Närmast tillåtna hamn... / 2

Närmast tillåtna hamn... /2

- Då vet du var han är? - Ja, det är klart att jag gör, svarade hon och pekade uppåt med tummen. Däruppe, på loftet! Jag reste mig från barstolen och drog med henne till ett bord som stod för sig själv i ett hörn. Den flintskallige barkillen följde efter. - En pilsner sa jag, och one drink for the lady. Jag hörde mig själv och svor tyst inom mig. Jag visste vad det brukade betyda när jag började att ' blanda språk.' Hon slog sig ner tätt intill mig vid det rangliga bordet. Ölet och drinken kom in. Nu hade jag verkligen blivet törstig.

' Down into the hatch, ' skålade jag och hällde i mig hela jävla ölflaskan i ett endaste drag. Hon tittade förvånat på mig och skrattade: ' Sweco Pirata! - Ääh!
Försiktigt läppjade hon på sin utspädda drink och kröp ändå närmare mig. I ögonvrån kunde jag se hur barkillen i smyg blängde på oss.

Någon drog i gång jukeboxen, ' uber Rio und Shanghai uber Bali und Hawaii. ' Fred-
ie! Plötsligt for mina tankar i väg till Hamburg och Gerda. Gerda , den blonda, snygga taxitjejen som en kall och blåsig vinterkväll kört mig ända från Altona, ut till Afrikahöfte. Och som, när vi kommit fram till båten, stängt av taxiradion, låst bilen och följt med ombord...

Ett fruktansvärt oväsen återförde mig brutalt till nuet och verkligheten. Det var Odd! Full som en kaja, men glad och sjungande kom han vinglande fram emot bordet, där vi satt. Med utsträckta armar som om han ville ta hela världen i famn ställde han sig ostadigt framför oss och sjöng eller skrek: ' No öl, no viin no dram, for jeg, jeg vill hjem till mit lann ' ... I sällskap hade han moatjen som han varit uppe på loftet med. -. Sluta, skrek jag, sluta för fan och kom och sätt dig. Bar-
killen kom fram emot oss och såg förbannad ut. Han sa något till moatjen som vände sig till Odd och bad honom att hålla käften. Norrmannen dinglade ner på stolen vid sidan om mig och omfamnade mig.

- Jag skall hämta dig, sa jag och ruskade om honom. Vi skall gå klockan sex. Dim-
migt, med smala rödsprängda ögon såg han på mig. - Gå sa han, va fan då gå? - Vi skall ju gå till Tripoli, det vet du väl. Klockan sex i kväll, om en halvtimme sa jag. Det vet du ju. Tripoli i Lybien. - Tripoli i Lybien? No, no sweden. Never! Eg stoppar här i Valetta. Han omfamnade mig igen.

Sedan blev allt en jäkla röra. Plötsligt var hela bordet fullt av ölflaskor och drinkar. Drinkar i alla möjliga och omöjliga färger. De bägge hjälpsystrarna satt uppflugna i våra knän och Odd gav sig fan på att skulle lära dem att spela ' tji och tre. ' Den förut ilskne barkillen sprang, nu flinande fram och tillbaka mellan vårt bord och baren. Ölen smakade bättre och bättre och brudarna blev snyggare och snyggare. Båten ägnade vi inte en tanke. Den hade vi glömt. Nevermind!

Forts.

Författare:

Publicerat

Dela: