Mitt Ansikte Visar Inga Känslor

Den här berättelsen har en dikt som Prolog

Mitt ansikte visar inga känslor
för att skydda allt som brinner inom mig.
Ler inte när jag ser solen
för den tycks inte lysa på mig.
Jag ser rakt igenom dig
du liknar en färg som kallas grå,
lögner har färgat din själ så.
Mina frågor tycks du inte förstå
för dina svar ljuger så.
Av alla lögner har jag byggt ett slott
i det bekänner jag alla synder
som världen fått mig att begå.
Tystnad fyller mitt slott & där ute i mörkret
hörs skrik om att riva mitt vackra verk.
Jag klättrar högst upp i tornets topp
för att skaka galler och se ut.
Ser mig själv i månskenet fri från smärta & tunga bördor gå
känner mig mogen att gå ut
men jag har gjort mig till min egen fånge och nyckeln har jag själv kastat bort.

-”Romeo, varför är du Romeo?”, läste Sherlone högt ur en bok där hon satt på tåget till Hogwarts.
Sherlone slutade läsa när det knackade på dörren till kupé.
-”Kom in”, sade Sherlone högt så att personen som hade knackat skulle höra.
En flicka i Sherlones ålder öppnade dörren och såg på Sherlone.

Hon som hade öppnat dörren hade långt svart hår med gröna slingor.
-”Ursäkta mig, men kan jag få sätta mig där?”, sade hon och nickade mot sätet mittemot Sherlone.
-”Javisst”, sade Sherlone och lade ifrån sig boken.
Flickan drog i sin koffert och satte sig sedan på sätet mittemot Sherlone.
-”Förlåt, jag har glömt att presentera mig”, sade flickan och två röda fläckar syndes på hennes
kinder,” Jag heter Cayenne Madden”, och hon sträckte fram handen.
-”Sherlone Taylor”, sade Sherlone leende och skakade Cayennes framsträckta hand.
-”Så, har du några syskon?”, frågade Cayenne blygt
-”Ja, tre”, sade Sherlone,” Savannah som är 16 år och går i Gryffindor, Carrie som är 13 år och går i Gryffindor, och sen Allan som är 15 år och går i Slytherin”, avslutade Sherlone med en suck.
-”Okej, jag har inga syskon, eller jo, jag hade ett, fast hon dog vid födseln”, sade Cayenne och det Sherlone var mest förvånad över var att hon inte såg gråtfärdig ut.
-”Stackars dig!”, sade Sherlone och satte sig bredvid Cayenne.
Cayenne sa ingeting utan hon bara log.
Dörren öppnades av en gammal dam med det långa gråa håret i en knut därbak.
-”Vill ni ha något, från vagnen, flickor?” sade den gamla damen och två smilgropar syndes i vardera kind när hon log.
Cayenne och Sherlone nickade ivrigt ikapp.
Dem köpte sig pumpasaft och massvis av chokladgrodor

Sherlone var inte riktigt säker men hon trode att hon hade fått en ny bästis.
Dem proppade i sig alla chokladgrodor på 10 minuter.
När Sherlone drack lite pumpasaft råkade hon rapa högt.
Cayenne såg äcklat på henne men hon blev sedan som vanligt igen.
-”Vad är det du gar där?”, sade Cayenne och såg på boken Sherlone förut hade läst högt ifrån.
-”Åh, det är bara en bok om nåt”, sade Sherlone lite nervöst och försökte flytta boken ur synhåll för Cayenne.
Men Cayenne var snabb och tog boken.
-”Romeo och Julia”, läste hon från framsidan,”Läser du det här Sherlone?”
-”Ja, det gör jag”, sade Sherlone och rodnade. Hon strök undan några blonda hårslingor från ansiktet och såg nervöst på Cayenne.
-”Du är ju en nörd, som läser sånt här”, sade Cayenne elakt och gick ut ur kupén. Sherlone kände sig sviken eftersom hon trodde att hon hade fått en ny bästis och så kallade hon henne en ”nörd”.
Sherlone såg ut ur fönstret och såg att det hade börjar mörkna.
Hon tog snabbt på sig skolklädnaden och satte sig igen.
-”Hon ska få”, sade Sherlone iskallt för sig själv och ett elakt leende spred sig över hennes bjrärtröda läppar.
Plötsligt stannade tåget och Sherlone ramlade framstupa eftersom hon inte var beredd på att det plötsligt skulle stanna.
Hon reste sig och borstade av lite smuts från den veckade kjolen.
Hon gick ut ur tåget och såg sig omkring.
Sherlone plattade nervöst till det långa blonda håret och hon var väldigt blek i ansiktet. ”Du klarar det”, intalade Sherlone sig själv.
-” Nån som har en spegeln”, sade plötsligt Cayenne och såg sig förskräckt omkring. Sherlone svarade inte utan fäste blicken mot en tavla.
Det var en ung vacker flicka målad på tavlan. Först trodde Sherlone att hon sett sig själv i spegeln, för dem hade samma blonda hår och samma bruna ögon. Sherlone märkte inte att professor McGonagall nu kommit in igen i det lilla rummet.
-” Vi är nu redo, att ta emot er”, sade professor McGonagall och såg lite stolt på förstaårseleverna.
Sherlone var inte den enda längre som var nervös. Professor McGonagall öppnade dörren och började gå över det stenbelagda golvet igen, dem andra eleverna följde tätt efter henne. Hon gick in i en Stor Sal.
Den Stora salen var väldigt vacker, tyckte Sherlone.
Guldbägare reflekterades av ljuset från ljusen. En bar natthimmel visades där taket skulle vara.
-” Det är förtrollat”, hörde Sherlone en flicka med tjockt brunt hår säga.
Professor McGonagall förde dem till Honnörsbordet och ställde sig vid en pall med en smutsig hatt på.
Sherlone kände blickar mot sig av dem andra eleverna.
-” När jag ropar ut ert namn, kommer ni hit och sätter er på pallen så sorterar hatten er till det elevhem ni bör vara i”, förklarade professor McGonagall och tog fram en stor pergamentrulle. Hon harklade sig.
nu såg Sherlone att han liknade Ron och tvillingarna som hade skrutit om att Gryffindor fått Potter. Ha hade likaså som Savannah ett prefektmärke på klädnaden.
-”Ursäkta mig, Savannah,” sade han och Savannah såg på honom och Savannah suckade.
-”Ja, vad är det” sade Savannah till pojken som förmodligen hette Percy.
-”Det är jag som ka visa förstaårseleverna till deras sovsalar”, sade Percy och det såg ut som han flinade åt Savannah.
-”Nej, professor McGonagall sade tydligt till mig att ”jag” skulle göra det, Percy”, sade hon och utförde en låg morning.
-”Men, Dumbledore sade till mig att ”jag” skulle göra det”, sade Percy och dem båda prefekterna såg på varandra med hat i blicken.
-”Jag vet att du ljuger!”, sade Savannah ilsket.
-”Jag!? Det är rättare sagt du som gör det!”, fnös Percy argt. Förstaårseleverna såg på varandra och suckade.
-”Kärlek börjar alltid med bråk!”, sade en flicka med axellångt blondt hår och dem andra skrattade åt Savannah och Percy.
-”Ha!, med den där pruttfisen!?”, sade Savannah och hon började gå uppför trappan.
-”Aldrig med den där surpuppan!”, sade Percy och två röda fläckar syndes på hans kinder, men han stod ändå kvar.
-”Nu ska jag visa er upp till era sovsalar”, sade Percy och han visade förstaårseleverna till Gryffindors uppehållsrum.
När det stog där i Gryffindors uppehållsrum tog Percy till orda igen.

-”Flickornas sovsal är uppför trappan och till höger”, sade han och gjorde en gest med handen mot trappan,” pojkarnas är samma fast till vänster”
Sherlone gick uppför trappan och till höger till flickornas sovsal preics som Percy hade sagt.
Hon såg att hennes koffert satt vid en säng, Sherlone gick mot sängen. Hon öppnade kofferten och tog ut ett nattlinne.

Skriven av: Irma H