Nattens tjänare del II

Det mörknar på. Sömmen i mitt inre dras itu och färgen på mitt hår rinner sakta ut och bildar ofantliga vattenpölar. Ett sakta muller från en plats långt borta och stora bländande ljusfenomen bildar kraftfulla insikter om mitt nuvarande tillstånd. Blixt efter blixt slår ner och han som sitter på stolen säger ”Mysigt, mysigt!”. Jag trycker mig intill stolens läder och njuter en aning. Hör vädrets klocka ringa och vandrar snabbt ut för att möta min bundsförvant Natten. Han hälsar mig välkommen med stora fyrverkerier och svalkande duschar och säger ”Känn dig så välkommen så!”.
– Hur är det med Dagen idag då?
– Han är inte så vaken just nu.
– Jaha, så vi har hela fullkomligheten framför oss?
– Det kan jag lova dig att vi har, ser du inte alla mina symboler för nattens liv, ser du inte mina fyrverkerier?
– Dom ser jag klart och tydligt, det kan jag lova dig min vän. Några andra vilsna själar ute en sådan här underbart otydlig natt?
– Jovisst är det flera ute en natt som denna! Vandra bort där till den gamla stenen. Där sitter en ensam människa och väntar på dig! Hon har ungefär samma intressen som du och skulle gärna diskutera viktiga saker om livet med dig. Ta och besök henne och säg att jag skickade dig. Då vet hon att du är någon han kan tro och anförtro sig åt. Du vet ju att alla tjänare till mig, Natten, har en vidd som gör att vi förstår ock känner världen på ett annat sätt en den du ser på gatan varje dag.
– Jaså, hur kan det befinna sig en person som är lik mig i en liten värld som denna där jag just nu befinner mig?
– Ja, du vattuman, du ser ju hur regnet har dragit ut din kropp till mig och hur mina fyrverkerier har imponerat så mycket på dig. Tror du, för att du lever i en liten värld, det inte finns människor som du, som letar och trevar och finner lugnet hos mig, Natten?
– Jovisst, det måste ju så klart finnas andra människor, även i en liten värld som denna. Men jag har ju letat, tittat och spanat hela tiden som jag har gått på dessa gator, men jag har aldrig sett skymten av någon som skulle kunna ge mig mer insikt om mitt sökande och kanske ge mig en liten lugn stund nu när Dagen är vaken så länge.
– Där har du det just framför ögonen på dig! Du visserligen letat, tittat och spanat efter andra människor, men du har ju skyddslappar framför dina ögon! Du tittar inte där du ska titta! Du följer hela tiden den övertygelse att en person som du ska känna till livet måste se ut som du, visa samma miner som du, njuta av samma stråkar som du och inte vara mycket äldre än du. Och rätta mig om jag har fel, men ditt sökande håller väl sig till det motsatta könet den mesta av tiden, eller hur?
– Men…
– Avbryt mig inte nu! Du måste förstora ditt beteende och sökande efter andra människor och andra varelser. Det sitter till exempel en gammal gumma i det där huset där borta som aldrig går utanför dörren men hon har många år av studerande bakom sig och kan många karaktärer i många böcker. Varför skulle inte det var en väg? Varför se det så blint? Bli inte arg på mig min vän, men jag måste faktiskt hjälpa dig när jag ser att du lider så mycket under min brors styre.
– Ja, du har rätt! Verkligen, du har det. Kanske jag skulle öppna ögonen litet mer! Men var sitter den där flickan sa du?
– Jag sa just till dig att inte vara så blind! Tänk över det jag sagt, det kommer att hjälpa dig mycket!
– Jo, jag vet, jag vet! Men nu med dina fyrverkerier och dina underbart uppfriskande duschar jag känner at jag vill leva i med dig Natten! Jag vill gå till flivkan vid stora stenen och prata o himmel och jord, jag vill ta på hennes kind och säga henne hur vacker hon är och hur enormt vackra hennes tankar är! Kan jag inte få göra det nu? Kan jag inte få gå dit och titta upp mot träden och känna den annalkande stormen med henne? Kan jag inte få sitta med henne timme ut och timme in och bara känna de dragande vindarna och se hennes vackra våta hår svingad med dem? Jag har längtat så efter denna stund!
– Jo, sannerligen ska du göra det. Men du får inte glömma vad jag sagt! Jag ser hur livet spricker till och darrar med dig och dina innersta tankar och jag vill att du ska finna insikten om de många livets stenar som kan bygga upp den person jag ser framför mig till en underbart klok jätte. Så nu min vän, jag tillåter dig att löpa! Insup mina dofter och mina skuggor! Blanda dig med dem och gör dig till evighets tillstånd! Gör vad du ska, du vet att just nu i min värld du kan bara villa fram över gatorna och leta och spränga dina innersta gränser. Inget ska hindra dig i natt min vän, och du ska träffa henne, kyssa henne, förstå henne, tilltala henne och slutligen så ska ni gå tillsammans hand i hand bort mot det gamla stenbrottet.
– Till stenbrottet? Jag kan inte ta henne dit! Det är min egen lilla värld, den har jag säkert nära mitt hjärta och det är där som jag kan sitta och ta in dina dofter när det är som stressigast, tyngst och emotionellt farligast. Dit kan jag inte ta henne! Det är ju där jag ska besöka evigheten ensam och nöjd. Det är ju där som jag ska slutligen simma med änglarna, mina beskyddare. Hur kan du bara be mig, eller till och med ge mig order, om att jag ska göra det? Det är den sista totala omöjligheten! På de punkten kan jag inte ge med mig! Det är mina dvalors räddning det, att vandra uppför de slingrande grusvägarna och ta mig till branterna. Jag ska inte göra den platsen till minnen andra än dom jag har av den nu!
– Du har spänt skyddslapparna hårt denna natt, det ser jag. Men låt gå. Men någon gång så måste du låta kärleken komma ända dit, uppför vägarna till slutstationen. Inte förrän då är du fri, då har du inte något att skydda mer, då har du bara kärleken. Sluta skydda dig från världen min vän. Men se så, gå nu, finn din vän och leta tillsammans genom natten. Tänd ljus som trycker bort mig en stund och stanna ensam med henne. Gör er verkliga här och nu. Slut era ögon och känn de vindar som du så ivrigt talade om. Gå till stora stenen nu. Hon väntar på dig där.
– Jag tackar dig, Natten. Jag ska nu besöka min vän nu, jag ska språka med henne om världen och jag ska slutligen kyssa hennes ögonlock mycket mjukt när Dagen kommer. Jag tackar dig än en gång, Natten, min vackra vän.

Författare:

Publicerat

Dela: