Pirrigt

De två skålar sina vackert stjärnsmyckade glas mot varandra
Han tittar mjukt på hennes läppar då de försiktigt dras upp i ett leende
Hon kan inte sluta titta på hans ögon
Hur dess färger smälter ihop i en underbar nyans
Det får hennes tankar att sväva till skogen
Ekar som dansar till vindens sus och porlande bäckar
Små fiskar som låter sig föras med bland de graciösa forsarna
Hon tänker på fågelsången på våren
Hur det kittlar så fint i öronen
Och solens ömma ljus, regnbågens lugnande toner
När hon äntligen kommer tillbaka till verkligheten,
kan hon inte hjälpa de blossande kinderna då hon märker hans intensiva blick
Vad stirrar han på?
Som i trans försvinner han in djupt i hennes läppar
Han fantiserar om känslan
Att få vidröra dem
med sina egna.
Han grabbar tag i vinflaskan och låtsas tappa den
för att kunna snudda vid hennes klänning
Hennes ögon närmar sig hans då hon hjälper honom att lyfta den
De fattar tag kring flaskan samtidigt
Deras händer runt varandra
Klumpigt försöker han kyssa henne
Men missar
Hon undrar varför han kysste hennes öra
men frågar istället hur hans dag varit
Han svarar att den varit ”okey”
Han vill sträcka fram fingrarna och röra vid hennes blonda lockar
Hon undrar varför han inte pratar
För att han inte skall märka att hon tittat på honom
för hon blicken ner till sin guldklocka
och ser hur sent det blivit.
Hon viskar att hon måste hem.
Han nickar och ler med ett sorgset hjärta
Han tittar på henne när hon klär sina fötter i de intensivt röda klackskorna
De matchar så fint till hennes korta linneklänning.
Hon ställer sig upp och går mot dörren.
Hon hör hans steg bakom henne.
De stannar upp framför den öppnade dörren
Hon tar mod till sig.
Smeker hans kind och kysser honom lätt.
Sedan går hon ut utan att se tillbaka.
Han stänger dörren, leendes.

Författare:

Publicerat

Dela: