Osynliga

T visste exakt hur han skulle vrida om låset så att inte hans pappa skulle vakna.
Med en hemvan rörelse, milt som ett andetag, svepte han upp dörren och flöt in i lägenheten.
Skorna stod där de skulle. Hatthyllan hängde fortfarande på plats och hallen luktade inte terpentin och ångest som förra helgen. Den luktade billig parfym.
Natten måste ha gått lugnt till, tänkte T och smög instinktivt in i badrummet där han klädde av sig byxor, t-shirt och underkläder. Han fyllde upp vattenbaljan och sänkte ner kläderna, hällde i tvätt- och sköljmedel – eller ”mjukningsmedel” som hans far kallade det.
Spåren av rök och slagsmål brukade försvinna efter ett par minuter. Spritlukten i käften fick han oftast jobba hårdare med; tandkräm, munvatten och möjligtvis minttabletter.
Rädslan av att bli upptäckt ilade längs värmerören ovanför toalettstolen. Bredvid hängde pappans kläder på tork. Nytvättade. Sommaräng och vanilj …

Två timmar tidigare hade pappan kommit inramlandes genom dörren. Trots att han bott i lägenheten i över tio år hade han ännu inte lärt sig att svepa in med samma stil som sonen.
Ramlandes som sagt, med lederna fyllda av terpentin, en hårsmån från att skalla hatthyllan.
Och skorna … ja, dem hade han lärt sig ställa prydligt in till kanten. Så här står skorna när jag vart full, och så här står dom när jag hållt mig nykter, tänkte han högt när han
överdrivet ställde ner skorna med millimeterprecision i kant med hallmattan.
Han drog upp Axe-deodoranten från kavajrocken och sprayade vilt omkring sig. Käften fyllda han med mint och kläderna doppades i baljan. Att sköljmedlet skulle dofta sommaräng och vanilj var hans eget initiativ, och trots rean på naturell doft hade köpt en fyra- fem flaskor.
Fadern hade bråttom. Fötterna och blodet rusade. Badrummet och hallen, fram och tillbaka.
Röja undan bevis och hinna lägga sig och låtsas somna var ett måste innan T kom hem.
Och hjärtat sköts upp i halsgropen när han för sista gången sprungit ut ur badrummet och hört T: s nyckel glida in i låset.




Västervik, södermalm
Juni 1995

Skriven av: Christoffer T. Nielsen