Revieran

Rivieran

Sovrumsfönstret stöd vidöppet för vedring, där inne är kvävt , det är svårt att andas. Luften där ute är lika stilla och gammalt som där inne i rummet. Mina ögon söker längre och längre i horisonten, de söker länge efter en smula vind som har lite skyla på sina vingar. I ett liten bord intill fönstret jag har små stenar som jag har samlat under året. De är utsprida planlös över bordet liksom om de var i en strand. Jag tar en liten sten och tittar på den. Ytan är slätt, mina fingrar njuter av att smeka på den jag njuter av att smeka på den lilla stenen med pekfingret, men jag kommer inte på var hade jag hittat den. Mina tankar är livliga, de pendlar mellan olika platser och bilder, men jag kan inte komma på var stenarna har jag plockat . Stenen har små prickar på sig som i första hand jag hade inte upptäckt de, men de finns där över allt, och i var och en är begravd friska luften som i en stund hade passerad de små gravarna och nu var fång där. Och de glänsa och var våta en aning. jag tittar närmare på den, de liknar spår av tårar men inte mänskliga, men havet då? Tänker jag. Jag smakar försiktig på stenen, den är beskt. Plötslig springer jag ut ur rummet och kommer med en anteckningsblock och glor på en adressen. På kuvert skriver jag Rivieran där vindarna har alltid vita vingar. Försiktiga lägger jag stenen i kuvert. Morgonen där på postar jag stenen. När jag kommer från posten står jag återigen vid fönstret och tittar på Rivieran där jag har aldrig varit.

Författare:

Publicerat

Dela: