Min nya kärlek

- Ringer du efteråt då?
- Visst, jag ska försöka, ropade Aleksandra innan hon hoppade på bussen.
Jag gick ensam hemåt, som vanligt. Jag och Aleksandra hade varit kompisar sen tre år, men inte nu längre. Vi hejade på varann och så, snackade lite, men inte mer.
Aleksandra hade sin nya bästis, Petra. Elin då, jag? hon hade ju ingen.
Det stämde, jag hade ingen. Jag var ensam.
Plötsligt pep det till i mobilen. SMS.
' Hej Elin, ska du på kanoten ikväll? Puss'
Det var från min granne, Linda. Hon och jag paddlade kanot tillsammans tre gånge ri vekcna. Jag tryckte in ett svar och fortsatte hemåt.

- Kom igen nu då Elin! Heja, du är nästan i mål!
Jag pressade lite till, använde mina sista krafter. Yes! Jag var i mål!
Jag lyfte paddeln höägt över huvudet, och ångrade mig genast.
- Neej! Hjä---!
Det var kallar än jag hade trott.
Jag kom upp till ytan med ett frustande, jag var så nära bryggan att jag bara behövde vända på kanoten och simma in med den.
- Här, ska jag hjälpa dig upp.
Jag åsg upp. Det var Sebastian som stod där.
- Gärna, tack.
Han tog tag i min hand och lyckades dra upp mig. Jag rättade till bikinin som jag hade paddlat i och knäppte av mig flytvästen. Sedan smög jag upp bakom Sebastian.
För sent anade Sebastian att ajg tänkte knuffa i honom, och vi föll i båda två.
- Elin, så kan du itne göra!
- Joo, har precis gjort det.
Han såg på mej med sina mörka ögon. De glittrade.
- Har du lust att gå med mig på bio? Jag har tåv biljetter till 'Dropparna faller'.
- Gärna, svarade jag för andra gången och log återigen.

När jag gick hem pep det i tlefonen igen.
' Du Elin? Jag tror Sebbe gillar dej rätt mycket. Ja hörde honom säja de till Jonte. Kram Milla'
Jag log åt sms:et från en kompis på kanotingen.
- Jag älskar dig också, sebbe, sa jag rakt ut i mörkret.

Författare:

Publicerat

Dela: