Minne sedan ett decennium

Han satt på sin vanliga plats, den mossiga stenbänken och studerade människorna som gick förbi. Flera tankar virrade runt i huvudet och ingen av dem som gick förbi hade en aning om vad som föregick i hans huvud. Om de bara visste.

Han var ute efter något speciellt, det var så länge sedan. Men han kommer ihåg det som om det var alldeles nyligen. Bara tanken fick det att vattnas i munnen. Han kommer ihåg precis alla detaljer, det var inbränt i honom. Flickan. En levande ängel.

Det var doften från flickan han hade känt först, sött av vanilj och syrligt som en citron blandat med en hint av koppar. När han såg henne slog hjärtat några extra slag. Det blonda lockiga håret guppade i takt med hennes steg. Den långa klänningen som fladdrade av sommarbrisen. Doften slog honom som en örfil och han höll nästan på att tappa kontrollen. Bara nästan. Flera års erfarenhet hindrade honom. Nu var det bara tålamod som gällde.

Flickans mor var hindret. Bara ett hinder, men ett stort ett. Men han visste bättre, misstag sker alltid och han väntade på sin chans. När den kom tvekade han inte en enda sekund. Greppade tag i flickan och bröt nacken innan ett enda ljud hann lämna hennes läppar. Luktade djupt med näsan inborrad i den blonda rufset medan han rättade till flickans nacke och lade henne tillrätta i famnen. Det såg ut som att hon sov i sin pappas famn.

Magen kurrade högt och han gick lite snabbare. Magen kurrade igen och det kliade i tandköttet. Snart hemma. Han ville springa, men det skulle väcka uppmärksamhet som han inte skulle uppskatta. Tålamod. Behärskning. Inte långt kvar.

Drämde igen dörren bakom sig. Äntligen hemma. Direkt borrade han in tänderna i flickans hals och tog ett bett. Smaken exploderade i munnen. Kopparen var kraftig med smak av vaniljen och citronen. Köttet var mört, en stor fördel med barn. Nyare och färskare. Han tog en till bit men tuggade saktare och verkligen absorberade smakerna. Det rann blod från munnen ner på bröstet och över flickan. Att stycka och tillaga flickan hade helt och hållet försvunnit från hans tanke.

Den lilla flickan åt han upp på bara två dagar, så gudomligt god var hon.

Det var det han var ute efter nu. En speciell doft, en som han aldrig känt förut. Den upplevelsen ville han uppleva igen, det var ett decennium sedan sist. Han satt på den mossiga stenbänken och jagade sin kommande middag.

Författare:

Publicerat

Dela: