Novell

Det var en stor uppståndelse i himmelen, alla visste, alla pratade om det. Ett antal barn skulle födas. Ett antal barn som Gud skulle hitta passande äglar åt på jorden. Änglar som skulle älska barnen till döden, skydda dem för all framtid. Men någontig gick fel. Gud glömde en grupp barn. En grupp oskuldsfulla barn. Det var de barnen som aldrig fick några änglar som älskade dem eller skyddade dem för all framtid. Ett av de barnen var jag, Philip Gonzales.
Jag ska inte ljuga, mitt liv har inte varit enkelt. Jag har levt med en pappa som ständigt varit onykter och våldsam. Det var för två månader sen allting var som värst. Det var då mamma stack från pappa för att hon inte orkade längre. Hon orkade inte de hårda slagen mot huvudet eller de ömma blåmärkena. Hon flydde från allt. Mig, pappa, drogerna och spriten. Ingen vet var hon är. Jag kom ihåg den dagen då allting hände, den 19 september. Ljudet av krossat glas som träffar den hårda golvytan och skriket på hjälp utifrån vardagsrummet. Jag satt inklämd i en gaderob med vad som kändes som en blåtira. Jag kom ihåg att jag försökte drömma mig bort från allting. Jag drömde om en äng med vackert grönt gräs. En ängel som kom ner från himmelen och sa till mig att jag skulle få följa med till en bättre värld utan våld och ondska. Jag tog hennes hand och svävade upp imot skyn...Jag avbröts av en kraftig smäll när ytterdörren stängdes igen. Det var min mamma som stack. Jag hörde hur han blev arg, pappa alltså. Jag hörde hur han sparkade på väggen så att det blev hål och hur han skek;
FAN!
Tillslut lugnade han ner sig och satte sig i soffan. Han var mycket påverkad av både alkohol och droger, det märktes. När han fick se mig titta ut från garderoben gick han fram och tog tag i mig med ett järngrepp. Jag hann inte reagera förän det hårda slaget träffade mitt huvud. Jag föll till golvet. Ansiktet brände. Jag försökte fly från hans grepp. Men det tjänade ingentting till. Han var för stark. Han lyfte mig till hallen. En spark i sidan. Ett slag i magen. Jag började se suddigt på vänster öga. Men inte suddigt nog för att inte se den knytna näven som var på väg mot mig. Allt blev svart. Det sista jag hörde innan jag somnade var ytterdörren som stägdes igen med en smäll.

Jag hade hör skrik och slag från våningen under flera gånger tidigare, men aldrig som den här gången. Efter en kvart eller så, när allt verkade ha lugnat ner sig gick jag ner för att titta vad som hade hänt. Jag knackade två gånger på dörren. Inget svar. Jag kollade försiktigt in genom brevlådan. Jag såg en pojke. Han var sönderslagen från topp till tå. Jag var skräckslagen. Jag sprang upp till min lägenhet och tog tag i telefonen. 1-1-2 sa jag för mig själv. Larmcentralen svarade och jag berättade vad som hade hänt. Efter några minuter hade jag lugnat mig en aning och bestämde mig för att gå ner och titta om deras dörr var olåst. Precis när jag skulle rycka i handtaget hörde jag äntligen polisbilen köra upp på uppfarten. Jag sprang ner för att visa vart de skulle gå. Jag mötte en polis halvvägs ner. Han frågade om det var jag som hade ringt och vart det var han skulle. Jag visade honom till dörren. Polisen knackade på, och en mörk röst skrek;
gå här ifrån! Polisen försökte att få upp dörren och tillslut gick det. Han fick se pojken ligga helt orörlig på hallmattan. En man kom in i hallen och sa till polisen att lämna honom ifred. Polisen tog ett stadigt grepp om mannen och förde ner honom till polisbilen. Jag hörde hur en ambulans tjutade utanför. Två ambulansförare kom upp för trappan och kollade pojkens puls. Därefter lyftes han upp på en bår och de två männen bar ner honnom till bilen.

Jag vaknade av en krftig huvudvärk. Jag var i ett helt vitt rum. Med en tv på väggen och ett bord brevid mig. Jag antog att jag var på ett sjukhus. Den speciella doften slog imot mig. Doften av mediciner och sjuka människor. Jag försökte komma ihåg vad som hade hänt. Det ända jag kom ihåg var en man, antagligen en doktor som frågade om jag var vaken. En sjuksköterka kom in i mitt rum. Hon frågade hur jag mådde. Jag försökte svara men jag fick inte ut någonting. Jag kände mig plötsligt mycket yr och illamående och somnade igen kort därefter.
Ja, jag klarade mig såklart. Utan större skador. Pappa, han blev arresterad för barnmisshande i 5 år. Vilket jag tycker var ganska lamt eftersom jag fått lida i 13 år. Nu bor jag hos min mamma som faktiskt har vänt på sitt liv helt och hållet! Slutat med sprit, droger och cigaretter och har nu fått ett heltids jobb på ett bankföretag. Mitt liv är bra nu, jag har ett vanligt liv. Äntligen! Faktum är att det krävs ett körkort för att kunna köra bil och en utbildning för att bli doktor. Men vilken jävel som helst kan bli förälder.




Författare:

Publicerat

Dela: