Novell

NOVELL
Jag öppnar dörren och springer som vanligt mot skolan, skolan den stora röda byggnaden med massa korridorer, skolan som alltid har samma doft av billigt rengörnings medel. Jag ökar takten när jag hör hur signalen att vi ska gå in går, men vad gör det om jag kommer för sent? Det brukar jag ju nästan alltid göra. Den coola bruden som alltid kommer för sent, den coola bruden som sätter på sig en krigsmålning av smink varje morgon innan hon går till skolan. Den coola tjejen som alltid får i sig för mycket på festerna, men egentligen inte vill dricka. Den coola tjejen som inte är så cool egentligen, tjejen som bara spelar för att hon vill vara någon. Tjejen som tvingar sig själv att träna för att hålla figuren, tjejen som äter och sedan springer till toan och spyr upp det. Ingen vet vad som döljer sig under hennes hårda sminkning, ingen vill veta det. Jag öppnar dörren och rotar fram nyckeln till mitt skåp, letar upp böckerna och styr mina steg mot klass rummet.
Det är Engelska med Britta, läraren som har ett hår som ser ut att vara dränkt i 10 kg smör och en andedräkt som kan döda. Jag hör Brittas gnälliga röst när jag öppnar dörren
– Elisabeth nu är du försenad ... igen! säger Britta och kollar på mig med sin örnblick. Jag säjer ingenting utan slår mig ner bredvid Annie, min bästa vän. Annie är lugnt skolans snyggaste tjej efter mig, med sitt lockiga hår. Jag lutar mig mot henne och viskar i hennes öra.
- Fest ikväll hos dig va?
- Självklart, viskar Annie tillbaks.
- Har du fixat något att dricka då? Säger jag och kväver ett skratt.
- Mmm, och lite andra saker som vi kan få igång festen med!
- Men det är absolut säkert att dina föräldrar inte kommer hem?
- Kusten är klar, dem är borta i en hel vecka, säger hon och lutar sig belåtet tillbaka i stolen.

Britta babblar på om varför det är så viktigt att plugga hårt denna sista termin. Själv lyssnar man inte på vad hon säger, vad spelar det för roll egentligen? Det är ändå redan kört i engelskan. Engelska som var mitt favorit ämne innan jag bytte skola. Jag var skolans bästa elev, jag var skolans största mes, den som alla tracka ner på! Det var därför vi flytta hit, allt för att komma bort från mina mobbare. Den dagen lovade jag mig själv att aldrig mer ta skit från någon annan, ingen skulle klaga på min vikt, mitt utseende och främst av allt på att jag var en sk ”pluggis”. Så över sommarlovet joggade jag en mil varje vecka, slutade äta eller jag äter, fast springer sedan till toan och spyr upp det. Min mamma tror att jag gått ner i vikt på grund av att jag tränar så hårt. Sist av allt köpte jag en ny garderob med kläder åt min nya figur och ett stort lager av smink, min mamma vet inte hur mycket jag sminkar mig innan jag går till skolan. Sminkar mig alltid efter hon åkt för att lämna min lillebror på dagis och tvättar alltid bort det innan hon kommer hem. Hon undrar inte varför jag sover borta varje helg, hon tycker nog att det är skönt att slippa mig hemma jämt. Jag skulle antagligen vara strypt om mamma visste vad jag gjorde på helgerna. Mamma *suckar* min arma mamma som aldrig blivit sig själv efter pappa dog, det var då som jag började smita undan för mig själv och spy upp allt jag ätit. Pappa, min kära pappa den enda som någon gång älskat mig för den jag är eller kanske man ska säga den jag var. Men mitt gamla jag finns kvar någonstans gömt under allt smink, Mitt gamla jag som aldrig mer kommer visa sig.
”ring ring” singlen går… lektionen är slut, jag sliter mig ur mina tankar och reser mig upp och tar armkrok med Annie och drar iväg för att hinna röka innan nästa lektion börjar.
- Glöm nu inte att plugga till provet, skriker Britta efter oss med sin gnälliga röst.

***
Musiken spränger ut ur högtalarna och jag kammar snabbt mitt hår, det är bråttom ska vara hos Annie om en halvtimme. Tar fram mascaran och kladdar på minst tio lager, rättar till toppen och lägger på den sista makeupen. Kilar ner för trappen med huvudet böjt mot golvet så mamma inte ska se hur jag är sminkad. Drar på mig skorna och springer genom dörren
- Hej då mamma, kommer hem imorgon kväll!!!
- Hej då gumman, ring om det är något! skriker mamma från vardags rummet.
- Mmm visst, säger jag och slår igen dörren och styr mina steg mot buss hållplasten.
Det är kallt ute, otroligt kallt, jag sätter mig ner på bänken vid busshållsplasten och letar fram mitt cigarett paket. Jag ville inte röka förut men nu är det inte längre någon fråga om saken. Nu är jag storrökare och allt är mitt fel, kommer antagligen att dö i cancer om några år. Men då får jag träffa min pappa, min pappa den enda personen som stått mig nära, han var den som stöttade mig när alla mobba mig t o m min mor skämdes för mig fast det gör hon fortfarande. Hon bryr sig inte om mig och kommer aldrig att göra det heller. Bussen kommer, jag fimpar cigarretten och stiger på bussen, letar snabbt upp Ante och hans gäng. Dem är också på väg till Annies fest. Jag slår mig ner bredvid Ante som snabbt lägger armen om mina axlar.
– Hallå! Hur mår Lissie idag? Ante pratar med sin tillgjorda röst, allt för att vara cool.
– Jag mår utmärkt, så har ni med något till Annie då? Säger jag och trycker mig närmare Ante, de två åren jag bott här har jag aldrig köpt spriten eller gräset själv. Det har alltid vart någon som bjudit mig. Johannes och Elisas skrattar till.
– Om vi har fixat? vad tror du om oss Lissie lilla?!
– Inte vet jag, säger jag retsamt och lyfter på ögonbrynet.
– Vi har fixat lite som du nog kommer gilla, säger Johannes och skickar över en bricka som ser ut att vara fylld med Alvedon.
– Alvedon? säger jag och kollar på han med konstig blick. Alla börjar skratta.
– Lissie lilla, säger Elias denna gång. Det är absolut inte Alvedon, trodde du och Annie hållit på med såna hära saker alla dessa år. Jag menar varför skulle ni annars vara så jävla blåsta? Alla skrattar ännu en gång.
– Haha trodde du på att jag trodde det var Alvedon vem är det som är blåst här egentligen? Säger jag och ser extra bitchig ut. Måste låtsas om som jag vet vad det är tänker jag desperat. Måste låtsas om….
– Nå Lissie, berätta nu vad är det för nåt då? Säger Elias och spänner sina ögon i mig. Panik artat letar jag igenom min hjärna efter var jag sett sånt här förut, måste fortsätta låssas om att jag vet vad det är.
– Vänta så ska jag berätta, drar mig ur Antes armar och sätter mig i Elias knä och spänner ut brösten mot hans bröst Elias fäster sin blick på dem jag trycker mig mot han och viskar i hans öra. Dem är fina va?
Elias ansikte ändrar färg från att vara blekt till knall rött. Alla skrattar igen men denna gång åt Elias. Jag tar upp brickan med tabletter och sätter ner dem i Elias ficka.
- Glöm nu inte och bjuda mig och Annie! Säger jag kaxigt och hoppar smidigt bort från Elias knä.
- Visst visst , muttrar Elias surt. Bussen bromsar in, framme äntligen. Jag ler självbelåtet, klarade av att låtsas veta … skrattar belåtet för mig själv och styr stegen mot Annies enorma hus. Plingar på dörren och väntar med killarna tills Annie öppnar dörren och drar med oss in till hennes vita lyx vardagsrum. Jag kollar runt, hennes föräldrars bar är fylld med sprit och diverse saker och överallt dansar det folk. I ett hörn spyr någon i en blomkruka, jag suckar och går till baren där Annie står och blandar bålen.
- Lalallala smaka Lissie, säger hon och sträcker fram ett glas, jag tar emot glaset och tar en klunk, men spottar ut det med en gång.
- Vad fan har du blandat i det hära tant? Så här brukar det ju inte smaka. Jag letar upp en öl och öppnar den och kluckar i mig den för att få bort den beska smacken. Annie ler skadeglatt och säger nonchalant.
- Lite tabletter som Elias hade med sig och alla spritsorter som dem tagit med, Annie tar ett glas bål och halsar det med en gång, oh fy fan vilken äcklig smak!
Jag sträcker över min öl till henne och hon tar en snabb klunk,
- Vi gör så här Lissie!
- Vad? Frågar jag misstänksamt .
- Vi kör en tävling, den som dricker mest bål utan att göra en min. Annie skrattar belåtet.
- Okej, vad får vinnaren?
- Den slipper städa, Säger Annie med vass röst. Jag kollar runt i rummet, konstaterar snabbt att här vill jag inte städa imorgon.
- Okej, jag är med ,men du kan ju lika gärna ge upp för du vet ju ändå att jag kommer att vinna!! Annie häller upp bål i varsitt glas.
- Må bäste kvinna vinna, säger hon och halsar hela glaset med en gång. Jag luktar på innehållet, det luktar allt annat än gott men det är det värt för att slippa städa imorgon plus att jag kan glömma hela min omvärld. Det är egentligen därför jag dricker, allt för att glömma det som hände för några år sedan. Det som återkommer i mina drömmar varje natt. Jag dricker snabbt upp innehållet och häller upp nytt.
- Skååååååååååål, vrålar jag och slår i glaset med Annie. De flesta hänger vid baren, och håller räkningen om vem som leder… glas efter glas jag känner ännu ingenting, fortsätter halsa i mig bålen. Alla hejar på oss och ger den som sträcker fram glaset påfyllning med en gång.
***
– 112 vad har hänt? Svarar rösten i andra sidan luren. Jag lutar mig mot väggen och kväver illa måendet.
- Mitt namn är Lissie, ni måste komma med en gång…
- Vad har hänt? Frågar rösten snabbt. Var befinner du dig?
- Det är min kompis hon andas inte, säger jag med stammade röst och känner hur tårarna rinner för mina kinder. NI måste komma med en gång !!!
- Var befinner du dig?
- Sollentuna på lunga gatan hus nr 4, skicka en ambulans fort!
- Vet du vad som hänt din kompis?
- Hon andas inte. skriker jag argt. Rösten svarar snabbt.
- Vi skickar en ambulans med en gång! Jag lägger på telefonen och sjunker ner längst väggen lutar huvudet mot mina händer och gråter stilla. På golvet framför mig ligger Annie och rosslar, jag kryper fram mot henne, jag kan inte stå upp, jag ser dimmigt och min kropp är helt bort domnad. Det måste vara en följd av det jag drack… Annie slutar rossla för ett tag jag tar hennes iskalla hand i min och ber att ambulansen ska skynda sig. Alla står tyst och kollar på Annie och mig som ligger gråtandes vid hennes sida, ingen kan fatta, ingen vill fatta. Hon bara ramla ihop och börja rycka i kroppen, vi trodde det var ett skämt från början. Men det var inget skämt det var på riktigt. Alla står knäpptyst och väntar på ambulansen ska komma, men ingen kommer. Jag lägger klumpigt mitt huvud mot hennes bröst
- HON ANDAS INTE LÄNGRE!!! Skriker jag argt och börjar slå på henne för att få henne att andas. Varför skulle vi tävla? Fan fan fan fan… allt är mitt fel!!!

Alla står tysta, då hör vi ljudet av en ambulans, jag försöker resa mig upp men har ingen känsel i benen, två läkare kommer in springandes, Ante lyfter bort mig från Annies kropp jag kan inget göra utan följer bara med.
En man med bår kommer in i rummet och dem gör hjärt och lung rädding på Annie. Jag kollar tyst på tårarna forsar ner för mina kinder. Ante håller ett fast grepp om mig. Det är knäpptyst i rummet alla kollar med tårfyllda ögon på Annies livlösa kropp. Läkarna arbetar snabbt och bär ut Annie på bår och åker iväg med henne snabbt. Jag tänker att hon måste leva annars skulle dem inte ha åkt iväg utan dödsförklarat henne med en gång. Måtte hon överleva, viskar jag för mig själv sen faller jag ihop.

***
- Vi kommer alltid att minnas dig Annie Schneider. I våra hjärtan och din själ finns alltid i vår närvaro. Säger prästen, klockarna börjar ringa och jag går fram till hennes kista och lägger mina blommor på den. Mina blommor som är dränkta av mina tårar, jag är inte sminkad idag, två veckor efter Annie omkom. Hon klarade inte av blandningen av sprit och narkotika. Det är ett under att jag sitter här idag egentligen. varför kunde inte jag ha dött för? Jag styr stegen ut från kyrkan. Mamma är med mig, hon vet om allt det som hände, allt om min nya ”stil”. Det är därför vi flyttar idag. Flyttar till norrland långt från mina gamla vänner, flyr från skulden, bort från det hemska. Jag kramar Ante och gänget en sista gång och lovar att höra av mig. Annies mamma kommer fram till mig, hon anklagar inte mig för det som hände.

- Vi kommer att sakna dig Lissie, ta väl hand om dig nu och lova att höra av dig, säger hon med sina tårfyllda ögon och tar min hand och trycker den lätt.
- Visst frun, klämmer jag fram genom tårarna. Är så hemskt ledsen för allt som hänt. Annies mor öppnar munnen för att säga nåt när min mor ropar
- Dags att åka nu Lissie, jag kramar lätt om Annies mamma och skyndar mig mot bilen, vinkar en sista gång till Ante och gänget. Sätter mig i bilen och låter tårarna forsa ner.

***
Fyra månader har gått, inget har förändrats, jag saknar Annie varje dag, tror inte att jag kan leva utan henne. Pratade med Ante häromdan allt hade förändrats i skolan, inget var detsamma, alla hade slutat festa, hela skolan gick runt i sorg.
Jag sitter instängd på mitt rum framför mig ligger några sömntabletter och lite vodka i ett glas som jag snott av mamma. Jag trycker in tabletterna i munnen och sköljer ner dem med vodkan, lägger mig ner i sängen och lyssnar på låten som Annie och jag alltid lyssnade på, Annie kallade den sin låt, hon sa jämt att den handla om henne. Jag börjar sjunger med samtidigt som jag kollar en sista gång på kortet av mig och Annie.
- “Have you seen my girl she the one whit the curlie hair”… sakta faller mina ögonlock ihop..”she was sitting just over there ,but know she´s nowwhere to be found” ..äntligen är pinan slut………..











Skriven av: Elin Rantakokko
( ps.MAILA mig gärna din kommentar om den, vill gärna veta om det är någon annan som tycker den är bra!)

Författare:

Publicerat

Dela: