Queen of the Pirates (Del 2)

Hade inte lust att sätta mig och prata med honom för då skulle han förmodligen stöta på mig.
Kände bara för att vara ensam.
Jag gick ner längst kullen och ner till bryggorna och höll hårt i medaljongen som jag hade runt halsen.
Jag kände inom mig att John vakade över mig när jag hade på mig den.
Jag tittade ut över havet och fick syn på något där ute och jag försökte se vad det var men plötsligt small det i närheten och jag såg att några hus tagit eld.
Jag tittade genast tillbaka på saken till havs.
Det var ett skepp som besköt oss.
Jag sprang ner till båten och hämtade vapen och allt som jag lämnat ifrån mig förut.
Jag hann ju inte byta om så jag fick ha kvar klännigen.
Jag rev av lite av klänningen så den inte skulle vara för lång, knöt fast svärtet runt midjan och Abby kom skrikande och hoppade upp på min rygg.
Jag tänkte precis öppna dörren när jag hörde röster utanför.
Detta skepp är väldigt bekant röt någon.
Ja det måste vara Bloody Angel och Kyle måste vara här sa den andre.
Jag blev helt stel i kroppen och drog upp svärtet tyst och långsamt.
Det var Luigi's besättning.....
ljudet av stegen blev allt högre och jag gömde mig i en garderob.
Jag tittade ut genom springan och såg dem sparka upp dörren.
Var är du gullet? sa den kortväxta, otroligt fula mannen.
Jag höll hårt i mitt svärd.
Den andra tog upp en av mina trosor och jag kokade av ilska.
Det har visst gått hett till här skrattade han.
Jag slog upp dörrarna och dem blev förskräckta och skyndade sig med svärden.
Jag fäktades med han som rörde mina trosor.
Klingorna korsades och jag lutade mitt huvud mot hans.
Perversa jävla pirat!
Han hånskrattade och sa, tror du att en liten flicka som du kan ta livet av mig?
Vi fäktades vidare.
Jag är kapten Jones röt jag.
Han såg fövånad ut, han trodde först att det inte det var jag.
Den andra piraten hoppade på den andra.
Idiot, du tog ju nästan livet av henne röt han och slog honom på huvudet.
Jag slet upp honom med håret.
Det var flottigt och äckligt att röra vid.
Jag fiskade upp pistolen och tryckte upp den mot hans hals
Varför får ni inte döda mig!?
Han var tyst och jag tryckte den hårdare mot halsen och den andre mannens svärd var riktat mot mig.
Det är luigi som ska döda dig sa den andre.
Hjärtat stannade.
Levde Luigi?
Jag kände på mig att han inte var död.
Det var mitt fel alltihopp, jag skärde inte honom i halsen utan i axeln.

Han sängte ner svärdet hastigt och såg livlös ut.
Han föll ner på golvet och Mike stod bakom mig.
Han hade huggit honom i ryggen.
Jag sköt den andra killen och han föll ner på golvet.
Vi kunde ju tvingat ur mannen fler ord men han luktade så förskräckligt att jag fick kvälningar.
Varför gjorde du så!? sa Mike och himlade med ögonen.
Jag skakade på huvudet och sa, Han luktade så äckligt sa jag och tog upp mina trosor och la dem i fickan.
Mike såg fövånad ut och skrattade, jag gedde honom en blick och gick ur rummet.




Luigi. 6

Jag kom ut på styrbord och så att hela stranden var full med folk som skrek av rädsla och dem flesta husen hade tagit eld.
Jag såg ett gigantisk skepp brevid oss, Luigi verkade kapat ett nytt skepp.
Jag såg en lång man på bryggan som hade blicken på mig.
Det var Luigi som stod och hånflinade och jag kände något löst i ryggen och vände mig hastigt och såg en man med sitt svärd riktagt mot mig.
Vi började fäktast och han var inte särkilt skicklig och jag högg honom hastigt i magen.
Jag såg Mike fäktas brevid mig och det kom fram en ny som jag tog hand om.
Jag backade samtidigt som jag försökte hugga honom.
Han var svår att hanskas med.
Jag kände en puff mot ryggen och vände huvudet lite åt sidan och såg att det var Mike.
Vi hade ryggarna mot varandra samtidigt som vi fäktades med svärden.
Vi gick åt sidan samtidigt och båda männen råkade hugga varandra.
Det var ett skickligt sammarbete som vi hade kört med i flera år.
Båda männen föll ner och såg livlösa ut.
Jag tittade Mike djupt in i ögonen.
Kyle! sa han.
Mike, forsatte jag och rusade ner på bryggan.
Jag tittade efter Luigi men han syntes inte till.
Jag sprang in bland husen i byn.
Alla skrek, var är hon?
Jag tror dem letade efter mig så jag sprang in i en gränd för att gömma mig.
Jag krockade med en lång man som tittade ner på mig.
Där är du ju, flinade han.
Han puttade ner mig på marken och slet av skärpet där svärdet och pistolen satt fast knutna.
Han slängde den över axleln och tog ett hårt tag om min arm och drog upp mig.
Han höll mig för hårt för att jag skulle kunna smita.
Han la håret bakom mitt öra.
Jag tittade ursint på honom.
Han hade i tvättat sig på minst ett halvår.
Han slickade på min kind och jag klippte till honom med min fria hand.
Nu så lilla Kylie så går vi!
Han drog mig ur gränden och vi gick ner mot skeppet.
Jag skrek på Mike och såg honom springa ner från kullen och fick syn på mig när dem drog på mig ombord på skeppet.
Dem lossade ankaret och båten började röra på sig.
Mike hoppade ner i vattnet men jag såg honom inte längre.

Dem knöt fast mig runt en stolpe och Luigi närmade sig.
Jag var berred på döden.....
Han klippte till mig.
Din lilla slyna, vad har du gjort med mig!? röt han och slet upp lite av sin tröja så man såg hans axel.
Han hade en stort infekterat ärr.
Han tog upp sin kniv och gned den längst min hals.
Jag tror jag väntar med det här sa han med hög röst till alla andra som stod och tittade..
Han skrattade och knöt låss mig.
Han drog in mig i sitt sovrum och stängde dörren efter sig.
Han hoppade genast över mig och försökte slita upp min klänning.
Jag slog honom i skrevet med knät.
Han knöt fast armar och ben så jag inte kunde göra motstånd.
Det var en smärtsam natt, han torterade och våldtog mig.
Min klänning var bara trasor och jag svimmade av min smärta...
En ljustrimma lös in i mina nyvakta ögon och jag låg ensam i sovrummet med ett lakan svept över min sönder slagna kropp.
Någon slet i dörren och jag blev skräckslagen och jag försökte slita bort snörerna runt mina handleder.



The Island. 7

Jag såg att dörren öppnades långsamt och såg ett bekant ansikte.
Det var Mike!
Han såg mig och stängde dörren och låste efter sig.
Han rusade fram till mig.
Herregud Kylie, hur är det? frågade han och la händerna om mina kinder.
Jag hade svårt att prata eftersom jag hade så ont.
Knyt loss mig, sa jag lågt och han tog genast upp sin kniv och skärde upp snörerna från mina blodiga och såriga handleder och fötter.
Han bärde upp mig och tittade på mig jätte oroligt.
Jag har följt dig hela vägen sen igår och vi måste ta oss härifrån på något sätt
Jag la armarna om honom och vi smög ut genom fönstret.
Vi hoppade ner i vattnet men det var svårt för mig att simma men det gick.
Hans rodbåt fanns i närheten och vi var nära en liten ö.
Han la mig i båten och vi rodde in mot land.
Var är skeppet? frågade jag.
Den är fortförande kvar i Ambiente..
Va!? vad sa han?
Menar han att du har rott hela vägen efter mig?
Jag rodde en bit efter er och sedan kom jag ifatt er och kunde sedan gå ombord och ta mig in i lastrummet och väntade tilll gryingen svarade han mig.
Jag kunde inte hjälpa dig för det var fullt av pirater på styrbord och jag väntade tills dem flesta gått till sängs..
Nu får vi bara vänta på att besättningen hittar oss sa han sedan och log mot mig.
Men Luigi då?
Han hinner märka att du är borta när vi redan hunnit gömma oss på ön.
Men tänk om han kommer hit och letar efter mig?
Han tror nog att du åkt ut till havs med Bloody Angel så dum som han är.
Vi rodde in mot stranden och jag slängde mig utmattad på sanden.
Han drog in båten in i en buske så den inte skulle synas.
Hur är det fatt? sa Mike och bärde upp mig.
Jag mår inte så bra, svarade jag.
Han bärde in mig i skogen.
Ön var i särkilt stor så vi var på andra sidan på fem minuter.
Han la mig i skuggan under en palm och satte sig brevid mig.
Han lutade sig över mig och tittade på mig.
Vad gjorde han med dig?
Han våldtog och slog mig svarade jag och började gråta.
Han kramade om mig och jag berättade hur ont det gjorde i kroppen.
Han la mig sedan igen..
Jag går och hämtar lite frukt sa han sedan och skulle resa sig upp.
Han gick iväg in mot skogen.
Senare satt vi vid brasan och åt frukt och pratade.

Du var helt otrolig igår Kyle!
När lärte du dig de där?
Det är mycke du inte vet om mig sa jag och tittade in i elden som stekte på mitt ansikte.
Jag såg i ögonvrån att han tittade på mig och jag vände blicken mot honom.
Han närmade sig mig mer och mer.
Lägg av röt jag och klippte till honom och reste mig upp och gick en bit bort.
Förlåt mig! hörde jag honom skrika.
Jag kunde bara inte låta honom kyssa mig.
Jag vill inte vara en lätt fångad tjej.
Ibland känns det som om jag inte ens vill vara en tjej eftersom jag träffar mest män och dem flesta stöter på mig för dem har inte träffat en kvinna på flera år.
Jag är van vid att klippa till folk men jag vet inte varför jag gjorde de på Mike.
Han är ju en snäll kille men jag vet inte om jag kunde ha en förhållande med någon eftersom jag är pirat och det är det viktigaste i mitt liv och inget får komma emellan..
Jag såg Mike sitta vid elden med en tår som föll ner längst kinden.
Han tyckte värkligen om mig...
Jag tyckte synd om honom.
Jag stod och höll mig om magen och tänkte vad jag skulle göra och gick fram och tillbaka.
Skulle jag öppna mig för honom?
Men vad fan, jag har ju inte varit med en kille på jätte länge..
Jag saknar någon och det verkar också som känslorna för Mike har vaknat upp igen.
Vaknat upp ur en lång sömn...
Vi behövde varandra, skulle det störa något eller någon?

Jag rusade fram till brasan igen och Mike tittade upp med gråten i halsen.
Jag hoppade på honom och kysste honom.
Vi kysstes och kysstes.
Vilken härlig känsla.
Jag kände en smak av kokosmjölk..
Han höll om mig och vi pussades hela tiden.
Jag kände mig lättad när jag var i hans famn..
Jag hade tagit steget och pröva på ett förhållande.
Vi somande i mörkret med varandra, brasan hade slocknat och det var helt kolsvart.





Jag vaknade av smärtor i magen.
Jag höll mig om magen och öppnade ögonen.
Det gjorde jätteont i magen och Mike låg brevid mig med slutna ögon.
Det var såren på magen som gjorde ont.
Dem var nog infekterade...
Jag kände mig snurrig och reste mig upp och föll genast ner igen rakt på Mike.
Han vaknade och stönade.
Hjälp mig sa jag snurrade mig en bit bort.
Vad är det hjärtat? frågade han med halvöppna ögon.
Jag skrek av smärta och Mike kröp genast fram till mig.
Min mage sa jag med låg röst.
Han slet upp min trasiga klänning och såg på såren.
Hur ser det ut?
Det är lite infekterat sa han och petade lite på ett sår och jag tjöt att smärta.
Det kan bli bättre om man blöter såren lite.
Vi kan ju inte ta saltvatten dummer! stönade jag.
Hmm? jag har en ide sa han och log mot mig.
Vad hade han nu för ide.
Jag tittade upp i himlen och kände bara att han rörde vid min mage.
Jag kände något blött på magen..
Det var hans tunga!
Vad fan gör du!? skrek jag och skrattade.
Men det kändes bättre...
Han slickade på min mage och det kittlades nåt så otroligt.
Jag skrattade så jag höll på att dö av skratt och sedan kunde jag resa mig upp och straffa honom lite.
Vi busade i sanden.
Jag hade inte haft så kul sedan John levde.
Vi tog det sedan lugnt i sanden för det gjorde ont i magen fortfarande.
Jag fick syn på ett skepp och reste mig på direkten
Till slut var vi ombord och jag återgick till mitt gamla jag, Tuffa Kylie.
Vi skyndade iväg så långt bort från Luigi som möjligt och sedan kändes allt bra igen förutom att jag hade ont på kroppen och att jag inte kunde undvika att glo på Mike.
Det verkade vara samma sak för honom.

Skriven av: Sandra Trankell