Reningsprocessen

Jag såg på skrivelsen framför mig och lyfte sedan blicken. Ansiktena kring bordet speglade exakt samma känslor som jag kände; Illamående.
.
Vi var fem stycken beslutande ledamöter i kommittén. Jan Axelsson, en barndomskamrat till mig. Sten Olvang, medelålders trebarnsfar samt Stefan och Linda Person, ett strävsamt par som lade sin röst på det vi andra sade till dem. Jag var ordförande med utslagsgivande röst. Jag ögnade hastigt igenom skrivelsen igen.




***




Nybro 1 december 2032

Kära kommittéledamöter.

Jag skriver till Er av den enkla orsaken att jag saknar invandrarna. Man kanske inte bör uttrycka sådana åsikter i dessa tider men jag känner att jag måste.

Ibland när jag går på stan känner jag hur det värker i bröstet då jag tänker på Fotiatidis lilla livsmedelsaffär längst ner på gatan. Där gapar ett tomt hål nu. Jag tänker på pizzerian där det myllrade av liv på lördagskvällarna, på de tre övriga restaurangerna som alla, inklusive den kinesiska gjorde sitt bästa för att bredda matkulturen i detta annars så trista matland.

Jag saknar musiken som strömmade ut ur högtalarna och vidare ut på gatan. Musik från ett annat land, ett annat språk, en annan religion.

Genom att tvångsflytta eller som vissa föredrar att kalla det 'rena' Sverige, har man gjort landet handikappat, utan möjlighet att se något annat än det inhemska. Detta är jag helt övertygad om, kommer att leda till demoralisering, kulturfattigdom och dekadens. Ett sådant Sverige tror jag inte ens de främsta förespråkarna för reningsprocessen vill ha.

Enligt vad jag anser måste Ni politiker ta Ert ansvar och riva upp lagen om boenderätt och medborgarskap.

Kan inte detta göras föreslår jag att man öppnar gränserna för flyktingar så att en eller möjligtvis två flyktingfamiljer per kommun i här i landet kan bli en verklighet.

Er ödmjuke tjänare

Jan Östeman, 63 år, Nybro




***




Sten Olvang såg sig omkring.

'Ja, som ni alla förstår är ju den här Jan Östman arresterad. Problemet är ju att en kopia av denna skrivelse nått en del av lokalbefolkningen i den ort där mannen är bosatt. Hans fru har efter det att han blev arresterad satt upp skrivelsen på en lokal anslagstavla.'

'Hur många räknar man med såg den, innan militären tog ner den. För militären har väl tagit ner den och arresterat även kvinnan ?' Linda såg upp i luften för att markera att något annat handlande vore idiotiskt.

'Högst ett tjugotal och svaret är givetvis: ja !'
Här tyckte jag mig märka irritation och tog till orda:

'Streck i debatten. Jag föreslår att mannen skjuts imorgon bitti klockan sju noll noll. Kvinnan bör dömas till tjugofem års straffarbete. Paret har försökt underminera statens kompetens och bör dömas därefter.'
Jag gjorde en liten konstpaus.

'Vilka röstar för ?'

***


Jan Östeman avrättades med ett nackskott den sjunde december klockan sju. Hulda Östeman dog i lunginflammation i ett arbetsläger norr om Kalmar ett år senare. Ingen saknade dem.



SLUT

Författare:

Publicerat

Dela: