Omringad av ett hav

En mörkbrun kalufs trängde sig fram i folkhavet. Killen var tanig och hans lila skjorta hängde löst över de klena axlarna. I sina händer balanserade han två kylda glas, i dessa dansade ölen i stora vågor. Ännu en gång skvätte de över några droppar på trägolvet. Zayd försökte tappert se graciös ut, trots skvalpandet.
Han nådde balkongräcket på barens översta plan, den lilla terrassen var byggnadens tiara. Den var utsmyckad med ljusslingor och brinnande ljuslyktor. Det var också besvärligt mycket människor inom en sådan liten area. Han smuttade på den ena ölen och begrundade folkhavet som svämmade över nedanför honom. Alla dansande människor som badade i ljuset från uteserveringens utsmyckningar. Ögonen glittrade glädjefyllt både från de unga och de äldre själarna bakom dem.
Joel. Där stod han, avsides, som vanligt. Hans vattenkammade, blonda hår reflekterades av belysningen och sken lika tydligt som en stjärna på natthimlen. Joel log sitt genuina, symmetriska leende; det leendet Zayd älskade mer än något annat. Det var också ett leende han inte sett särskilt ofta.
Framför Joel såg han en främmande man. Han var välklädd, stilig och hade mycket fördelaktiga ansiktsdrag. Självklart var det honom Joel log mot. Den främmande mannen speglade också han ett leende av full perfektion. Attraktionen mellan dem pulserade som en skinande aura. Det var som att beskåda en scenfrekvens från en romantisk film.
Zayd lutade sig mot balkongräcket och observerade sin älskade Joel. Han kände sig varken arg, ledsen eller svartsjuk. Joel behövde det här. Zayd var den första kärlek han haft. Det kändes orättvist. Zayd hade varit med så många olika personer. Tillräckligt många för att veta med säkerhet att det var Joel han ville spendera resten av sitt liv med. Joel hade ingen annan upplevelse att jämföra med. Hur skulle han någonsin veta att Zayd var den rätta, om han inte fått testa sig fram först?
De promenerade genom folkmassorna, Zayd gick tätt bakom Joel. Överallt svämmade det över med förälskade par, all skratt och nervositet som fyllde luften med värme. Trånande kyssar och kärleksfulla kramar.
Joel sneglade bakåt mot sin pojkvän. Zayd var ovanligt tyst ikväll. Han såg så allvarlig ut. Vanligtvis var han energisk och sprallig. Det måste vara någonting särskilt som fått honom att se så oroad ut.
"Jag... jag har tänkt på en sak," krystade Zayd fram. Han var inte helt säker på hur han bäst skulle uttrycka sig angående det här. "Jag har gjort många saker med många killar, därför är jag säker på att det vi har är speciellt, men du..."
Det var det absolut svåraste han någonsin behövt säga, men han försökte låta sansad och oberörd. För att inte ge Joel dåligt samvete, ville han lämna sina egna känslor utanför.
"Jag vill inte att du är med mig, bara för att jag är din första." Joel fortsatte att tränga sig fram, fortfarande med samma lugna steg. När de nått gågatans ände, stannade han. Han tittade bort från Zayd.
"Jag menar att du borde träffa andra," Zayd höll tillbaka tårarna som så gärna ville rinna fritt. "Det borde du," han stirrade förväntansfullt på Joel. Han stod fortfarande i samma position, med ansiktet riktat åt sidan, i en vinkel där Zayd inte kunde se hans uttryck. "Och jag hoppas att du sen väljer mig..."
Ett par tårar rullade ur Zayds ögonvrå. Det gick inte att hålla tillbaka känslorna längre. Frustrationen sved i magen som ett inre sår.
"Jag väntar på dig, oavsett hur lång tid det tar. Kanske hittar du någon annan..." Zayd tittade ner i marken för att dölja de tårar som börjat falla. Han ville inte att Joel skulle se hur smärtsamt det här var för honom. "Jag vet inte, men jag vill att du ska veta..."
Den blonda killen stod fortfarande stilla. Bryr han sig inte?
Plötsligt vrider Joel upp blicken mot den stjärnklädda natthimlen. Zayd började känna en irritation brusa fram över Joels bristfälliga reaktion.
Joel sänkte blicken igen. Till Zayds förvåning var hans kinder rödsvullna och tårstänkta. Scenariot kändes fullkomligt surrealistiskt. Han hade aldrig kunnat föreställa sig Joel gråtandes. Att döma av Joels reaktion, kändes det även som om tårarna var fullt främmande för honom också.
"Hörru?" Zayd svepte snabbt in honom i en tröstande omfamning. "Vad är det?" Det var något som inte riktigt stämde här...
Joel tänkte tillbaka på den dagen då han haft exakt samma tanke som Zayd. Han hade levt i nuet. Han träffade en söt servitör, blev bjuden på en cigarett, de snackade lite och bytte telefonnummer. Två dagar senare bjöd servitören över honom till sin lägenhet, där de drack te och diskuterade tavlorna som täckte hans tapeter. De hade sex. Vid tillfället hade han känt ånger över att sitta fastbunden vid Zayd, men redan dagen efter raderade han servitörens nummer. Det vore inte värt det. Zayd hade allt han behövde och önskade.
"Jag vill inte," sa Joel med en tyst snyftning.
"Jag menade bara..."
"Jag vill inte," svarade han, samtidigt som han skakade hätskt på huvudet.
"Okej," Zayd började lugna ner sig inombords; berörd av de inre känslor Joel motstridigt förmedlade.
"Det behövs inte..."
"Okej," Joel huttrade av gråt. Zayd höll om honom ännu hårdare.
"Jag vet redan," Zayd förstod vad han menade, "jag är säker."
"Jag också," han vilade sin kind mot Joels axel.
Havet som omslöt dem fortsatte att plaska förbi, med alla dess ljud och liv som det förde med sig.

Författare:

Publicerat

Dela: