Rädsla för ensamhet

"Jag är nästan vid busshållplatsen, bara någon meter till" tänker jag när jag går för mig själv med blicken mot asfalten. Jag tittar upp för en sekund och då ser jag Leon med ryggen vänd mot mig, jag känner hur klumpen i magen växer. Vi har varit bästa vänner i 14 år men någonting hände när vi börja på högstadiet. Jag känner mig ensam och har gjort det i några dagar nu. "Hur ska vi kunna lösa det här om du bara ignorerar mig, du tittar knappt på mig i korridorerna längre, hör du mig ens!?" säger jag, lite argare än jag kände mig. Han står fortfarande med ryggen vänd mot mig. "Du sårar mig, förstår du inte det!?" Då vänder han sig om, men de vackra gröna och glada ögonen han brukade ha är nu mera borta, kvar finns bara hat och rädsla. "Du har sårat mig i flera dagar nu" säger jag medans jag känner tårarna i ögonen. Tillslut så tittar han på mig och säger "Jag brukade känna desamma i 5 år, nu vet du hur det känns"

Författare:

Publicerat

Dela: