Rosiga Rosamunda äppelblom

Rosiga Rosamunda äppelblom


Det är få förunnat att känna en Rosig Rosamunda. En sådan där Rosamunda som är förknippad med äppelblom. Men jag har haft en sådan tur att jag är närmare bekant och vän med just en sådan.
Rosig kallas hon för att hon gärna kryper fram bland grenarna när äppelträdet står i blom, och Rosamunda därför att det är det namn som vandrat genom generationer i hennes släkt. När jag säger släkt, så är det inte en vanlig släkt jag menar. Det är ett sådant där släkte som har mer med egenskaper att göra. Egenskaper så som vänlig, trofast, ärlig, generös och rättvis. Ja, det är sådana ord som knyts samman med varandra och så blir det till en Rosamunda; hur märkligt det än kan låta.

Rosiga Rosamunda gömmer sig då det är vinter och kallt. Hon lägger sig och sover sig igenom vita vintrar. Långt inne i stammen har hon ett eget litet Rosamundalagom krypin. Så litet att det bara är hon själv och en eller högst två små nyckelpigor som får plats i vintergömman. Men det har hänt att hon kikat ut och förundrats över hur vackert det knakar när människor går på frusen snö. Och det har faktiskt också hänt, att Rosiga Rosamunda klättrat ner ifrån trädet för att strosa lite över glittrande drivor. Men ack ack ack. Hennes fötter är så små så små och snön är så hal. Så hon brukar halkigt och så kvickt hon kan, ta sig tillbaka till trädet och stammens gömma igen. Det är då, vid sådana tillfällen som Rosiga Rosamunda längtar som mest efter våren. Men mest längtar hon efter äppelträdens blom.
När våren kommer, lägger hon sig på äppelgren klädd i äppelblomsdräkt. Det börjar med små blad och knoppar. Sen växer hennes blommiga person ut i solskenet efter ett tag. Men man måste ha en skarp blick för att få syn på henne. Nej, det är inte bara Rosiga Rosamunda som gör så. Alla Rosamundor gör det. Annars skulle ju äppelträden stå nästan kala året om.

När äppelträden blommar, ligger det Rosamundor överallt. Det var när jag låg under ett blommande äppelträd som jag själv bekant med en av dom. Det är inte så vanligt att man ser att det är en Rosamunda. Dom ser ju mest ut som äppelblom gör mest. Men jag råkade faktiskt få syn på en ändå. Efter den gången så brukar vi träffas när äppelträden blommar. Och du kan tro att vi har mycket att tala om.
Det är få saker man inte kan tala med en Rosamunda om. Det är därför som jag vet om hennes egenskaper. Jag har lite flyktigt träffat på andra Rosamundor också, men det har bara varit som flyktigast. Och egenskaperna har funnits där som sigill över blommande grenar och soligt gröna äppelblomsblad.
Om du vill se en Rosamunda och kanske göra bekantskap med en. Så börja titta redan när de första äppelträdsbladen tittar fram. Och när äppelblomsknopparna fyller träden och slår ut i full blom. Sätt dig då ner och luta din rygg mot äppelträdets stam. Var tyst och stilla och bara lyssna. Då kommer vinden att tjusa Rosamundor. Och kanske en Rosamunda viskar ditt namn. Då, det är då som du kan vara säker på, att du just då, gjort bekantskap med en Rosamunda och fått en äppelträdsblommande Rosamunda till kamrat.

Egenhändigt skrivet som ett vittnesbörd om Rosamundor
av denna gamla knotiga äppelträdsmadam


Bilder till under 'Lite om dig' på www.herrenminherde.se

Skriven av: Sofia Hedblom