Pixlyprojektet

Pixleyprojektet!
Hej! Jag heter Solo och bor på planeten Pixly. Först tänkte jag berätta lite om mig själv. Jag är döpt efter kvinnan som upptäckte planeten Pixly, Solo Pixly. Planeten är döpt efter hennes efternamn och jag är döpt efter hennes förnamn. Jag har en lillasyster som heter Duett. Mina föräldrar är galna i musik som ni förstår på namnen. Pappa heter Arky och mamma heter Saja. Detta är år 10 000. Vi har just firat nyår. Innan jag fortsätter så ska jag berätta lite om universum. Jag vet att vi är ättlingar till de som bodde på Tellus. Jag säger bodde för en dag, närmare bestämt år 2947 27 juni, började jorden krympa. Det gick med en ryslig fart och alla människor fick försöka rädda sig genom att kasta sig in i närmaste rymdskepp och flyga till närmaste planet. Ungefär en fjärdedel av invånarna klarade sig. Nu har jorden krympt ihop så mycket att det ser ut som ett ruttet äpple. Pixlys grannplanet, Aron, har ett museum. Där förvaras jorden i en glaskub. De människor som räddade sig har åkt till olika planeter och forskat. Nu för tiden kallas vi inte människor. Vi har fått ett nytt namn, Roider. Det låter lite läskigt men det är det inte. Roiderna har ett speciellt språk som heter fasyt. Alla pratar det språket. Väldigt få kan något språk som användes på jorden. Roiderna har upptäckt 3 solsystem. Nr 1 är vintergatan. I det systemet bor det inga. Det är för att alla planeter sakta krymper och ingen vill utsätta sig för en sån fara. System nr 2 har 3 olika planeter. Juston, Aron och Pixly. Juston och Aron snurrar runt sin egen axel som jorden gjorde och därför kan det bo roider över hela planeten. Men Pixly står still. Därför bor det människor på ungefär halva klotet. Jag bor där. System nr 3 har 1 planet som håller på att utforskas. De säger att det finns en metall där som kanske kan få rymdskepp att åka nästan hur långt som helst. Tillbaka till Pixly. Alla på Pixly måste gå runt i bubblor som forskare framställt. Det är aldrig obekvämt. Bubblan märks knappt. Mamma arbetar med att försöka få tag i ätbara saker på Pixly. En så länge importerar vi från Aron. Pappa arbetar med att komma på ett sätt att få Pixlyborna att bo båda sidorna av Pixly. Han är arkitekt. Vi barn behöver inte hjälpa till så mycket men ibland följer vi med mamma eller pappa till olika ställen. Husen på Pixly är gjorda av glaskuber. Ingen kan gå ut utan att vara i sin autosate. Autosate är en sorts rullande bil. Vi har en väldigt tidig modell. Idag var en lördagsmorgon. Jag klev upp ur min säng och gick ut i köket. Mamma stod och lagade något som luktade annorlunda. Bredvid henne stod Duett och slickade en skål.
- Vad lagar du för nåt? undrade jag nyfiket. Mamma hittade ständigt nya ingredienser från Pixly.
- Jag har hittat en gyrtört som jag lägger i pannkakorna tillsammans med min nyaste upptäckt kopastoft! svarade hon glatt. Jag satte mig vid bordet och hällde upp lite mumsbums i en skål med mjölk. Då kom pappa inspringande med ett papper i handen. Han verkade upphetsad och satte sig ner på en stol vid bordet.
- Jag vet hur jag ska lösa snurrproblemet! sa han.
- Hurdå? undrade vi nyfiket. Han hade jobbat länge på det här. Det visste vi.
- Vi ska spänna upp ett nät på sidan där solen lyser. Nätet ska kunna ta emot solens strålar och förra över dem till andra sidan klotet. Nätet ska vara gjort av en pixliansk metall, syton. Sen den långa vajern som överför strålarna ska vara gjord utav ännu en pixliansk metall, nytos. Nu kommer alla våra sorger försvinna! förklarade pappa.
- Ja, men tror du det fungerar? undrade mamma som sett många av pappas uppfinningar explodera och försvinna upp i rök. Hon lade upp mat på fyra tallrikar.
- Klart det gör! svarar pappa. Han började sleva i sig pannkakor. Efter frukosten gick jag upp på mitt rum för att göra mig iordning. Mitt rum var datoriserat.
- Rum, öppna garderoben och ta fram klädesplagg 056, sa jag. Jag klev in i klädeflödet och där var det kolsvart. Vinden susade i mina öron och sen öppnades dörren till klädeflödet och ut klev jag i mina blåa jeans och min gula T-shirt. Detta var en bra uppfinning tyckte jag. Jag skyndade till pappa. Han klev just in i automobilen.
- Får jag följa med? frågade jag.
- Visst men skynda dig! svarade pappa och jag hoppade in bredvid honom. Han öppnade porten och ut rullade vi. Över gruset på vägarna. Vi hade tur och träffade inte på någon sandstorm på vägen. På hela planeten Pixly var det bara grus, sten och sand. Därför var det vanligt med sandstormar. De var farliga om man var ute men om man var inne i sin glaskupa så var de helt ofarliga.
- Nu får du sitta tyst utanför chefen kontor när vi har möte! förmanade pappa.
- Ja ja! svarade jag som visste att jag absolut inte skulle sitta still och vänta. När vi kom fram till pappas företag (som var en mängd olika glaskupor samlade på ett ställe) ställde vi automobilen i pappas parkeringsring och skyndade in. Jag satte mig i väntrummet och pappa gick in i ett rum innanför. Receptionisten vid informationsdisken var en äldre tant som hade stått där så länge jag kunde minnas. Idag hade hon en färgglad blommig klänning och ett par stora örhängen som var gjorda utav flera ringar ihakade i varandra. Hon satt vid en dator och skrev. Jag tittade en stund på henne för varje gång hon skakade på huvudet så flög örhängena runt på ett roligt sätt. Jag gick bort och kikade över disken. Hon brukade bjuda mig på karameller som stod i en burk.
- Hej! Är du här? Ta en karamell vetja! Har din pappa kommit på en till otrolig uppfinning? babblade hon på. Jag gillade henne verkligen. Hon hette Sofi.
- Ja…tack! Jag tror nog att den här uppfinningen exploderar den med… sa jag ledsamt och sög på en karamell.
- Haaha! Det tror jag med, skrattade Sofi så att alla hennes 127 rynkor syntes. Jag sa hejdå och smög iväg till ett förråd lite längre bort. Jag visste att det fanns en dörr från förrådet till pappas chefs kontor. Jag tassade in i förrådet och ställde dörren på glänt. Jag kunde höra dem prata därinne. Det fanns en kudde som jag satte mig på. Det var mysigt.
- Men är det sant! Äntligen har du kommit på en uppfinning som kommer att fungera! utropade en röst som var chefens.
- Det är klart! Jag visste att det skulle gå. Men vi måste nog börja med en gång. Bygget tar nog ca ett halvår är jag rädd! sa pappa.
- Men då är det bäst att vi sätter igång. Om du ursäktar så måste jag ringa ett par samtal och beställa saker till bygget. säger chefen.
- Javisst! Jag kommer tillbaks imorron. Då har nog bygget börjat. Hejdå! sa pappa och jag fick bråttom att kila ut ur förrådet så att pappa inte skulle märka att jag varit borta.
- Hur gick det? Frågade jag. Jag försökte låta så nyfiken som möjligt.
- Nu Solo! Chefen älskade idén och bygget börjar imorron! utropade pappa och lyfte upp mig i luften, svingade mig ett varv och satte ner mig. Här på Pixly jobbade alla snabbt och effektivt. Vi åkte hem och åt lunch. Resten av dan spelade vi spel och var tillsammans. Det var kul. Jag visste att pappa skulle tjäna mycket pengar på detta projekt. Men det skulle inte gå så bra för honom om allt gick

Skriven av: Sofia Lindén