Ni vet inte hur det känns ni som mobbar!del 1 av 1

Helt plötsligt stod hon där.
Bara där på trasmattan.
Jag hörde mig själv säga 'Ska vi gå ut?'
Ska vi gå ut,ja vart hade jag fått det ifrån.....
Hon ville i varje fall vara med mig fast jag bara hade gått i min nya skola en vecka.
Det var hemskt att helt plötsligt byta klassrum när man hade kommit så tillrätta med det som man hade!!
Sen när jag háde börjat lära känna alla någolunda så visade dom mig runt.
Alla.
Jag lärde känna folk på hela skolan.
Sen kom det som en blixt från öppen himmel...
Jag blev kär bara så där.....
han hette Eric...Lill-Eric kallades för han var så kort...Tillochmed erka var längre!
Det läckte ut och jag blev mobbad av hans kompisar.....
Det var inte lätt....de skrek eftre mig.....
Jag gick ner i depression....Jag blev mobbad,Mamma och pappa skulle skilja sig, min brors cancer hade förvärrats, min katt hade dött,jag hade blivit osams med en utav mina kompisar och jag hade slagit i huvet i ett element så nu har jag världens sår på huvet......
Det är inte lätt.....
de hade börja slå mig...
De tog mig till bygget bakom jumpasalen och band mig sedan slog de mig...
Jag kunde inte göra nåt jag var ju bunden.
När de var klara knöt de inte repen...Det skavde men jag kom loss efter två timmar då var skolan slut...
När mammma frågade vad jag hade gjort så sajag att jag hade ramlat.
Det här pågick i några dagar och seedam skulle jag gå till sjuksyster och prata´med henne jag skulle berätta sanningen.
När jag kom dit så började det:
-Jaha Elin vad var det du ville prata med mig om??
Jagb stod i dörröpningen när jag klen i så skrek hon:
-Nej men vad har hänyt??Du blöder ju näsblod ju och vilken präktig blåtira du har fått....det här får vi lägga om......
Hur har det här kunnat hända??
Jag började berätta:
-Jag var på väg hem när jag...
Så klarade jag det inte längre.
Jag grät och så ställde jag mig upp uch vid dörröppningen sa jag:
-ramlade, sen sprang jag...Där var dom!
Ånej de kommer hitåt!!!

Skriven av: Nikita