”riktig hund” med tavla och allt

Ulla-Margareta & Hans-Victor är nio och sju år gamla. Familjen består av matte, Tindra och husse Liam Qvistlund. Själv är jag en blandrastik på nio månader, svart och mycket älskad av min familj.
Snart skulle det bli julfirande. Barnen höll som bäst på med att göra julklappar åt sin farmor och farfar. Varje år hade barnen tillsammans med sina föräldrar firat jul med mormor och morfar nere i Mölle alldeles i närheten av Kullens Fyr. Det var inte så mycket snö där och alltid var det många kusiner, mostrar och morbröder där. Ingenstans kunde man vara själv. Själv hade jag inte varit där, morfar tycker inte om djur, han tyckte egentligen inte om barn heller, det har jag nog hört talas om.
Det var barnens mamma som frågat under vår semestervisit hos farföräldrarna om dom skulle tycka illa om att få vara med dem under julen. Jag var deras ”nya barn” och det var min största lycka i livet att få komma till familjen Qvistlund. Barnens farmor hade gråtit och farfar hade bara sagt: ”så välkomna ni ska vara allesammans”.
Farmor grät inte för att hon var ledsen, utan för att vi ville komma till dom, vi sågs inte så ofta annars. Långa avstånd var det ju och de var alltid sysselsatta av olika göromål.
Husse har två bröder som bor hemma på gården och de är så roliga att deras omgivning skrattar så att de kiknar bara de öppnar munnen. Dels så har Otto inte varit hos tandläkaren sedan han tappade en tand i våras. Han påstår att det blir så dyrt med en guldtand. Inte var det meningen att han skulle se ut som ett ”dollargrin” heller. Dels var hans ansikte alldeles randigt av alla skrattrynkor i solbrännan, vilket syntes bäst när han sov.
Åke som den andre heter han är alltid tyst av sig och när barnen sprallar med honom, om han är på rätt humör, han kan va jätterolig när han väl pratar.
Skolavslutningen var förbi, ledigheten skulle detta år och inpå nästa bli något alldeles nytt för oss alla. Det kan jag ju berätta för dig redan nu.
Mamma Tindra var på arbetet, hon hjälper gamla människor med handling och städning, ibland får jag följa med men till tanter som tycker om just mig.
Pappa är tekniker och arbetar med att anpassa hjälpmedel till funktionshindrade barn.
Funktionshindrad var Ulla-Margareta sedan födelsen, nu nio år gammal klarade hon många saker själv.
Att jag fick komma till den här familjen var att ingen ville ha mig. Jag skulle ha varit en ”riktig hund” med tavla och allt, men min mamma var en slarva, sa familjen där jag blev född. Min uppfödare var en gammal van kennelägare med endast svarta långhåriga schäfrar och svarta labradorer.

Skriven av: Karotta