Olyckliga veckan

Evelina vaknar av att solstrålarna bländar i hennes ansikte.
Hon och hennes bästis Sofia är på campingsemester i Öregrund med Sofias syster Elisabeth och hennes pojkvän.
Evelina ställer sig upp och kollar om Sofia är vaken. Och det är hon.
– God morgon! Säger Evelina.
– God morgon, svarar Sofia.
– Är din syrra hemma?
– Nej, jag hörde att hon stack imorse. Jag vet inte vart men hon stack någonstans med sin pojkvän…
– Okej. Ska vi gå och fixa oss?
– Mmm kommer.. Sofia reser sig upp och sträcker på sig. Hon drar snabbt på sig mjukisbyxorna och ett vitt linne.
Evelina hade sovit med sina kläder på eftersom hon var så trött igår kväll.
Evelina och Sofia tar med sig sina saker och går till omklädningsrummen.
Det ligger bara några meter ifrån husvagnen så det går fort.
I omklädningsrummen är det många tjejer i deras ålder som sminkar sig och borstar håret.
Sofia ställer sig framför en spegel och tar upp sitt smink.
Evelina har aldrig varit så förtjust i smink men när Sofia började sminka sig så övertalade hon Evelina att också sminka sig.
– Varför gillar du inte smink? Kom igen, lite smink skadar inte. Liksom alla har det, hade hon sagt.
Evelina ställer sig vid spegeln bredvid och gör sig i ordning.
När de är klara går dom tillbaka till husvagnen och äter frukost.
– Ska vi sitta ute? Frågar Sofia
– Okej, säger Evelina och så bär dom ut frukosten. Evelina och Sofia sätter sig ner.
Sofia häller upp fil i två skålar och lägger i skedar.
Evelina brer en smörgås och skär en ostbit.
Sofia tar ett knäckebröd med ost och gurka. Plötsligt blir det mulet och börjar spöregna.
– Fan också, kom vi går in och sätter oss istället, säger Sofia och bär in sakerna. Evelina hjälper till förstås.
Evelina och Sofia sitter ledsamt i husvagnen och spelar kort medans regnet öser ner där ute.
- Gud vad tråkigt att det alltid ska vara regn! Säger Evelina och tar upp ett kort.
- Ja, verkligen… Vi kunde ha legat på stranden just nu. Men jag undrar vart Elisabeth är.
- Mm, jag med. Vart kan hon vara? Hon kan inte bara försvinna sådär.
- Nej… Det är konstigt. Evelina och Sofia sitter tysta och fortsätter spela.
Det här känns som den tråkigaste dagen på hela campingsemestern.
Sofia tröttnar på att spela kort och vill gå ut.
- Ska vi gå ut i det här vädret? Och förresten, vad ska vi göra ute?
- Jag kollade i det här blocket igår och hittade ett bra shoppingcentrum i stan. Kan vi inte åka dit?
- Ja, vad kul. Jag har 700:- till shoppingpengar. Det andra måste jag spara till resten av veckan.
Sofia räknar ihop sina pengar och kommer fram till att hon bara har 500:- att shoppa för.
- När kommer bussen? Frågar jag.
- Hm, jag tror den kommer fem över tre. Vi måste skynda oss,
det är tio minuter kvar och busshållsplatsen ligger ju på andra sidan campingen!
Evelina och Sofia springer till bussen med paraplyerna över huvudena. De hann precis till bussen.
Bussresan tog en kvart och inne i stan lyste solen klart och paraplyerna kunde dom stoppa ner i väskan.
Köpcentrumet låg ungifär fem minuter från busshållsplatsen. Det var jättestort, nästan det största Evelina hade sett.
- Det var jättestort ju, sa Sofia nästan som om hon hade läst Evelinas tankar.
- Jaa, kom vi går in!
Evelina och Sofia går in i det stora centrumet och kollar runt i alla affärer. Först går dom in på H&M.
- Gud vad fin kofta, kolla Evelina! säger Sofia och pekar på en grå tunn kofta med knappar.
- Ja, det var den väl, svarar Evelina. Sofia drar av sig jackan och provar koftan ovanför linnet.
- Den passar perfekt!
- Ja, den passar på dig.
Sofia går direkt till kassan och betalar den. När dom går ut ur affären så går de in på "Glitter".
Där köper Evelina massor med armband och ett glittrigt halsband med ett hjärta på. Sofia köper ingenting där.
Efter en lång dag på köpcentrumet åker dom tillslut hem. Väl hemma är klockan redan sju och Elisabeth har inte kommit än.
- Nu börjar jag bli orolig. Jag tycker vi borde leta upp Elisabeth nu, säger Sofia.
- Ja, men vart ska vi leta någonstans?
- Runt campingen först kanske.
Evelina och Sofia går ut och letar över hela campingen. Sedan går dom åt olika håll. Evelina går in i skogen och letar.
- Elisabeth! Pontus! Skriker Evelina tills hennes röst blir jättehes. På vägen möter hon Sofia.
- Hej igen, säger Sofia
- Hej, du har inte hittat dom än va?
- Neej, säger Sofia och kollar ner i marken. Vi kommer aldrig hitta dom! fortsätter hon.
- Men Sofia, säg inte så. Vi letar lite till, sedan går vi tillbaka och väntar om hon kommer, okej? Hon kanske är på någon
fest eller något sånt. Sofia går med på förslaget och dom tar en snabb titt runt hela campingen igen. Fötterna värker
och Evelina har fått skavsår. Evelina håller om Sofia och dom traskar vidare hemmåt. Dom sätter sig i husvagnen och
äter upp chokladbiten som dom köpte när dom shoppade.
- Tror du verkligen att dom kommer? Undrar Sofia sorgset.
- Man kan aldrig veta, men jag hoppas det! säger Evelina.
- Jag med...
När dom har suttit och väntat tills klockan blir ett på natten tappar dom tålamodet och går och lägger sig. Sofia låter jätte-
ledsen. Evelina sätter sig i hennes säng och försöker trösta. Sofia blir tyst och Evelina går ner till sin säng.
- Vi försöker sova nu Sofia, godnatt, säger Evelina trött.
- Godnatt... säger Sofia tyst. Efter två minuter somnar Evelina. Nästa morgon vaknar Sofia tidigt och väcker Evelina.
- Kom vi kollar om hon har kommit tillbaka! Säger Sofia.
- Mmm, jag kommer... säger Evelina och gäspar. Dom går upp, men nej. Ingen Elisabeth och ingen Pontus där.
- Men gud! Vart fan har dom tagit vägen?, säger Sofia och börjar gråta.
Evelina kollar på Sofia och känner hur ledsen hon skulle bli om hennes syster försvann.
- Gumman det ordnar nog sig tillslut, säger Evelina.
Sofia struntar i Evelina och sätter på sig sina kläder. Hon tar fram sitt smink och sina grejer och går till omklädningsrummen.
Evelina följer efter och tänker att det här blir ingen bra dag... Sofia säger inte ett ord i omklädningsrummet och inte vid
frukosten heller. Evelina försöker prata med henne men hon lyssnar inte.
- Men Sofia vad ska vi göra? De har varit borta mer än ett dygn ju, säger Evelina. Äntligen svarar Sofia.
- Jag vet inte... ringa polisen antar jag, säger hon. Sofia plockar upp sin mobil ur fickan och ringer.
Sofia får prata med polisen och hon berättar allt som har hänt. Efter ungifär en kvart fylls campingen med polisbilar.
Sofia och Evelina går ut och pratar med polisen.
- Vi har redan letat runt hela campingen, berättar Sofia.
- Jättenoga, tillägger Evelina.
- Poliserna måste leta igen, ifall dom har kommit tillbaka. Efter en lång stunds letande kommer poliserna tillbaka. Ingen
hade hittat något.
- Men vad kan ha hänt med dom? Säger Sofia.
- Det vet vi inte, dom kan ju ha blivit kidnappade men det vet vi inte. Förra veckan blev två personer kidnappade i samma
område och dom är fortfarande borta. Vi har redan några misstänkta.
- Men har ni sökt igenom deras hus och så? Undrar Sofia.
- Ja, det har vi. Men dom har säkert inte dom inlåsta i sina hus...
Sofia börjar gråta igen.
- Det ordnar sig, säger polisen och sätter sig i polisbilen. Sofia och Evelina får följa med. Polisbilen kör fort genom skogen
och motorvägen. Han stannar inne i en skog där en av dom misstänkta hade sin sommarstuga. Evelina och Sofia går ut
ur bilen och följer med polisen in i skogen. De följer en stig som leder till en pytteliten sommarstuga som ser urgammal ut.
- Det är nog bäst att ni stannar här utanför, säger polisen och går in. Efter en stund kommer det fler poliser och
människor som utforskar stugan. Polisen kommer ut och berättar att han hade hittat bloddroppar på väggarna och ett
slagträ. Det var ingen hemma. Evelina och Sofia fick följa med in och kolla.
- Vi ska göra ett DNA-test och kolla vems blodet är, säger polisen.
- Om det är min syrras kommer jag dö! Tänk om hon är död? Säger Sofia oroligt.
- Jag tror inte det, säger Evelina. Två poliser springer ut från skogen och säger att Evelina och Sofia ska följa med dom in
i skogen. Flera andra fotografer och poliser följer med. De går en lång stig och Sofia håller Evelina hårt i handen.
- Hjälp... mumlar hon flera gånger. När dom har gått en bit sitter Elisabeth och Pontus där, helt blodiga.
- Elisabeth! Elisabeth! säger Sofia överlyckligt.
- Sofia? säger Elisabeth och kollar upp. Hon ser jättetrött ut och Pontus har svimmat.
- Vad har hänt?! Jag har varit jätteorolig, varför gick du ut förut? Sofia sätter sig brevid Elisabeth.
- Ni får prata sen, dom här stackarna måste in på sjukhus. Vi har meddelat era föräldrar och dom kommer strax till sjuk-
huset, säger en Polis och i samma sekund kommer en ambulans. Elisabeth och Pontus körs in i ambulansen och Sofia
och Evelina får skjuts av polisen till sjukhuset. Dom tackar för skjutsen och polisbilen åker iväg. Sofia och Evelina går in i
sjukhuset och åker hiss upp till tredje våningen. Där sätter dom sig i väntrummet och hittar Sofias och Pontus föräldrar.
- Hej mamma och pappa, säger Sofia.
- Hej tjejer, är allt bra med er?
- Jodå, vi är lite trötta bara. En sjuksköterska kommer ut i väntrummet.
- Pontus har inte vaknat än, Elisabeth är vaken och hon ska snart sy sitt sår i pannan. Ni kan gå in till henne.
Evelina och de andra följer efter sjuksköterskan in till ett rum. Elisabeth ligger i sjukhussängen med täcket över sig.
Alla hälsar på henne och kramar om henne. Hon berättar att hon skulle gå ut med Pontus på en lång morgonpromenad.
Då gick dom in i den skogen som poliserna hittade henne i. Där såg dom den lilla sommarstugan och tänkte gud vad
mysigt. Så dom gick in och det verkade som att det inte var någon där. De tog en snabb titt i stugan och när dom skulle
in i sovrummet står en man med svart mask och svarta kläder på sig med ett stort slagträ. Elisabeth och Pontus blev själv-
klart rädda och försökte fly. Men dörren var låst! Mannen i svarta kläderna gick in i köket och misshandlade dom. Han
slog dom i en hel timme med slagträet och de satt fastklämda i stolar. Elisabeth tänkte att nu är det här slutet. På kvällen
när mannen hade lagt sig satt Elisabeth och Pontus fortfarande kvar i köket och kämpade för att komma loss. Tillslut
fick Pontus upp sitt rep och tog en sax från köket och klippte av Elisabeths rep. Sedan smög dom ut genom fönstret och
försökte hitta hem. Elisabeths ben värkte och mannen hade slagit på hennes fot så att det inte gick att röra på den.
Till sist orkade de inte mer och satte sej långt inne i skogen och väntade tills någon skulle hitta dom.

Författare:

Publicerat

Dela: