Oktobermorgon

Hon tittade på sig själv i spegeln i badrummet. Hon hade
precis vaknat i en okänd säng bredvid en okänd man.
Vad hon skulle göra visste hon inte, hon kom inte
ihåg mycket av kvällen. Det hon kom ihåg var att
hon bara skulle visa sitt senaste manus och
några nya idéer för chefen på puben.
Skulle hon smyga sin väg eller stanna kvar? Hur mycket kom han ihåg?
Hon hade många frågor men inga svar.
Klockan var inte så mycket så hon bestämde sig för att ta en dusch.

Bara klädd i handduken gick hon genom vardagsrummet.
Hon tittade sig omkring, försökte hitta något som fick
henne att minnas. Det enda hon kände igen var sitt manus,
böcker och sina egna kläder som var utspridda i hela rummet.
Hon gick fram till bordet och började
dricka ur de halvtomma glaset.
Då såg hon laptopen som var påslagen.
Nyfiken som hon var tittade hon. Hon såg sig själv på bilden, skrattandes.
Hon bläddrade bland bilderna från gårdagen, hon såg lycklig ut.
Såhär lycklig har hon aldrig sett ut att vara. Vad hände egentligen?
Tv's flimrande gjorde hennes huvudvärk värre, hon stängde av den när hon gick förbi.

Hon gick fram mot balkongdörren och öppnade den.
Hon blev stillastående, utsikten var häpnadsväckande.
En liten vacker fågelö låg i motljus och det speglade sig i vattnet,
det måste vara en dom vackraste ting hon har sett. Hon stod mållös...

Han vaknade och kände att något inte stämde.
Sängplatsen bredvid han var uppbäddad och han kände doften av en kvinnas parfym.
Han reste sig upp och tittade i spegeln, han såg förjävlig ut.
Vad hände igår?
Hur mycket han än funderade kom han inte ihåg någonting.
Han vred lite på spegeln, som av en konstig anledning hängde på snedden.
Då såg han henne, oktobersolen sken in i rummet och hon stod mitt i ljuset.
Till och med skuggarna var underbara i detta mjuka morgonljuset.

Han smög igenom rummen, kastade en snabb blick på laptopen och då såg han bilden på henne.
Hon skrattade, han stod bakom henne och log, hans hjärta svämmade över av kärlek.
Varför kom han inte ihåg vad som hände???
Han var förgrymmad på sig själv. Han kunde inte minnas när han var så lycklig senast.
På tå smög han fram mot henne, hon hade inte hört honom än...

Hon var fortfarande förtrollad av utsikten och undrande över gårdagen.
Hon hoppade till när hon kände ett par varma armar runt sin midja.
Hon vände långsamt huvudet, försiktig för att utsikten inte
skulle försvinna ur hennes synvinkel. Blandningen av denna vackra mans anlete
och utsikt fick hennes hjärta att svämma över av kärlek.

Hon var lycklig, för första gången i sitt liv och hon kände ett liv växa inom sig...

Skriven av: Sara Winér