Mellan tinget

Hon blöder, stora mängder för att hon inte vill leva. Hon har en kniv bredvid sig där hon ligger i en blod pöl hon har kramper av smärtan och hon vill bara att det ska vara överstökat. Hon har nog legat där i en eller två timmar tror hon men struntar i tiden.. Nästan för hon borde ju vara död nu. Hon tar upp kniven och skär ett djupare sår i sin arm blodet kommer sprutande. Plötsligt ringer det på dörren och hon är inte sägen på att hon har låst ordenligt men det gör det samma
- min lilla hele. Han stannar up i sitt ord och ser på sin Helena ligga på golvet i en allt större röd pöl
- neej! skriker han förtvivlat ’
- Helena tala med mej snälla dö inte nu sitter han på golvet med henne i sitt knä
- du måste vakna up nu snälla. Det var det sista hon hörde. När hon vaknade upp insåg hon att hon någon annan stans men var? Allt var vitt men hon viste att det var ett rum som inte tillhörde hennes lägenhet eller ett sjukhus plötsligt hörde hon en röst som sa
- Helena kom till oss snälla kom till oss det var barn röster som ropade någon stans långtbort ifrån hon gick fram till väggen och såg på den där det hade bildats små figurer som blev tydligare och tydligare. Nu viste hon vad det var för några. Det var hennes små syster döttrar som dog för ungefär ett år sedan
- Helena vi saknar dej. Den här gången var det en kvinna som talade kvinnan var lång och ganska mager med ett vackert leende
- Julia viskade Helena andlöst men nu kom det ljud från andra sidan väggen
- Helena kom till mej snäll kom till mej den här gången var det en mansröst
- Victor sa Helena. Victor var ju hennes fästman. Nu gick det upp för henne hon var inte död men inte levande heller. Hon viste att hon skulle behöva välja om hon ville till jorden eller till himlen hon gick fram till den andra väggen och såg sin älskade där
- Helena sa han kom tillbaka till mig och ditt liv här vi behöver dig. Vad skulle hon göra? Skulle hon.hennes tankar avbröts av att väggen till höger om henne dörjade att viska
- Ser du? Ja jag ser henne den stora tjocka grisen hahaha
- Kommer du ihåg oss Helena det är vi Kelly, Marie, Jenny och fia
- Du är så fet och ful din äckliga padda. Helena fattade inte varför hon nu fick möta dom värsta människorna hon någonsin träffat. Men nu hördes det andra röster från den sista väggen som var ren och vit
- Helena lyssna inte på dom du är jätte fin som du är och vi älskar dig. Det var hennes bästa vänner kit och Mimmi
- Kom tillbaka till oss vi ska ha så kul vi gör vad som helst. vi behöver dig snälla. Helena hade bestämt sig hon skulle tillbaka till sitt liv. Hon gick rakt in i den väggen där Victor var och föl nedåt långt, långt tills hon saktade ned och sjönk ned i sin kropp. Och vaknade med ett ryck. Ett par dagar senare var hon sig själv igen men hade ett svårt uppdrag framför sig. Hon skulle få barn det visade ett av testen som hon hade gjort. Läkarna hade förstummat sagt att trots att hon var som gått som död hade hon klarat sig med bara ett ärr inte nog med det hon hade fortfarande kvar barnet som levde i hennes mage. ännu hade hon chans att få ett liv, en familj. Hon log för sig själv det var inte så dumt att leva i alla fall

Skriven av: Michaela