Rundvaskningen

Rundvaskningen

Monica kom rosig och nyduschad ut från badrummet. - Nu är det din tur! Hon såg leende upp på honom. - Och ingen 'Liverpoolare' fortsatte hon skrattande, och boxade honom lekfullt i magen. -Du skall duscha ordentligt! - Ja ja, jag lovar flinade han, jag skall tvätta mig bakom örona också. Förresten fortsatte han, har jag berättat för dig om matroserna i den där gamla Timexbåten, när de skulle rundvaska båsen? -Nej, det har du inte. Berätta!

Vi var på resa från London till Auckland började han. I Köpenhamn hade vi lastat nästan hela båten full av öl och i London kompletterade vi med hundratals postsäckar.
Sedan bar det av. Vi bunkrade på Curacao och sedan drogs vi av små svensktillverkade lokomotiv rakt genom panamakanalen ut till stilla havet.

Vi var ett bra sammansvetsat maskingäng i den där båten och däcksgänget gick inte av för hackor det heller. De gamla styckegodsaren var en av de där sällsynta båtarna som man inte ville lämna, som man trivdes i och stod kvar i i åratal. Han såg på henne, jag var ombord i nästan två år. Båten gick på trampfart, tog de laster som den fick. Gick överallt, på alla världens hav. Runt ,runt, långa tider i hamn. Veckor i bland. Nya platser och nya länder.

Nåväl,den nye båsen hade mönstrat i London. Efter ett tag, ett par veckor kanske, så började matroserna snacka om hur det stank,när de kom i närheten av honom. Men eftersom han var ny i båten och de inte kände honom tillräckligt så låtsades de inte om det, till en början. Dessutom var han snäll och ofta var han nere i rummen på nätterna och hämtade upp några ölkassar. Och det var ju populärt.

När vi kommit ner en bit efter sydamerikakusten och det börjat att bli lite varmare riggade vi upp presseningar och hängmattor på poopen. En kväll när vi som vanligt satt däruppe och snackade som vi brukade, innan vi törnade in, blev det tal om båsen.- Han har inte vaskat sig sen han kom ombord sa en matros. - Nej, och nu stinker han för jävligt sa en annan. Man kan ju inte gå i närheten av honom. Va´ skall vi göra? Timmerman, en äldre ålänning sa: -Vi får varsko honom! Vi får varsko honom på skarpen och räcker inte det , så får vi tvångsvaska honom. - Tvångsvaska? Hur skall det gå till undrade en jungman? - Vi tar in honom i vaskrummet, klär av honom och rundvaskar honom ordentligt sa ålänningen. - Kan man göra så frågade jungmannen tvivlande? - Kan och kan svarade timmermannen. Va´ vill du vi skall göra, klaga hos skepparn?

Efter middagen, några dagar senare bankade timmermannen och äldste matrosen på båsens hyttdörr. - Vi vill snacka med dig! - Ja ja, kom in! Båsen reste sig upp från fyllebänken där han fullt påklädd låg och vilade. - Vad är det fråga om? - Du stinker sa timmermannen! Du luktar för jäkligt. Du måste vaska dig förstår du väl!Ingen av oss har en endaste gång sett dig ute i vaskrummet och det känns, du stinker!- Är du rädd för vatten! Båsen skiftade färg i ansiktet, men sa inget. - Nu har vi varskott dig i allafall, hela däcksgänget står bakom. Och vi har beslutat att är det inte så att du börjar vaska dig åtminstånde en gång varje dag så åker du på en tvångsvaskning som du aldrig kommer att glömma. Vi har också kommit överens om att säga till dig så du vet, att något annat är det inte vi har emot dig. Men vaska dig för fan! För allas trivsel! - Nu går vi slutade timmermannen och drog äldste matrosen med sig ut genom den smala hyttdörren.

Ingen såg båsen vaska sig den kvällen och han luktade lika illa dagen efter.

Så bestämde sig däcksgänget för att ' i kväll skulle det ske.' Efter middagen skulle de hämta honom i hans hytt. Ta ut honom i vaskrummet och rundvaska honom ordendtligt. Så blev det. Tre matroser stegade rakt in i hans hytt. Slet upp honom från fyllebänken och på starka armar bar de ut honom i däcksgången. Blek om nosen kämpade han tyst emot så gott han kunde men han hade inte den blekaste chans.

När de kom in i vaskrummet drog de av honom kläderna och helt naken åkte han utan pardon rakt in, under en av duscharna. Någon hade gjort i ordning en pyts med såpvatten som hälldes över honom och någon försökte tvåla in honom. Duschen strålade hela tiden,den stackars båsen vred sig hit och dit och skrek översiggivet. Men två stadiga matroser såg till att han hela tiden blev kvar under det strilande vattnet.

Det var ett jäkla liv därinne i matrosernas vaskrum. Men plötsligt blev där alldeles tyst. Någon stängde av duschen. I det nu tysta vaskrummet hördes båsens gråt. En förtvivlad gråt som gjorde alla där inne i vaskrummet förlägna och osäkra.

Timmermannen räckte honom ett badlakan och viftade bort däcksgänget.- Gå, sa han tyst! Ge er iväg allesammans! Det var allvar i hans röst och däcksgänget drog sig förvirrade tillbaka. Timmermannen följde den snyftande båsen till hans hytt, öppnade dörren och följde med in i hytten. Han blev kvar därinne hos båsen ett tag. När han kom ut ur hytten var han grå och allvarlig i sitt fårade gammelmans ansikte. En jungman stod i gången. - Kalla upp hela däcksgänget till dagrummet sa han till jungmannen! Nu, med en gång! Jungmannen stack iväg och den gamle ålänningen, grå i ansiktet tog sig med tunga steg uppför trätrappan till dagrummet.

När alla var samlade i dagrummet såg han först tyst på var och en och sedan tog han med skrovlig röst till orda: - Det vi gjorde nu mot båsen, var för jävligt sa han. Det var oförlåtligt och jag skäms över mig själv. Det var ju jag som kom med för-
slaget. Men nu är det som det är och det kan inte bli ogjort. Vi kan bara hoppas att han inte tar allt för illa vid sig. Den gamle timmermannen gjorde en lång paus och det var alldeles tyst i dagrummet. Sedan såg han upp på däcksgänget och hans kraft-
fulla, fårade ansikte var sammanbitet när han fortsatte:

- Det vi gjorde mot båsen var fel, alldeles åt helvete fel. Vi borde skämmas hela gänget, mest jag. Man får aldrig förnedra en människa på det viset. Och om jag någonsin får höra talas om att någon av er på något sätt ofredar båsen, vare sig han vaskar sig eller ej, ja, då lovar jag att den personen skall få med mig att göra. Jag är gammal fortsatte han, men jag är stark. Jag är starkare än någon av er härinne. Han gjorde en paus. - Har ni förstått vad jag sagt? Matroserna mumlade. - Har ni förstått, frågade jag? Svara ja eller nej på min fråga! - Ja, vi har förstått. - Dey är bra svarade den gamle timmermannen, då kan ni gå...



Han såg på henne och log. - Ja det var den historien. - Det var egentligen en hemsk historia sa hon. Hur tog han det? Båsen alltså, hur reagerde han och hur var han sedan, efteråt? Han började vaska sig några dagar senare och det märktes inget speciellt med honom Han var som vanligt. Men hur han kände sig längst därinne , det vet man ju inte, det vet bara han själv. Han tystnade och såg eftertänksam ut. Efter Nya Zeeland gick vi till Geelong och lastade vete för Bangkok. Jag tror att han lämnade där. Jag såg honom aldrig mer...


Författare:

Publicerat

Dela: