Närmare till himmelen.

Närmare till himmelen.


I den lilla byn med den vackra kyrkan som ses nästan över hela bygden. Den var en samlingspunkt för människor här. Våren hade kommit och träden hade klätt sig i ljust, ljust grönt. En färg som bara naturen kan få fram. Familjen Jeppson gladdes av ett nytt litet knyte sprallade till i vaggan. Han var inte många månader. Hans storasyster Ella tittade förvånat på honom och innerst inne visste hon inte riktigt om hon tyckte om honom.
- Man ska väl tycka om sin lillebror? Man om man nu inte gör det? Är man då en dålig flicka.
Hennes tankar angående detta var kanske inte så konstigt för en flicka i nioårsåldern. Hon hade sett att pappa Rolf hade varit själaglad över lillebror. Och han tillbringade massor av tid och gav sin kärlek till honom så öppet. Detta satte sina spår hos Ella. Hon hade innan detta varit i centrum och de hade älskat henne över allt i världen. Men den världen hade liksom krympt. Hon låg och tänkte på detta innan hon somnade på kvällarna. Det var svårt och hon ville inte tänka på det, men tankarna kom ändå.
- Tänk om lillebror får allt och jag får inget, tänkte Ella. Jag är väl också deras barn. Pappa han pratade alltid och skojade med mig innan. Nu gör han knappast aldrig det. Skulle man fråga honom, om han vill leka lite med mig, blir alltid svaret: Nej, jag är för trött nu lilla vän. Men du är inte trött när du pratar och jollrar med lillebror.
Ella med familj var i kyrkan denna söndag och prästen predikade att vi måste vara nära Gud.
- Vi har kommit för långt ifrån honom. Vi måste upp och röra vid honom, så han når oss.

Denna söndag i maj var förtjusande och familjen gick hem och lillebror han låg i vagnen. Ella hon frågade pappa Rolf.
- Kan vi inte springa ikapp? Så får vi se vem som vinner.
Pappa Rolf svarade:
Nej, tyvärr Ella jag måste köra barnvagnen. Mamma är så trött i sin rygg.
Några månader gick och det var samma visa med att lillebror fick all uppmärksamhet. Kanske ännu mer nu när han hade börjat hosta och åt väldigt dåligt. Detta fortsatte och de var hos läkaren som konstaterade att pojken gick inte upp i vikt utan istället gick han ner.
- Jag har sett sådana här fall och vi vet inte riktigt vad det beror på. Så tyvärr måste vi avvakta och se framtiden an. Och jag måste tillägga att äter han inte då blir det allvarligt.
Mamma Elinor och pappa Rolf var ju väldigt ledsna, men Ella kunde liksom inte riktigt vara det och det kändes väldigt konstigt. Hon hade väl alltid tycks synd om andra människor som var sjuka. Men inte sin lillebror. En gång hade hon faktiskt sagt när hon mindes detta kom kalla kårar efter hennes ryggrad.
- Jag hoppas att du försvinner för gott!
Pojken blev allt sämre och det var en hemsk tid och de var förtvivlade. De hade varit hos läkaren igen och han hade sagt:
- Tyvärr så kan jag inte göra nåt det är något fel på pojkens hormonsystem. Även om han får i sig mat kan han inte ta upp vissa vitaminer. Så ni får faktiskt förbereda er på det värsta.
Denna information ställde allt upp och ner. Hur ska man kunna tackla en sådan här situation? Ett litet liv ligger där och snart ska dö. Är detta verkligen meningen med livet?
Ella hade på något sätt förstått nu att detta var allvarligt. Och efter begravningen tycktes hon bli mer och mer skuldtyngd. Hon tyckte att det var hennes fel att hennes lillebror hade dött. Hon hade faktiskt önskat att så var fallet.
- Jag vet att pappa är förtvivlad och han är så ledsen över detta. Något som jag kanske har ställt till med. Men jag menade ju inte på det sättet!
Hon mindes tillbaka var prästen hade sagt. Att man ska komma närmare Gud. Och om man nu ska komma närmare ,hur ska man då göra? Hon funderade och funderade. Till slut så fick hon en idé.
- Jag går upp på berget och då kommer jag ju närmare himmelen. Han kan ta mig istället för min lillebror. Pappa ville ju så väldigt gärna ha honom kvar. Så vi kan kanske göra ett byte? Du får mig och så ger du lillebror tillbaka.
Hon sa inget till sina föräldrar men skrev ett brev.
- Hej, jag tar mig närmare himmelen och ska försöka att se till att lillebror kommer tillbaka i stället för mig. Jag älskar er så mycket, Men jag kan inte se er vara så ledsna för min skull.

När de läste detta förstod de inte riktigt vad hon menade. Närmare himmelen. Ta henne i stället för lillebror. Allt var så kryptiskt. De satte igång med att leta efter henne. Det var inte så lätt för de visste inte vart hon hade tagit vägen.
Ella hon marscherade upp på berget och kom högst upp och det första hon gjorde var att hon hade ett allvarligt samtal med Gud. Hon frågade helt simpelt om de kunde byta. Det var en ansträngande bestigning så hon blev väldigt trött och somnade.
Ho vakande till och där stod någon. Hon tänkte:
- Det måste vara Gud!
När hon hade vaknat till presenterade han sig för henne:
- Jag heter Jonathan Svensson och vad heter du min lilla vän?
Ella trodde att han var Gud så hon sa väldigt fort.
- Jag heter Ella och jag är här för att fråga dig om du kan ta mig i utbyte mot min lillebror som dog? Du ska säkert ha nytta av mig.
Jonathan titta på henne lite fundersamt och sa:
- Vadå, byta? Jag har nog inte någon möjlighet till det.
- Är du inte Gud då, frågade Ella.
- Nej, lilla vän jag är bara här uppe för att titta på utsikten. Det är så vackert när man ser ner på världen.
Ella blev väldigt besviken och hon blev samtidigt också ledsen.
- Du får tala om vad det handlar om, sa Jonathan.
- Du förstår min lillebror dog och jag sa att jag ville att han skulle försvinna. För jag tyckte att pappa gav honom för mycket kärlek och jag fick inte något. Därför så tycker jag att Gud kan ta mig i stället för min lillebror och då blir pappa glad.
- Det där tror jag inte, sa Jonathan. Det är nog så att dina föräldrar älskar dig väldigt mycket. Och vet de om att du är här uppe?
- Nu har jag inte tid att prata med dig. Jag har ett viktigt samtal med Gud för nu är jag så nära himmelen som jag kan vara.

Ella hon pratade med Herren och hon sa om och om igen om sitt erbjudande. Men ingen Gud syntes till och hon blev lite ledsen att han inte tog sig tid med henne. Jonathan försökte på sitt sätt att prata henne till rätta. Men det var inte så lätt för ämnet var ju inte av den lättaste arten. Men på något sätt precis när han tänkte komma på något, så ringde det i kyrkklockorna. Och då kom han på idén.
- Ella, hör du att kyrkklockorna ringer. De ringer säkert för att Herren är nog där. Där ska du kunna prata med honom och lägga fram ditt förslag. Skynda dig ner så ska du få se att du får dina böner besvarade.
Ella kramade om Jonathan och hon började sin långa vandring ner för berget och hon satte kurs mot kyrkan. När hon kom fram till kyrkan mötte hon prästen.
- Är Gud här, frågade Ella?
Prästen blev alldeles till sig och sa.
- Visst är Gud här han är alltid här. Han har sagt till mig en sak.
- Vad är det, frågade Ella.
Han vill inte att du ska komma till himmelen nu. För han tycker du ha så mycket att utföra på jorden. Din lillebror har det bra vid hans sida. Så du behöver inte oroa dig för det. Han sa också att du är en ovanlig flicka. Tänk om alla var som du i världen som ville komma himmelen närmare

Bo Grapenskog

Skriven av: Bograpen