Min romantiska dejt

En romantisk dejt…

Hjälp, jag dör!!! Varför känns det alltid som om jag är på väg till min egna grav när jag ska gå på dejt? Även fast jag den här gången skulle träffa en kille som kunde vara värd att satsa på, han är både snygg och trevlig och verkar ganska mogen. Till och med erfaren!.

Han hämtade mig vid tunnelbanan och tog med mig upp till sin tvåa i innerstan. Väl inne i lägenheten började mina nerver lugna sig. Jag hade precis börjat känna mig säker när han sa ”Du måste se på mina nya lakan innan du går”. Jag kom helt ur balans, det ända jag klarade av var att långsamt föra huvudet upp och ner, som en oförstående docka.

Jag följde med honom in i vardagsrummet, han bad mig sitta och började tända en massa stearinljus samtidigt som en lugn musik började spelas i rummet. Jag kände mig fångad, hur skulle man uppträda nu? Att dejta en lite mer mogen man verkade vara en bra ide från början men nu kom jag på att jag inte hade en aning om hur jag skulle bete mig. Jag var ju definitivt inte mogen eller redo för en romantisk dejt med levande ljus och Whitney Houston sjungande i bakgrunden.

Paniken började sprida sig i kroppen. Jag tog två djupa andetag för att lugna min kropp och på skakiga ben ställde jag mig upp. Fan det skulle jag visst inte ha gjort, nu kollade han lite konstigt på mig och förklarade att jag kunde sitta kvar medan han tog fram kaffe och Delicatobollar. Hur vet man hur man ska bete sig på en dejt?

Efter några minuters tummrullande kommer han tillbaka med kaffet och kakorna. Jag tackar artigt och vet inte vad jag ska säga. Jag börjar prata om vädret, för vad kan egentligen vara mer vuxet? Han flyttar sig närmare mig i soffan, Whitneys röst gör huvudet alldeles luddigt jag flyttar mig bortåt samtidigt som han kommer närmare. Ryggen slår i kanten på soffan och jag hoppar snabbt upp på båda benen, som träffad av en stöt. Huvudet har plötsligt klarnat och jag kommer på att en mogen kvinna kanske inte ska hoppa till som stucken av ett bi så forten kille närmar sig…

Jag börjar vandra runt i rummet så att han ska tro att jag ställde mig upp för att se mig om. På en hylla vid TVn ser jag något välkänt, en DVD med Hipp Hipp. Yes, tänkte jag för mig själv, äntligen kan jag slappna av, jag har funnit nåt på min egna intellektuella nivå. Jag ber honom sätta på filmen, musiken stängs av och rummet lyses upp av mer än de levande ljusen. Jag börjar känna mig mer hemma när rösterna från TV n sköljer över mig.

Plötsligt pausar han med fjärrkontrollen och tittar mig i ögonen, ”Vill du ha mer kaffe, vin, kakor eller … ….
en puss kanske?” frågar han mig. Utan att tänka efter svarar jag ”Nej tack jag klarar mig.” Besviken lutar han sig bakåt i soffan och sätter på Tvn igen. Herregud vad var det jag sa, jag var ju hur ohyfsad som helst!

Han försöker igen, stänger av TVn sätter på ”I will allways love you” och lägger armen runt mig. Vi sitter stilla och kollar in i väggen. Stearinljusen bildar skuggor på tapeten, ”Vad tycker du att skuggorna ser ut som?” frågar han plötsligt. Jag känner pressen på att jag måste säga något smart och gulligt ”Kanske två delfiner som pussas, ehm.. hehe” föreslår jag tveksamt. ”Det tror jag också. Hör du texten i musiken, den är som skriven för oss.” säger han medan han lutar sig allt närmare mig. Nu kan jag inte mota bort honom längre utan låter honom kyssa mig.

Hans skäggstubb river mig i ansiktet. Jag lossar mig långsamt från honom. Jag börjar prata om att jag måste gå, jag försöker komma på en bra anledning till varför jag måste springa härifrån just nu, så jag skyller på att mamma tyckte att jag skulle komma hem tidigt ikväll. ”Men klockan är ju bara halv tio” precis just därför, tillade jag. ”Min mamma vill att jag ska vara hemma klockan tio på vardagar”.
Men du har ju lov imorgon, utbrast han. ”Javisst men mamma och jag ska ha en mor och dotter dag imorgon, vill ju inte precis göra henne sur om jag ska spendera hela dagen med henne”.

”Ja okej, det är klart att du måste tänka på henne, du måste bara se mina nya lakan innan du går”

Jag följer med honom in till sovrummet och där ligger lakanen, svarta sidenlakan.
”Visst är dom fina, jag köpte dom idag” jo jättefina säger jag tveksamt och börjar göra mig iordning för att gå.

Mogna män i all ära men är dom verkligen vad du är ute efter?

Läs fler berättelser på svartabloggen.bloggspot.se

Skriven av: svartabloggen