Obesvarad Kärlek!

Han har aldrig varit där när jag behöft honom.´Han har alltid varit någon annanstanns.Var jag ledsen och behövde prata så fanns han inte där för mej.Man kunde inte prata med mamma om allt.Jag ville så gärna träffa honom och bara få säga hej Pappa, röra vid honom.Känna att det var verklighet.


Han var min Pappa.Han gjorde allt man inte skulle göra.Han söp mycket och snodde saker och sånt hela tiden.Vi träffades inte så mycket eftersom han åkte in några gånger så jag kunde inte få träffa honom.Det blev bara 3- 4 gånger per år ibland och ibland mindre.Det var skönt att få träffa honom.Vi pratade och hade roligt tillsammans.Men han hade alltid sprit i kroppen.Jag tyckte inte om det.Han blev bara jobbig och mycket aggresiv.


Han hotade både min Mamma och Polisen.Dom blev rädda för honom så att Polisen var tvugna att skjuta ett varningsskott som träffade i magen på honom.Efter skottet så hamnade han på sjukhus i 2-3 veckor.Han höll på med mycket knark och sån skit.Jag trodde inte det när jag fick reda på det.Att min Pappa skulle knarka,det kan bara inte vara sant trodde jag.Men det var tyvärr sant,hur fan kunde han bara svika mej sådär.


Han mådde inte bra efter att Polisen hade skjutit honom.Han orkade inte mer så han gick ut i sin bil och gasade sig själv.Jag hade många obesvarade frågor till honom som jag aldrig kommer få besvarade.Det värsta var på hans begravning.Jag trodde aldrig att det kunde vara sant att min egen pappa kunde ligga där nere i jorden död, det var hemskt.



Efter att det hade hänt så klarade jag nästan inte av något.Kunde inte sova,kunde inte gå i skolan,kunde inte äta.Men jag tänkte att han kanske vill att jag ska ha ett bättre liv honom.Hade bara så många frågor till honom som bara snurrade runt i mitt lilla huvud.Var bara så ledsen så att inget hjälpte.Tänkte bara att det här kommer jag aldrig klara.Men än idag så sitter jag här framför min dator och skirver.Jag tänker på honom varje dag,Älskar dej min Papp Detta hände den 19/8-98.

Skriven av: Henrik Persson