Mod och Rädsla

Jag måste vara modig och lämna dig nu. Jag vill följa med dig dit du ska. Till andra sidan. Du höll mig alltid i handen. Men jag måste släppa din hand nu. Hur rädd jag än är. Men jag tänker aldrig någonsin mera vara rädd. Jag undrar ändå varför jag aldrig mer kommer att få se ditt leende. Jag undrar om, om jag hade varit modigare, hade jag kunnat rädda dig då? Ibland är jag rädd för att släppa greppet. Att hela min värld ska rämna. Att jag kommer att falla ner i ett totalt ändlöst mörker. Men jag biter ihop. För att jag måste. För att jag måste gå vidare. Jag biter ihop mina käkar. Jag stänger mina ögon. Jag måste vara modig. Jag måste! För att kunna ta mig igenom det här. Jag vet om att jag känner mig rädd. Men då stänger jag åter mina ögon. Jag räknar tyst till tio. Jag öppnar mina ögon. Det ändlösa mörkret släpper greppet om mig. Och jag vågar andas igen.

Jag hann aldrig tacka dig för allt det du gjorde. Kanske jag var för rädd för att göra det? Kanske jag är för rädd för att komma ihåg ditt ansikte? Jag vet om att du lever inom mig. Jag vet om att du är en del av mig. Jag kan inte förstå att du är borta. När jag tänker på att du inte finns hos mig mer, då blir jag rädd. Jag känner mig borttappad och ensam. Precis som när jag var liten. Jag gråter. Jag ropar på dig. Men den här gången kommer du inte. Jag vill hålla dig i handen. Springa in i din famn. Fast jag vet om att jag måste låta dig gå. Jag vågar inte släppa taget. Jag vågar inte bli ensam. Jag vågar inte bli ensam! Jag vet om jag måste vara modig nu. Men jag vet inte om, om jag klarar av det. Varför var du tvungen att gå? Varför var jag tvungen att bli ensam kvar? Vem ska nu hålla mig i handen igenom nattens mörker?

Jag tänker ändå inte ge upp. Du lärde mig att stå på egna ben. Att möta mörkret ensam. Jag ska försöka. Det är det enda jag kan göra. Jag ska försöka vara stark. Jag ska försöka vara modig. Jag ska aldrig mera vara rädd. Du höll mig i handen alltid en stund. Men i ditt hjärta höll du mig för evigt.

Författare:

Publicerat

Dela: