min första kärlek

Du brukade ha bråttom på måndagar inte stanna till slutet, du brukade säg att du hade annat för dig som att göra läxor eller hinna hem. Men den här gången stannade du och jag visste att det var för mig, visste att du stannade den där extra tiden som du egentligen tyckte var onödig för att du skulle kunna se på mig, prata med mig och jag ville prata med dig. Det var konstigt när vi pratade, du såg på mig med dina glittriga ögon och log, jag ville att du skulle kyssa mig men visste att du inte skulle våga. Din kompis ringde dig och du svarade fort med att du inte hann prata även fast du hade all tid i världen, och jag blev lycklig, såg på dig och log. Du hade inte tid för du ville prata med mig.


När min mamma sedan kom med bilen för att hämta mig tittade jag på dig, gick förbi dig och såg hur din arm sträcktes ut för att du skulle kunna nå mig, du kramade om mig och sa hejdå. Senare den kvällen skriver du till mig och säger förlåt om det var stelt att du kramade om mig när min mamma såg på. Du tyckte alltid sånt var konstigt och jag visste att du hade svårt att visa känslor eller röra vid någon när någon såg på.


Ännu senare den kvällen smsar min kompis mig, hon säger att du berättat för henne att du gillar mig men att du svårt att prata med mig för att du tycker att jag är så vacker. Jag känner hur magen bubblar och en lycka sprids i kroppen, hur kan någon så underbar som dig bli nervös av att prata med någon som mig?

Författare:

Publicerat

Dela: