pojken utan namn

Det började tidigt, han var inte som alla andra barnen.
dom andra gillade att spela fotboll och king out.
Medans joel bara satt inne, för sig själv, tyst.
Han gjorde inte mycket väsen av sig.
Ibland kändes det som att han inte ens var där.
Jag minns en händelse väldigt väl förklarar en av lärarna.

Det hände i matsalen, två av dom äldre killarna i skolan kom fram och satte sig brevid joel.
Man hörde inte va dom sa men dom verkade vara vänliga mot joel.
Så jag vände blicken mot mina kollegor istället och fortsäte prata med dom.
Men det skulle jag inte ha gjort,
För helt plötsligt ser jag att dom trycker ner joels ansikte i tallriken och skriker
"Prata då jävla miffo, Vad heter du ens? Hallå svara då!"
Jag tappade andan, jag blev så chockad,
du vet sådär chockad så allting bara stannar upp i några sekunder innan man hinner inse vad det är som sker.
och det var inte bara jag, hela matsalen satt och stirrade på joel.
dom sekunderna måste ha känts som en evighet för honom.
När jag kom fram och frågade va fasiken dom höll på med svarade en av killarna.
Det var ju han, det var ju miffot som började.!
medans den andra killen fräste till och sa "Äh skit i honom, skit i miffot"
"haha miffot.."Det kallar vi han från och med nu och gjorde high five och gick vidare.
Jag önskar att jag kunde förstå joel,
Jag önskar jag kunde förändra något.

Författare:

Publicerat

Dela: