Morfar och Exxet


Morfar och Exxet

Morfar vilar nu sedan 15 år i sin grav. Hans liv blev ett liv med Exxet. Tidningen gav hans liv mening och innehåll.
Å, vad han haaatade den tidningen!

Morfar började - som så många andra - köpa Exxet dagligen efter kriget. Morfar var ännu en ung man, han hade ännu inte träffat mormor. Resten av livet blev för morfar ett liv med Exxet i centrum. 'Skittidningen' var ständigt det stora samtalsämnet. Han retade sig på nyhetsurvalet, språket, de snuskigt stora bilderna och de feta, sliskiga rubrikerna. Men mest på den skrytsamma självgodheten.
Vännerna frågade: jamen varför köper du tidningen då?
Då blev han svarslös tills han lyckades hitta någon krystad förklaring.
- Jag måste ju kontrollera att de inte sprider lögner om mig själv eller någon i min umgängeskrets. I så fall måste jag ju varna dem och sätta in motåtgärder.
Som om han, en underordnad tjänsteman vid vattenledningsverket i Norrköping, skulle vara intressant för Exxet annat än som en siffra i upplagestatistiken.
Tidningen hade redan blivit ett gift i blodet på honom. Den gav honom ett färgsprakande känsloliv, blev en slags katalysator, men det förstod varken han själv eller någon annan då. Tidningen stod också nära hans värderingar, den var egentligen en vän av ordning, en kverulant, fast utrustad med ett nytt fräckt formspråk.
- Det är bara frimicklar och judar som gör tidningen, kunde han utbrista.
Mormor sa att Exxet hade gjort morfar till en sån snäll människa. Sina besvikelser och aggressioner gav han utlopp för genom att skälla på Exxet. Han behövde inte skälla på någon annan.

Det faktum att så många andra, allmänheten, de svenska tidningsläsarna, inte som han själv genomskådade tidningens uselhet plågade honom. Varje självbelåten rapport om upplageökning fick honom att må illa.
Allt det här har förstås mormor berättat, själv var ju inte ens påtänkt i slutet av 40-talet. Pappa själv kravlade ju ännu omkring på alla fyra med en napp i munnen.
Morfar köpte alltid Exxet i samma kiosk. Där visste kioskägaren att morfar bara köpte den i anledning av den anständige medborgarens bevakning av den mentalhygieniska renhållningen i samhället. Det hade han förklarat så många gånger så nu behövde han inte förklara det varje gång. Det var praktiskt. När pappa passerade kiosken efter arbetet fick kioskägaren sina 15 öre och överräckte Exxet till morfar som snabbt stoppade ner den i portföljen.

Nyheter kom och nyheter gick. Nu är vi 200 000 som köper Exxet dagligen! En Snoddas tog Sverige med storm och blev naturligtvis kåsör i tidningen. En Catalina sköts ner av ryssarna. En Anita Ekberg med jättestora tuttar blev fröken Sverige. Hurra, nu är vi 300 000 som köper Exxet varje dag. En Wennerström avslöjades som spion och en Kennedy sköts ihjäl i Dallas. Nu är vi 400 000. Framgång föder framgång. Idag invigdes vår nya skyskrapa. Hela tiden växte och växte Exxet, blev mer och mer uppblåst medan morfar satt hemma i soffan och förbannade slasktidningen, som han kallade den. Tre astronauter hoppade omkring på en måne. En Björn Borg vann Wimbledon. En Palme blev skjuten... Varje kvartal kom nya plussiffror som kommenterades av en mysande chefredaktör.

Exxet stod nu på sin höjd, ekonomiskt och när det gällde inflytande över själarna. Konkurrenterna var uträknade. Tidningens stjärnreportrar åkte ut på reportage i redaktionslimousiner målade i gult och svart. För mer avlägsna uppdrag använde de redaktionshelikoptern.

Men så hände någonting som först uppfattades som ett skämt, en lustig avvikelse från det normala. Upplagan vände nedåt. Annonsintäkterna krympte. Ett hack i den uppåtgående kurvan, trodde alla. Men avmattningen fortsatte följande kvartal och kvartalet efter. Chefredaktörer avskedades. Sparprogram avlöste varandra. Redaktionen skars ner. Bildjournalistiken hade varit tidningens stolthet men nu sparkades pressfotograferna och reportrarna utrustades med Polaroidkameror. Reportagehelikoptern såldes till Gröna Lund, reportageubåten såldes till Disney World och målades skär. Journalisternas luncher hämtades inte längre från Operakällarens catering, nu återinvigdes den gamla personalmatsalen där det serverades sidfläsk med potatis och brun sås.
En olycka kommer sällan ensam, en vattenläcka i Exxets skyskrapa gav problem med lukt i hela byggnaden.
Redaktionen demoraliserades, tappade stinget. Den dåvarande chefredaktören hade hårdsatsat på mjuksex, en påkostad bantningsavdelning och kupongkampanjer mot allt som var fel i samhället. Hjältinnan blev snart syndabock. På tidningen utbröt krig mellan juttanisterna och nilsoniterna. Nilson lanserades som frälsaren som skulle rädda Exxet liksom kejsar Hadrianus hade ryckt upp det sönderfallande Rom. Nilson agiterade för en ändrad profil, innebärande mer kriminaljournalistik, utökad sportbevakniing och en glassig gör-det-självbilaga. Nilsoniterna gjorde myteri. Nilson ställde sig på ett skrivbord och eldade journalisterna. Krisen är ekonomisk, publicistisk och moralisk! skrek han. Nu har vi inte råd att förlora en dag till. Han fick med sig en majoritet i styrelsen och grep makten. En reklambyrå kopplades in för att poppa upp tidningens grafiska utstyrsel. Tidningens symbol - den välkända leende stekeln - byttes ut mot en uppsluppen mygga, slogan 'den har gadd' moderniserades till 'den sticker till'.
Vi har tappat vår själ, ojade sig veteranerna från 40-talet. Det visade sig också att läsarna, de som fanns kvar, inte gillade Nilsons koncept
Morfar tillhörde ännu den krympande läsekretsen och gottade sig åt tidningens dödskamp. Han hade aldrig varit så lycklig.
Tidningen övergick till ännu tunnare papper. TV-bilagan måste krympas. Den stora ljusskylten på tidningshuset som varit synlig över halva stan, släcktes för att spara el. Redaktionen var numera minimal, det mesta materialet köptes från TT eller skrevs av wannabees i tonåren som inte krävde betalt. Journalisterna, annonsavdelningen och adminstrationen trängde ihop sig på våning åtta. Dock lyckades man inte hyra ut de andra våningarna eftersom det luktade mögel överallt.
Sparåtgärderna räckte inte. Till slut kom dagen när tidningen med de braskande löpsedlarna själv blev den stora nyheten. Exxet läggs ner. Vi läste i andra tidningar om spelet runt nedläggningen. På TV-nyheterna kunde vi se hur journalisterna runt det så kallade nyhetsbordet grät öppet, söp sig fulla, välte kaffekoppar. Nilsson var förvirrad och fick bäras bort på bår. Gamle Bonner, ägarfamiljens partriark, var ledsen men ryckte på axlarna och sa att varje tidning har sin tid. Nu får vi satsa på nåt annat.
Morfar bjöd hem släkt, vänner och grannar för att fira sin seger över draken. Champagnekorkar smällde så det ekade i kvarteret. Det här var morfars stora dag.
Pappa var i gasen och bidrog till glädjen med följande rim:

Nu får morfar äntligen ro
När han på löpsedlar slipper glo
Som bara handlar om en massa strunt
Och det är honom väl unt

Morfar fick rätt, den ska inte finnas
Den är inte ens värd att minnas
Fy för Exxet som nu går i stöpet
Nu slipper vi var dag glo på löpet


Följande dag satt morfar fortfarande i skinnsoffan med ett glas framför sig. Nu var det bara billigt rödvin i glaset. Han sa att han firade. Men han kunde inte dölja att han drack av sorg och tomhet, inte av glädje.
Du får väl börja köpa Aftis då! sa vi.
- I helvete. Den jävla sossetidningen tar jag inte i med tång.
- Vad ska du göra då morfar?
Han försökte läsa deckare. Försökte titta på kaféprogrammen på tv. Han kunde inte koncentrera sig. Han började klanka på mormor som han alltid varit så snäll mot. Hon tyckte han blev outhärdlig, en gnällig tyrann. När vi hälsade på satt han ofta och bläddrade i gamla gulnade Exxet som han sparat i en byrålåda.
-Det här numret sålde de i 800 000 exemplar, sa morfar och det var ingen avsmak i rösten.
Ingemar nye 'champen'
Klockan 3.41 i natt utropades den nye världsmästaren i boxning Ingemar Johansson i Yankee stadium. Svenskens fruktade höger hade avslutat jobbet. Motståndaren Floyd Paterson låg fortfarande däckad på golvet.
Morfar grät när han läste ingressen.
Han tynade bort, orkade inte ens gå på promenad. Ett halvår efter kalaset var han död.
---
Begravningsentreprenören vände sig till mormor.
-Ja, då har ni valt likkista, psalmer i kyrkan och förtäring vid kaffet i församlingsgården. Är det nåt mer ni undrar över fru Tagelbom?
-Jo... jag förstår att det kan låta konstigt men jag undrar om det vore helt omöjligt att han fick med sig ett Exxet i kistan?
Kunde man inte i begravningsentreprenörens ansikte se en snabbt övergående grimas av äckel och förakt? Jag är inte säker, nu hade han i alla fall återtagit sin fåraktigt deltagande uppsyn.
-Det går så bra så fru Tagelbom. Jag förstår att er man arbetade på Exxet i sin krafts dagar...
- Nej, det var inte alls så. Han var bara en väldigt trogen läsare.
- Det har ingen betydelse. Det går så bra. Som den avlidnes änka vet ni väl bättre än någon annan hur han ville utforma sitt avsked till världen. Kyrkogårdsnämnden har som policy att tillåta små betydelsefulla ägodelar i kistan, det är bara giftiga ämnen som inte är tillåtna. En tidning är ju i högsta grad brännbar och medför inga hälsorisker för personalen i krematoriet.
- Sonsonen kanske kan komma förbi kontoret med... ähm... tidningen så ska vi ombesörja transporten till bårhuset.
Vi tackade begravningsentreprenören och gav oss ut på gatan, stöttande mormor. Vi bländades av det starka vårljuset. Fåglar tjattrade i ett buskage. Några barn hördes skratta och skrika från en lekplats.
Livet gick vidare.





Författare:

Publicerat

Dela: