Mitt minne om honom

Den här historien tar mig tillbaka till när jag var 6år och fortfarande drömde om att resa jorden runt.
Detta är en utav mina favorit minnen och ett minne som gör väldigt ont från när jag var yngre.

Nu är vi i Göteborg på ett berg med mycket skog. Jag hade nyss fått veta av pappas nya tjej att hon hade en gammal lekstuga uppe i skogen som hennes barn använde när de var små. Jag fick även en gammal rostig nyckel som tydligen skulle leda dit.
Man kunde se lekstugan från det stora mörka sovrummet som fanns på nere våningen i det ljusblåa huset som vi bodde i. Jag hade bestämt mig för att gå dit och ta en titt på vad som finns i den där lekstugan som fanns en bit upp på berget. Jag hade dragit på mig en kofta och tagit på mig mina nya ljuslila sandaler sedan gått ut och upp för berget.
I närheten av stugan hör jag hur någon andas tungt på andra sidan dörren. Jag blir lite rädd men det känns inte som det är farligt mer som att personen på andra sidan är rädd för något.

När jag står där framför dörren till den lilla gula lekstugan så går min katt förbi. Han har en liten bjällra runt halsen med ett blått band runt halsen och en stor rosett så det är enkelt att hitta honom. Jag böjer mig ner och börjar locka på honom. Han kommer fram till mig så jag kan klappa honom sedan lyfter jag upp honom. Jag sträcker fram handen och drar i handtaget med ett stort brak går dörren upp och en kille mycket äldre än mig är helt kritvit i ansiktet med stora blå ögon som är svullna och klädd i svart kollar han på mig som att jag vore ett spöke. Vi står där länge och kollar på varandra tills min katt sliter sig från mitt grep om honom och går fram till den främmande killen i lekstugan. Killen klappar katten på huvudet och viskar "Hej Elvis" medan Elvis sätter sig stolt bredvid honom. "Vem är du?" Flyger det ur mig och han lyfter upp sitt huvud kollar på mig från topp till tå. Till svar får jag att han bor i det stora röda huset bredvid och att han brukade leka här ibland när han var mindre. Även att han visste att jag skulle komma på besök för han kände min pappa. Men att han inte vetat att jag skulle komma idag.

Detta var början på våran relation. Vi träffades ofta, vi lekte nya lekar varje dag och pratade om allt som hände/kunde hända i livet. Han berättade om hur det är att vara på väg att bli vuxen och att jag skulle tycka det var svårt när jag blev äldre. En gång övernattade jag i gula lekstugan med honom. Han somnade aldrig den natten. Inte vad jag vet iallafall.

Jag tror inte att jag någonsin tänkte så mycket mer på att han faktiskt grät innan jag öppnade dörren till den lilla gula lekstugan som fanns där. Eller det faktum att han fick bara fler och fler blåmärken på kroppen. Eller att han inte sov på nätterna. Varje dag var han i den lilla gula lekstugan som fanns uppe i skogen på berget med mig. Fast vi hade en hemlis det var att vi fick aldrig bäretta för någon om att vi träffades här. Aldrig någonsin. Och det var mitt fel att den skapades.

Idag vet jag varför han var i lekstugan och grät. Han blev misshandlad hemma av sin storebror medan deras pappa och mamma var borta. Han hade sagt det till mig en gång när jag frågat om hanns blåmärken. Han såg ut som han skulle spricka vilken sekund som helst när det kom som ett samtals ämne så jag hade undvikit det.

När jag var åtta och var hos pappa under sommaren igen efter två år i det ljusblå huset fick jag höra det. Killen jag lekt med i det lilla gula lekstugan var död. Han hade tagit livet av sig själv i skogen. Det hade varit hanns mamma som kom och grät medan hon berättade det för min pappa och hanns tjej. Jag bara satt där i vardagsrummet och hörde hela konversationen utan att säga ett enda ord satt jag bara där och stirrade på nyckeln i min hand. Den ända kompis jag lyckas få här i Göteborg var död. Han var död och jag kunde inte ens börja gråta bara sitta där och lyssnade på hanns gråtande mamma som grät utan att ens ha en aning om vad hans bror egentligen hade gjort mot honom.
På hanns begravning gav jag honom en ny nyckel till lekstugan som hade en stjärna som nyckelring med texten "Välkommen hem" på.

Senare skilde pappa sig igen och flyttade medan jag åkte hem till mamma i Stockholm igen. Tillbaka till det liv jag var bekväm med men nu en helt ny syn på vad som kan finnas bakom ett leende. Med ett litet medvetande om att jag skulle aldrig få se den gula lilla lekstugan igen.

Idag har jag fortfarande kvar alla minnen från när vi lekte familj, övernattade i lilla gula lekstugan, jagade Elvis för att ta på honom nya rosetter eller som när jag fick träffa på hanns hund Ivar. Alla de där minerna håller jag kära i en nyckel som just nu hänger på min vägg i sovrummet. Den har en nyckelring jag tvingat pappa att göra åt mig. Den är hjärtformad och svart med texten "Till minne av Mikael och förlåt för att jag gav dig min första kyss. :P 1990-2007 //Christine"

Författare:

Publicerat

Dela: