Rädslan tynger

Jag är inte bra psykiskt, jag vill skriva! Jag är inte bra psykiskt!

Rädslan tynger av att inte veta var man ska ta vägen, det känns som man är helt anonym i samhället, där ingen bryr sig, själens mörker kommer och tystnaden lägger sig platt över en.

Är inne i en dålig dag, där jag är trött på allt. Varför finns jag? Ska jag verkligen leva i runt 40 år till?

Jag vill ju bara ha trygghet.

Att känna trygghet utan att vara rädd.

Att slippa vara så ängslig nästan hela tiden.

Var är tryggheten som jag söker?

Just nu är det jobbigt, det gör ont i kroppen, jag kommer nog aldrig att bli bra. Varför finns jag? Jag orkar inte, jag känner mig ensam.

Det är jättejobbigt just nu! Ensamheten trycker!

Man har ingen trygghet och ser ingen mening med livet, ensam är man och jobbiga monotona tankar ältas i huvudet hela tiden där man om man inte hade haft någon att skriva till skulle ha dött i sorg.

Jag har gått med i en social förening, får se vad det ger.

Det finns inte många i detta samhället som bryr sig, speciellt inte om man är sjuk psykiskt.

Nu på natten kommer ängslan!

Jag känner mig bara så ensam ibland!

Författare:

Publicerat

Dela: