På äventyr med Tobias och Tubbe (Kap: 12-16)

12.

Efter maten går killarna in i Johnnys rum för att snacka. Tobbe slänger sig ner på sin säng. Tubbe som legat och väntat på honom kryper ihop bredvid.
– Åh, Tubbe, suckar Tobias belåtet.
Han kelar lite med hunden som vänligt slickar honom över hela ansiktet. Max som satt sig på Johnnys säng skrattar när han tittar på dom. Tobbe som hamnat under Tubbe skrattar han med.
– Att du bara törs, säger Johnny. Tänk om han biter dig.
– Tubbe bits aldrig, säger Tobbe förorättat.
Johnny ser på honom med ett leende.
– Sorry, jag menade inte så.
– Det är lugnt. Tubbe nu är det bra.
Tubbe skäller till och hoppar ner. Han går fram till Max och slickar honom vänligt på handen, han vill ha mer klapp. Max tittar på Tobbe som tittar tillbaka.
– Klappa du.
Max ser lyckligt på Tobias, böjer sig ner och stryker med handen över den mjuka och lena pälsen. Tubbe sitter alldeles stilla och bara njuter.
Johnny petar på Tobbe.
– Titta, viskar han och pekar på Max.
Tobias tittar och ser att stora tårar har börjat rinna ner för hans kinder. Tubbe har också sätt, han hoppar upp i sängen och lägger sitt lurviga huvud i Max knä. Max böjer sig ner och borrar in ansiktet i hans päls. Tubbe ligger helt stilla. Johnny drar efter andan.
– Vad är det Max, säger han.
– Inget, snyftar Max till svar. Det är nog bäst att jag går.
Han reser sig upp. Tobias som också rest sig stoppar honom.
– Varför ska du gå?
– Jag är bara ivägen och dessutom får killar inte gråta.
– Det får dom visst, säger Johnny och går fram till honom.
Han lägger armen om honom. Max gör inga försök att slita sig loss.
– Är det problem hemma?
Max nickar.
– Dom bråkar jämt om pengar och sen blandar dom in mig, det är inget kul. Jag hatar Maria om inte hon kommit hade det inte blivit så här.
Johnny ser på honom.
– Dina föräldrar grälade ju mycket innan dom skildes, dom kanske trodde att det skulle bli bättre så här.
– Det blev det inte, säger Max buttert.
Han torkar bort tårarna med handens baksida.
– Nu pratar vi om nåt annat, säger Max och harklar sig.
Tobias som suttit tyst utbrister plötsligt.
– Jag vet vad vi kan göra.
– Va då, frågar Johnny.
– Är det nån som gillar skoterkörning?
Både Johnny och Max svarar ja, Tubbe skäller för full hals.
Anita kommer in.
– Vad håller ni på med?
– Ingenting, vi pratar bara, svarar Johnny.
Anita skakar på huvudet och går ut.
– Vad var det med skoter, undrar Max.
– Det finns ju en skoterbana här, svarar Tobias. Varför inte ordna en liten tävling där?
Max tittar på honom. Hans ögon har börjat lysa.
– En tävling, bara för oss tre, säger Johnny.
Tobias nickar.
– Ja vad kul, hojtar Max. När ska vi börja träna?
Tobias tänker efter.
– Vi kan väl börja i morron, säger han.
Johnny tittar på honom.
– Det är ju en toppenide`. Kan vi inte sticka iväg nu?
– Jag kan inte, säger Max. Jag måste hem.
Han reser sig och går mot dörren.
– Vi ses i morn, jag möter er vid banan klockan tio.
– Okey, säger Johnny. Annars kan vi hämta dig, så åker vi dit tillsammans.
– Nej det är bättre om vi möts där.
Johnny rycker på axlarna och Max går ut genom dörren. Tobias följer efter.
– Max vänta, ber han.
Max vänder sig om, tittar mot Tobbe.
– Jag måste hem, innan farsan kommer.
– Du kan få låna Tubbe över natten, om du vill.
– Får jag det?
– Visst, om du lovar att ha med honom när vi möts i morron. Han kan försvara dig mot din styvmorsa, om hon är taskig mot dig.
– Tobbe, om du visste vad det här betyder för mig, säger Max lyckligt. Jag lovar att ta väl hand om honom till i morgon.
Tobias lägger sin hand på hans axel.
– Det vet jag att du kommer, säger Tobbe och ropar till sig Tubbe.
Tubbe kommer lydigt.
– Tubbe, du ska följa med Max hem idag och stanna hos honom till i morron. Var en snäll hund nu.
Tubbe skäller till och Tobbe klappar om honom.
– Gå nu, säger han till hunden.
Tubbe går fram till Max och slickar honom tillgivet på handen.
– Vi ses, säger Max innan han och Tubbe lämnar huset.
Johnny kommer ut i hallen. Han ser mot Tobbe.
– Vad gällde det där och vart är Tubbe?
– Jag lånade ut honom till Max.
Johnny bara gapar.
– Låna du ut honom till Max. Ni känner ju knappt varandra.
– Han behövde honom, svarar Tobbe lugnt.
Johnny bara skakar på huvudet.
– Om jag hade en hund, skulle jag aldrig låna ut honom.
– Det är du det. Max kan behöva nån som står på hans sida i kväll. Dessutom får jag tillbaka honom när vi ses i morn.
– Visst det är din hund och nu är jag hungrig. Kom.
Grabbarna går ut i köket, där Anita står och ordnar middag. Johnny smyger försiktigt fram till kylskåpet. Han är hungrig och vill ha något att tugga på.
– Vad håller du på med min unge man, undrar Anita och tar tag i honom.
– Jag vill ha nåt att tugga på, svarar Johnny och öppnar kylskåpet.
Anita skjuter igen dörren. Hon ser på sin son.
– Du får något att tugga på om en halvtimme då middan serveras.
– Men jag är hungrig nu.
– Det är bra då är du det om en halvtimme också.
Anita föser vänligt men bestämt ut dom ur köket. Johnny gör ett nytt försök att ta sig in, men Anita står ivägen.
– Ut, du får inget nu.
Johnny tittar surt på henne och går stampande därifrån. Tobias följer efter. Dom går in på rummet igen. Johnny sätter på en CD och vrider upp på högsta volym. Snart dånar det rockmusik ur högtalarna. Johnny slänger sig ner på sängen, han upptäcker att det är bra studs i den.
– Kolla Tobbe, säger han och kravlar sig upp i stående ställning i sängen, sen hoppar han. Det är skitkul, kom Tobbe.
Tobias tittar på honom, han vet att han inte borde, men det ser ju frestande och kul ut. Han går snabbt fram och tar sig upp och snart säger det sproing, sproing i Johnnys säng. Killarna hoppar och hoppar ända till dom är både varma och trötta.
– Det här måste vi göra om, garvar Tobias och sätter sig pustande ner.
Johnny nickar han kan inte svara för allt skratt som bubblar upp inom honom. Tobbe tittar på honom och skrattar ännu mer. Efter en stund när Johnny ligger och vrider sig som en orm på golvet knackar Peter hårt på dörren. Ingen hör honom. Peter öppnar dörren, går fram och skruvar ner musiken och talar om att maten är serverad.
– Vad blir det för nåt, frågar Johnny.
– Det får du se vid bordet.

13.

Efter maten fortsätter dom att hoppa i Johnnys säng, ända till Anita sticker in huvudet och frågar vad dom sysslar med.
– Hoppar, flåsar Johnny.
Anita tittar frågande på honom.
– Jag har ju sagt att du inte får hoppa i sängen, den kan gå sönder.
Johnny tittar på henne.
– Men mamma det är roligt.
– Roligt eller inte, sluta hoppa, nästan skriker hon. Sängar är dyrt om ni inte har fattat det.
Tobias slutar genast hoppa. Han sätter sig ner och tittar ner i golvet. Johnny däremot fortsätter att hoppa, han gillar att reta sin mamma. Anita går ilsket fram till sängen och fullkomligt drar ner honom från sängen.
– Aaaj, släpp det gör ont, skriker Johnny.
– Det ger jag blanka fan i, du får inte göra så här och det vet du.
Johnny säger ingenting, han tar sig åt armen, känner att det ömmar.
– Jag kommer att få ett blåmärke här, klagar han.
Anita lämnar fräsande rummet.
– Jävla drake, muttrar Johnny.
Tobias sitter tyst och tänker. ” Tänk om han gjort bort sig helt nu. Först det där med fjällturen och nu det här. Han blir nog hemskickad nu och det vill han inte vara med om. Därför bestämmer han sig för att försvinna, han vet inte vart. Inte till Ö-vik i alla fall, kanske utomlands, men vart.” Det är Johnny som väcker honom ur hans funderingar.
– Hallå Tobbe lever du, frågar Johnny och ruskar honom.
Tobias tittar upp, han möter Johnnys blick.
– Jag är trött ska vi sova, mumlar Tobbe och låtsas gäspa.
Johnny tittar förvånat på honom.
– Redan, säger Johnny. Kan vi inte kolla på TV först.
Tobias nickar och följer med Johnny till tv-rummet. Peter vänder blicken mot dom när han hör dom komma in. Grabbarna sätter sig i soffan. Anita sitter tyst, hon är fortfarande arg på dom båda. Johnny rycker åt sig tv bilagan och ser att det just har börjat en Indiana Jones film på tvåan.
– Pappa, vi kan väl få kolla på den, ber Johnny.
Peter ser på honom.
– Ja gärna för mig, svarar han och slår över.
Anita vänder sig ilsket om och ser på sin man. Hon sliter åt sig dosan och knäpper tillbaka.
– Jag har ingen lust att se på den där smörjan, fräser hon.
– Mamma snälla, ber Johnny.
– Du har inget att säga till om, ryter hon.
Johnny tittar på henne, förstår att det inte är någon idé att tjata.
– Kom Tobbe, vi går och lägger oss.
Killarna går och tvättar sig och borstar sina tänder innan dom slutligen kryper ner i sina sängar. Peter kommer in och säger god natt. Efter en liten stund sover Johnny. Tobias tittar på sin vän.
– Sover du, viskar han.
Inget svar. Tobias sätter sig upp, klär sig och letar fram papper och penna och börjar skriva ett avskedsbrev. ” Hej, Johnny, Anita och Peter!” Börjar brevet. ” Jag vet att jag har ställt till en massa problem och att ni vill bli av med mig. Jag borde aldrig ha kommit. Därför ska ni slippa mig, jag ger mig av i natt. Vart vet jag inte ännu, inte till Ö-vik i alla fall. Säg till Max att han kan få behålla Tubbe, om han vill. Jag lånar en av era skotrar, kan inte lova att den kommer igen. Tack för att jag har fått bott här, vi ses aldrig mer. Hälsningar Tobias.”
Tobbe viker ihop brevet och lägger det på sin huvudkudde, smyger tyst ut i hallen och sätter på sig vinteroverallen, han lägger ner pengarna som är kvar i ena fickan och öppnar försiktigt ytterdörren. Ute blåser det kallt. Tobias smyger bort mot garaget och rullar ut en skoter. Han startar inte förrän han har lämnat Johnnys hus långt bakom sig.
Han kan inte låta bli att ta vägen förbi Max, kanske kan han få se Tubbe en sista gång.
Ytterdörren står på vid gavel och han hör ilskna röster inifrån. Han får syn på Tubbe som kommer springande mot honom. Tobias kramar om honom hårt.
– Tubbe, jag sticker nu. Stanna hos Max, säger han kvävt.
Tubbe förstår att något har hänt och sätter sig ner och ylar. Max som hör hur Tubbe ylar, kommer ut på trappan. Tobias tittar en sista gång på Tubbe innan han vänder skotern och kör iväg.
– Tobias vänta, ropar Max. Vart ska du?
Tobbe svarar honom inte, han hör inte. Max drar kvickt på sig skor och jacka, ropar på Tubbe och drar fram sin skoter och skotersläden som han packar full av filtar och annat nödvändigt. Han rusar in i huset och formligen länsar kylskåp och skafferi. Ingen märker när han åker. Dom är för upptagna med att skrika åt varandra. Max gasar på för fullt, Tubbe skäller för fullt från släden, otålig att komma iväg.
– Tubbe sök, säger Max.
Tubbe hoppar ner och kör nosen i marken. Han får snart upp spåret och ylar.
– Bra Tubbe, upp i släden så kör vi.
Tubbe hoppar upp och Max far iväg. Han följer Tobbes skoterspår. Det är lätt eftersom det inte snöar och snart får han syn på honom långt framför sig.
– Fan att jag har släden, jag skulle kunna köra fortare utan den.
Han överväger att koppla bort den, men inser att han bara förlorar tid. Lite tur har han, Tobias stannar vid en vägkorsning för att ta reda på åt vilket håll han ska svänga. Max ser det och tar chansen att komma ikapp och snart står han jämsides med Tobias.
– Vänta Tobbe, säger Max. Vart ska du, vad håller du på med?
Tobbe ser på honom med vilda ögon.
– Låt mig vara, lämna mig ifred.
Max kör upp framför honom, så att han inte kommer någon vart. Tobias ser sorgset på honom.
– Vart ska du?
Tobias rycker på axlarna.
– Vet inte, bara bort där ingen hittar mig.
– Varför, undrar Max förvånat. Trivs du inte hos Johnny?
Då berättar Tobias vad som hänt, han berättar om hoppandet i sängen om Anita utskällning och om hur han bestämde sig för att sticka. Max lyssnar under tystnad.
– Anita och Peter skulle aldrig drömma om att skicka hem dig till det, där stället, vad det nu hette.
– Örnsköldsvik menar du, säger Tobbe och kan inte låta bli att dra på munnen.
– Just det.
Tobbe säger inget, han känner att det är hög tid att han drar vidare och startar skotern. Max puffar på honom.
– Kan inte Tubbe och jag få hänga med?
– Visst.
– Bra följ mig, jag vet ett skitbra ställe vi kan snarka på i natt.
Max startar, gasar och kör iväg, med Tobbe tätt efter.
– Vart ska vi, vrålar Tobbe för att höras över motorljudet.
– Du får se, vrålar Max tillbaka och svänger rätt upp i backen.
Tobias skakar på huvudet och följer efter. Dom får gasa på ordentligt och når till slut toppen. Max svänger in på spåret som leder mot skoter banan. Han kör in i skogen intill banan och stannar vid en trädkoja. Tobias bara gapar.
– Ååh, får han fram. Vilken fin koja.
Max nickar belåtet.
– Den där kojan byggde Johnny och jag i somras. Fin va?
Tobbe nickar. Han längtar efter att få klättra upp och utforska.
– Ska vi ta oss upp?
– Vad väntar vi på, hojtar Tobbe ivrigt och klättrar snabbt upp.
Inne i kojan är det en väldig röra. Det ligger omkullvälta lådor, tidningar ligger utspridda över trägolvet, filtar ligger hopknölade i ett hörn och godispapper finns lite överallt. Tobias tittar ut över röran, han kommer att tänka på sin äldre bror Patriks rum.
– Har tredje världskriget dragit fram här?
– Njä inte direkt, sista gången vi var här, vart Johnny och jag lite osams, du ser resultatet.
– Vi får börja med att städa, skrattar Tobbe.
Max stönar, han hatar allt vad städa heter. Tobias börjar med att lägga ihop alla tidningar i en prydlig hög i ett av hörnen.
– Max du kan börja plocka godispapper.
– Vi kan väl låta det ligga.
– Kom igen nu.
Max tittar surt på honom och börjar suckande plocka. Tobbe tar itu med filtarna, han skakar av dom och breder ut dom på golvet så att det blir som en matta. En av dom fyra Lådorna ställer han upp som bord, de andra ställer han bredvid som stolar.
– Så där ja, säger Tobias och ställer sig och över städningen.
Max tittar också.
– Det blev ju riktigt snyggt. Ska vi lasta in resten nu?
Tobbe nickar och klättrar ner för hem snickrade trästegen.
– Jag kastar upp och du ordnar till, ropar han mot Max.
– Kör till.
Tobias går fram till släden, han hälsar på Tubbe som sitter och ser ledsen ut. Han vet att han inte har en chans att komma upp utan hjälp.
– Tubbe jag hjälper dig när jag langat upp det här.
Tobias börjar med att slänga upp filtarna, två sovsäckar, liggunderlag, en stark ficklampa och sist men inte minst påsarna med maten. Tubbe gnäller övergivet i den tomma släden.
– Jag har inte glömt dig. Max kom ner och hjälp.
Max hoppar ner och tillsammans lyckas grabbarna baxa upp Tubbe i kojan.
– Puh, flämtar Max.
Tobias tittar på honom.
– Ska vi käka, jag är hungrig.
Max gräver fram en hel limpa, smör, korv och varsin läsk Han placerar allt på lådbordet.
– Middan e`serverad.
Tobbe sätter sig hungrig ner på en låda.
– Får det lov att vara en limpamacka, frågar Max och bryter av en bit.
Tobbe nickar och tar emot brödet.
– Vad ska vi bre smör med?
Max tänker efter.
– Fingrarna.
– Okey.
Tobbe sticker ner ena fingret i smörlådan och brer sin macka, han lägger på ett lager korv och sätter hungrigt tänderna i den.
Killarna äter och snackar om allt och inget.
– Tänk om Johnny varit här, säger Tobbe.
Max nickar och gäspar stort.
– Nu kojar jag.
– Jag med, säger Tobbe.
Innan dom kryper ner i sovsäckarna klättrar dom ner och tvättar händerna i snön. Tubbe som är kvar där uppe glufsar i sig resterna av pojkarnas nattmål, kryper sen ihop på Tobbes plats.
När dom har tvättat sig och gömt skotrarna klättrar dom upp och kryper ner i sina sovsäckar, somnar nästan genast.

14.

Det är Johnny som vaknar först den här fredagen. Det är också han som hittar avskedsbrevet från Tobbe. Johnny tar upp brevet och läser det, han är tvungen att läsa det två gånger för att fatta.
– Mamma, pappa, ropar Johnny och far in i sina föräldrars sovrum.
– Vad gapar du om, frågar Peter sömnigt.
– Tobias har stuckit, svarar Johnny och ger sin far brevet.
Peter tänder sänglampan och tar sig upp på armbågarna. Han läser igenom brevet.
– Tobias vad du är tokig, inte vill vi bli av med dig heller och inte har vi tänkt skicka hem dig. Det är bara min fru som har lite häftigt humör ibland.
Peter stiger tyst upp utan att väcka Anita. Han slänger en blick på Johnny.
– Ta på dig kläderna och följ med mig, säger Peter.
Johnny nickar, han anar vad Peter har i tankarna och han har inget emot att hänga på.
När far och son kommer ut tar dom varsin skoter.
– Pappa om vi drar hem till Max först, så kan han också leta.
Peter nickar, han tycker att det är en utmärkt ide`.
Johnny kör först och snart stannar han utanför Max. Peter ringer på. Det är Kent öppnar.
– Vad gäller saken, ryter han.
– Vi söker Max, svarar Peter med lugn röst.
– Den ungjäveln har jag inte sett sen igår, och med dom orden smäller Kent igen dörren.
Peter tittar förvånat på dörren, går bort till sin skoter och startar.
– Har du nån aning om vart han kan vara Johnny?
Johnny tänker efter en stund.
– Vi skulle mötas vid banan tio.
– Där ni inte får åka, säger Peter leende.
– Mmm, vi tänkte köra en tävling där, på skoj.
Peter ser på honom.
– Om vi hittar Tobbe, lovar jag att vara domare och inte knysta något för mamma.
– Toppen pappa, ska vi sticka.
Far och son beger sig mot banan i full fart och efter en halvtimme är dom framme. Det är tomt och ödsligt.
– Helvete, svär Johnny tyst. Jag som var så säker.
Peter klappar om honom och pekar mot ett par alldeles nya skoterspår i snön.
– Vi följer dom och ser vart dom leder, kanske finner vi honom där spåren tar slut.
Johnny nickar ivrigt, startar och kör iväg. Spåren slutar framför hans och Max koja. Peter ser på honom.
– Klättra upp och titta.
Johnny gör som han blir tillsagd, han är snabbt uppe och sticker in huvudet genom den filtdraperade öppningen. Där inne ligger mycket riktigt både Tobias och Max och sover med Tubbe mellan sig. Tubbe gläfser glatt till och går fram till Johnny för att hälsa.
– Pappa här är dom, kom upp.
Peter tar stegen i tre långa kliv.
– Vad fint ni har här uppe.
Johnny reser sig, går fram till Tobbe och ruskar liv i honom. Tobbe tittar yrvaket upp.
– Vad ärä om Max. Jag vill sova.
– Johnny var namnet, säger Johnny och ruskar lite till.
Tobias gnuggar sömnen ur ögonen, gäspar stort.
– Jag är hungrig, mumlar han.
Max som också nyss vaknat sätter sig förvånat upp och stirrar på Peter och Johnny med förvånad blick.
– Vad…. Hur kom ni hit?
Peter skrattar åt hans förvånade min och berättar hur dom bar sig åt för att hitta dom.
Johnny petar på Max.
– Vi är hungriga, finns det nåt krubb?
– Där, pekar Max.
Johnny går fram och tittar ner i en av kassarna.
– Länsade du hela kylskåpet innan du stack?
Max nickar och hugger in på maten som Peter dukat fram. Efter maten klättrar dom ner och tar sig till banan.
– Vem startar först, undrar Tobbe ivrigt.
Peter tittar från den ena till den andra och bestämmer sig för att låta Tobias börja. Tobbe kör fram till startlinjen och väntar på klartecken. Peter höjer handen och trycker igång klockan. Tobias gasar och far iväg. Första raksträckan tar han sig snabbt förbi, han saktar av men bara lite vid första kurvan och är snart framme vid hoppen, som Tobbe tycker är det roligaste på hela banan. Tobias gasar på och skotern flyger snabbt som vinden över hoppen. Slalomen klarar han galant och i sista kurvan är skotern nära att lyfta från marken. Alla håller andan, ska han välta eller ska han lyckas hålla sig uppe. Tobias lyckas med nöd och näppe hålla skotern på rätt köl och flyger in i mål.
Peter trycker på stopp och ser att Tobias klarat sig runt på 3,5 minuter.
– Johnny din tur att köra, ropar Peter.
Johnny gör sig beredd, glider fram till linje och startar när Peter gör tecken. Johnny tar det allt annat än lugnt och är nära att missa första kurvan. Han gör en snabb gir som får skotern att nästan välta, men det klarar sig med ett nödrop. Hoppen tar han i full fart, likaså slalomen i sista kurvan. Han saktar av lite och kan glida över mållinjen med vetskapen av att han klarat sig helskinnad, trots att han höll på att snurra runt i kurvan.
Peter klockar honom på 3,6 minuter. Han ropar på Max, som redan står redo.
När Peter åter höjer handen gasar Max. Raksträckan tar han i full fart likaså kurvan och hoppen, som han flyger över med en väldig fart. Slalomen går i samma höga tempo, i kurvan innan mål vrider han på gasen för fullt och flyger som ett spjut över mållinjen.
Peter ser att Max åkt runt på 3 minuter blankt. Johnny och Tobias tittar på Max och utbrister i mun på varandra.
– Hur kunde du åka så fort i kurvorna och i hela banan.
Max ser på dom med ett leende.
– Jag har övat på den här banan varje dag i vinter. Den är lätt bara man lär känna den.
Tubbe som gått fram till Tobias, hoppar upp i hans famn och vill ha kel. Tobbe kelar med honom en stund, innan han släpper ner den tunga hunden igen.
– Puh, du var lättare när du var mindre, pustar han.
– Vem vann, frågar Johnny. Vi är nyfikna.
Peter ser på deras frågande och ivriga ansikten, dröjer med svaret för att hålla spänningen uppe.
– Max kom etta med sina 3 minuter, Tobias du är tvåa på 3,5 minuter och du Johnny ligger trea på 3,6 minuter.
Tobbe vänder blicken mot Johnny.
– Du är inte sur för att jag var 1 tiondels sekund bättre än dig?
Johnny ruskar på huvudet.
– Närå, men jag kommer klå dig i kappkörningen.
Tobias skrattar.
– Tror du jag.
Peter tittar på grabbarna.
– Hörni, vi gör så här, säger han. Jag tar med skotersläde och hund hem, så får ni köra er kappkörning hem.
– Jaaaaaa, toppen farsan, hojtar Johnny glatt och glider snabbt iväg.
Tobbe och Max är inte sena att hänga på. Johnny leder ända fram tills det blir nedförsbacke, då blåser Tobbe om honom. Max tar det lite lugnare, han har kört omkull i den här backen en gång. Tobias slänger en snabb blick bakåt för att se hur långt försprånget är. Johnny ligger tätt bakom honom och Max är inte långt efter. Tobbe gasar samtidigt som Johnny kör om honom. Killarna kappkör ända upp på garageuppfarten vid Johnnys hus.
– Jag vann, tjoar Johnny. Vad var det jag sa?
Tobbe tittar skrattande på honom.
– Nu är vi kvitt.
Max säger inget, han startar sin skoter och gör sig redo att åka.
– Max, säger Johnny plötsligt. Hänger du med in?
– Om jag får.
– Självklart, kom nu.
Max stänger av motorn och följer efter killarna. Anita ser mot dom.
– Vad ni är tidigt uppe, säger hon.
Johnny tittar på Tobbe som tittar på Max, som brister ut i gapskratt. Anita ser oförstående ut.
– Ungdomen nu för tiden suckar hon. Vart är Peter?
– Han kommer, hickar Johnny som står dubbelvikt av skratt.
Tobias och Max ligger i varsin hög på golvet och skrattar.
– Tidigt, garvar Max.
– Du skulle bara veta, fnissar Tobias.
Anita bara tittar på dom. Hon fattar ingenting.
– Vill ni ha något att äta, frågar hon.
Det är det ingen som vill.
– Vi har ätit, flämtar Johnny.
– Har ni, säger Anita förvånat.
– Ja, fast inte här, säger Max som nu har lugnat ner sig.
– Vart?
Tobias öppnar munnen för att svara, men hinner inte innan Peter öppnar dörren och svarar på sin frus fråga.
– Vi har ätit i kojan alla fyra, fem med Tubbe.
– I kojan, ekar Anita. Men där finns väl ingen mat.
Killarna tittar på varandra, ska dom berätta eller inte.
– Nu finns det, säger Max. Tobbe, Tubbe och jag snarkade där i natt.
Anita ser på dom, skakar på huvudet och går in i köket. Grabbarna går in på Johnnys rum och Peter följer efter Anita till köket, där han förklarar hur det ligger till. Anita lyssnar.
– Lilla tok. Tobbe, inte vill vi bli av med honom. Har du berättat den glädjande nyheten för honom än Peter?
– Berättat va då, undrar Peter.
Anita ser på sin man.
– Adoptionen.
– Nej, det tänkte jag att vi skulle ordna i kväll, vad säger du om det gumman.
Anita ler mot honom.
– Det är en underbar ide`. Jag tycker vi ska fira det här.
Peter nickar instämmande.
– Bra, säger Anita. Då följer du med mig och handlar.
– Okey, suckar Peter.
Han vet hur det brukar bli, han får bära. Anita sticker in huvudet i Johnnys rum.
– Pappa och jag åker och handlar, klarar ni er själva?
– Mamma, stönar Johnny.
Anita ser vänligt på honom.
– Jag vet, säger hon. Men jag måste ju fråga.
När Peter och Anita åkt bär det av till tv-rummet och videon.
– Har ni nåra coola filmer, undrar Max.
Johnny gräver i videoskåpet och får fram en skräckfilm som han visar upp.
– Den tar vi, säger Tobbe.
Max nickar och sätter sig tillrätta i soffan. Johnny sätter i rullen och kryper upp bredvid. Killarna sitter på helspänn och hoppar till varje gång det händer något.
– Det är bara på film, det är bara på film, mumlar Max för sig själv.
– Kolla nu kommer han med den blodiga kniven, säger Tobbe.
Johnny slänger händerna för ansiktet, han vill inte se mer. Max fortsätter intala sig själv att det bara är film och Tobias borrar in huvudet i en kudde för att slippa se.
– Johnny, stäng av, ber Max.
Johnny har ingenting att invända och stänger gärna av.
– Vad läbbig den va`, säger Tobias på en så stadig röst som möjligt.
Johnny säger ingenting, han spolar tillbaka filmen och lägger den sen längs in i videoskåpet. Max och Tobbe tittar på varandra.
– Vi ska nog vänta med såna filmer ett tag, säger Tobias.
Max och Johnny nickar instämmande.
– Ska vi gå in på rummet och snacka istället, undrar Johnny och reser på sig.
Tobias och Max nickar, reser sig också upp och försvinner mot Johnnys rum. Grabbarna slår sig ner på sängarna och pratar om nattens äventyr och vad dom ska hitta på i morgon. Dom pratar och pratar ända tills det är dags för Max att åka hem.
– Vi ses i morn, säger Max innan han går.
Tubbe skäller och Tobbe och Johnny ropar hej.

15.

När grabbarna kommer till middagsbordet den här kvällen möts dom av en festmåltid. Dom tittar på varandra.
– Vad firar vi, undrar Johnny nyfiket.
Anita tittar på Peter, som drar efter andan.
– Vi har något att berätta, säger han.
Killarnas blickar vänds mot Peter, som lugnt lägger in en köttbit i munnen.
– Va då, berätta, säger Johnny ivrigt och har svårt att sitta still.
– Det gäller dig Tobias, säger Peter och fortsätter tugga.
Tobbe sänker ner blicken och slutar äta. ” Nu blir jag utkastad”, tänker han.
– Anita och jag bestämde oss för att adoptera dig, så du kunde bli vår son och Johnnys bror.
Johnnys ögon börjar lysa.
– Vad hände, vad sa myndigheterna eller vilka som nu bestämmer?
– Om jag får prata till punkt, så ska jag berätta hur det gick.
Johnny tystnar och Peter fortsätter.
– Igår var jag och skrev under dom sista, så nu är allt klart.
Tobias säger inget han bara gapar.
– Så du menar att Tobbe och jag är brorsor nu, säger Johnny med glad röst.
– Det är just vad vi menar, säger Anita. Jag hoppas att du inte misstycker Tobias.
– Får jag kalla er för mamma och pappa nu, undrar Tobbe försiktigt.
Han är glad mycket glad, fast han vet inte om han vågar visa det. Tubbe som inte riktigt förstår vad som händer, ställer sig mitt på golvet och börjar skälla för full hals. Tobias ser på sin hund.
– Tubbe kom hit, så jag får krama dig.
Tubbe kommer lydigt lufsande och Tobbe lägger lyckligt armarna om honom.
– Vi får stanna Tubbe, viskar han i hundens mjuka päls.
Tubbe slickar honom i ansiktet och skäller honom i öronen.
– Tubbe, jag blir lomhörd om du inte slutar, skrattar Tobbe.
Johnny kramar om honom.
– Välkommen hem, eller vad man säger.
Tobias skrattar och vet inte riktigt vad han ska säga.
Anita ler och klappar om honom. Peter ger honom en klapp på axeln.
– Vi hämtar dina grejer i morgon, säger Anita.
– Måste jag följa med, undrar Tobbe.
Peter ser på sin son.
– Ja helst, så vi vet vad som är dina saker.
Tobias suckar, han vill inte möta Toms ilska igen, inte Patriks heller för den delen. Precis som Peter kan läsa hans tankar säger han.
– Tom har ingen som helst rätt att röra dig, du är vår son nu, kom ihåg det.
Tobias nickar, försöker hålla tillbaka en gäspning, vilket han inte lyckas med.
– Kila och lägg er nu, säger Anita.
– Mamma klockan är bara åtta, gäspar Johnny.
– Just det, säger Peter. Vi väcker er vid fem.
Bröderna tittar på varandra och stönar.
– Fem, säger Tobbe och styr stegen mot rummet. Kom Johnny.
Johnny protesterar inte och snart ligger dom i sina sängar och pratar.
– Johnny, kan du tala om ifall jag drömmer eller inte.
– Du drömmer inte, du är vaken, skrattar Johnny.
– Härligt.
Tobias sluter ögonen och somnar. Johnny ligger vaken ett tag och pratar med Tubbe, som krupit upp i Tobbes säng.
Nästa morgon väcks killarna av Peter.
– Upp och hoppa klockan är halv sex, vi åker om en fyrtio minuter.
Tobias stönar och Johnny drar täcket över huvudet. Peter är envis och hotar till slut att hälla vatten över grabbarna.
– Vi kommer, muttrar Johnny och slänger motvilligt benen över sängkanten.
Tobbe följer hans exempel och snart sitter dom under protest och äter frukost i köket.
– Mamma, det här är tortyr, stönar Tobbe och tuggar på en macka.
Anita betraktar på dom.
– Skynda er nu, vi åker om en kvart.
Grabbarna äter snabbt upp och går och klär och tvättar sig.
– Jag väntar på er i bilen, ropar Peter.
– Har du satt fast släpet, undrar Anita.
– Ja, det gjorde jag innan jag gick och la mig igår.
– Pigg låter han också, muttrar Johnny samtidigt som han drar på sig skorna och jackan. Är du färdig Tobbe?
Tobias nickar, håller upp ytterdörren och börjar gå mot bilen. Tubbe hoppar in i bakluckan.
– Är alla med, frågar Peter.
Alla svarar ja och Tubbe skäller. Peter startar och börjar backa ut, när han får syn på Max som kommer springande.
– Får jag följa med, flämtar han och vänder sig oroligt om.
– Hoppa in, säger Anita. Varför tittar du bakåt hela tiden?
– Farsan är galen, muttrar Max. Han ryckte upp mig halv sex och tvinga mig att städa rummet och när jag stack, börja han jaga mig och där kommer han, kör, ropar Max.
Peter trampar gasen i botten och kör iväg med en väldig fart. När bilen kör förbi Kent, duckar Max. Johnny petar på honom och säger.
– Du kan sluta ducka, vi har kört förbi din farsa för länge sen.
Max pustar ut och gäspar, han är trött.
– Vart ska vi, undrar han.
– Till Ö-vik och hämta mina grejer, förklarar Tobbe.
Max ser ut som ett frågetecken och Johnny talar om hur det hela ligger till.
– Häftigt, då lär vi bli klassisar, säger Max och gäspar igen.
Tobias nickar samtidigt som han sluter ögonen och somnar och efter att ha pratat en stund sover även Johnny och Max Anita tittar bakåt.
– Vad söta dom ser ut, säger hon till Peter.
Killarna sover hela vägen till Örnsköldsvik, där Anita väcker dom och talar om att dom är framme. Tobias tittar ut. Han ser när dom åker förbi skolan och pekar för Max och Johnny.
– Där är mitt gamla plugg.
Peter stannar på gatan utanför Tobbes hus. Tobias sväljer när han öppnar bildörren och går fram till ytterdörren. Han öppnar den sakta och möts av sin före detta bror Patrik som stirrar ilsket på honom.
– Vad gör du här, du bor inte här längre, fräser han.
– Jag ska hämta mina saker, svarar Tobbe morskt.
Han har Tubbe vid sin sida och han är trots Patriks hotfulla uppsyn inte rädd. Peter ställer sig bakom sin son, ser mot Patrik som stirrar tillbaka. Max kommer fram och ställer sig bredvid Tobias.
– Vart är ditt rum, så vi kan börja bära, undrar han.
Tobias tar sig förbi Patrik med Max och Peter efter sig. Tubbe morrar när han går förbi Patrik, som sparkar efter hunden.
– Här är det, säger Tobbe och skjuter upp dörren.
Peter hämtar lådor, som dom har haft med. Johnny som också kommit in börjar tillsammans med Tobias och Max att fylla låda efter låda med saker. Anita kommer in och börjar vika ihop Tobbes kläder. Hon lägger ner dom i en av lådorna.
– Nej Tobias, säger hon. Inte knöla.
Tobias suckar och vecklar upp tröjan som han just knölat ihop och pressat ner i en låda. Anita tar den ifrån honom.
– Gå och plocka med nåt annat, så tar jag hand om dina kläder.
Efter mycket packande, stuvande och bärande är dom äntligen klara. Patrik som stått i dörren och tittat på, går fram till Tobias och ger honom en kram.
– Du kan väl ringa nån gång, säger han grötigt. Jag har gillat att vara din storebror trots allt, även fast du varit jobbig.
Han går fram till Tubbe och klappar om honom.
– Hej då Tubbe, jag gillar dig också.
Tubbe slickar honom vänligt på handen. Tobbe tittar på Patrik.
– Sköt om dig nu och låt inte fars... jag menar Tom styra för mycket över dig nu, vi ses, säger Tobias och lämnar sitt barndomshem för alltid.

16.

Patrik står och tittar efter bilen när den försvinner längs gatan, han vet att han kommer att sakna Tobias. Dom har ju trots allt varit bröder i tolv år.
– Pappa, säger Tobias.
– Ja, vad är det?
– Jag är hungrig.
– Det är vi med, ropar Max och Johnny i munnen på varandra.
– Tobias, säger Peter.
– Ja.
– Vet du något bra mat ställe.
Tobias tänker efter och kommer att tänka på Dmitris korvmoj.
– Om du kör till vänster här och sen rakt fram och stannar där borta, så ska ni få smaka på Ö-viks bästa krubb, eller hur Tubbe.
Tubbe skäller till, han ser vart dom är på väg. Peter kör som Tobias sagt och stannar utanför holken. Tobbe är först ute och springer fram till luckan, där han möts av Dmitris glada ansikte.
– Hej på dig, hälsar Dmitri glatt. Det var länge sen.
– Tjena, säger Tobias glatt. Jag har vart i Vemmis.
– Har du hunden med dig?
Tobias ropar på Tubbe, som kommer lufsande och vant lägger upp tassarna på disken. Johnny tittar förvånat på hunden. Dmitri rufsar om i Tubbes päls och sticker till honom ett par korvar, som Tubbe snabbt glufsar i sig.
Peter kommer fram och beställer hamburgare till hela gänget. Dom sitter inne och äter, även Tubbe, som ligger vid Tobbes fötter. Dmitri kommer ut och småpratar med Tobias, som berättar att han bytt familj och ska flytta till Vemdalen permanent. Dmitri ler och tycker att det är roligt för Tobbes skull. När alla ätit färdigt bär det av hemåt. Tobias lovar att skriva till Dmitri och berätta hur det går. Han sitter och tittar ut genom bakrutan och ser hur staden Ö-vik blir mindre och mindre för att till slut försvinna bakom en krök.
– Du farsan, säger Johnny plötsligt.
Peter ser på honom.
– Ja.
– Har du fixat så att Tobbe kan börja i min och Max klass på måndag?
– Ja, det ordnade jag i onsdags.
– Bra, säger Johnny och lutar sig tillbaka mot sätet.
Killarna fortsätter att prata om allt och inget enda tills dom når Vemdalen. Peter saktar in och kör upp bilen på garageuppfarten.
– Nu är vi hemma grabbar, säger han.
– Va redan, säger Max.
Anita ler när hon iakttar dom.
– Vet ni vad vi behöver nu, säger hon.
– Nej va då, undrar Johnny.
– Tre starka och bär villiga killar.
– Visst, suckar Johnny. Kom igen.
Dom hjälps åt att bära in lådor och möbler i mängder.
Alltihop placeras i rummet som ligger vägg i vägg med Johnnys. Johnny tittar förvånat in, sist han tittade in så hade hans pappas dator stått därinne och nu var det helt tomt. Han öppnar munnen, som för att säga något, men stänger igen den igen. Anita kommer fram till honom.
– Datorn är flyttad till ett annat rum, säger hon. Vi tänkte att det här skulle bli ditt rum Tobbe.
Tobias tittar, in han ser att Peter har ställt sängen på plats och att skrivbordet står vid fönstret. Lådorna står placerade utmed väggarna och bara väntar på att bli upp packade. Han sjunker lyckligt ner på sängen. Max kommer in och sätter sig bredvid. Johnny står i dörren med Tubbe bredvid sig.
– Du Tobbe, säger Johnny. Fan vad skönt att du blev min brorsa till slut, jag har alltid velat ha en.
Tobias nickar. Han är så glad att han inte riktigt vet vad han ska säga. Tubbe kommer fram till honom, lägger sig vid hans fötter och somnar belåtet. Anita och Peter står i dörröppning och studerar dom.
– Är det någon som vill ha middag, frågar Anita efter en stund.
Det är det ingen som vill, alla är mätta efter Ö-viks hamburgaren. Max reser sig efter en stund och börjar göra sig klar för hemgång. Men när han ska trycka ner dörrhandtaget kommer Peter fram till honom och säger.
– Max, om du vill får du stanna här i natt.
– Får jag det, säger han lättat.
Han har fasat för vad pappa Kent ska säga om att han varit borta hela dagen. Den kvällen är killarna uppe länge, dom har så mycket att prata om, så mycket att planera och så mycket att göra att dom helt glömmer bort tiden. När Anita knackar på vid tolv tiden har dom nästan hunnit packa upp allting.
– Dags att sova ungar, klockan är mycket.
Tre ansikten vänds emot henne.
– Redan, säger Tobbe. Vi har ju knappt börjat.
– Ni kan fortsätta i morgon.
Grabbarna suckar, men går i alla fall och lägger sig och efter mycket spring mellan rummen blir det tyst och stilla i huset. Tobias ligger vaken inne i sitt rum, Tubbe ligger vid hans fötter. Han tänker på allt som hänt och är glad över att allt slutade så lyckligt, innan han sluter ögonen och somnar.






Författare:

Publicerat

Dela: