Semira

Jag bläddrade i böckerna. Jag försökte verkligen att koncentrera mig. Men det gick inte. Inte när hon satt där, omringad av sina vänner. Hon log. Hon log det där leendet som träffade en rakt i hjärtat och satte eld på själen. Hon var inte som andra. Hennes mörkröda hår markerade hennes mjuka ansiktsdrag. Hennes gröna stickade tröja fick henne att se sådär extra kramvänlig ut. Runt halsen hade hon ett peacemärke som hände långt ner på bröstet och i ena örat hade hon två indianfjädrar i silver. Hon var osminkad. Hon var verkligen naturligt vacker. Hon lyste självsäkerhet. Det var det som gjorde henne så oemotståndlig. Hon pratade ofta inför klassen och hon dansade runt överallt och så satt hon med i elevrådet. Jag älskade verkligen dom små stunderna på fredagarna när hon berättade vad de hade pratat om i elevrådet och jag kunde sitta och titta på henne.
Plötsligt såg hon på mmig med sina glada blåa ögon. Hon hade märkt att jag tittade. Hon log. Hela jag blev alldeles varm. Det kittlade till mellan benen och jag slog snabbt bort blicken. Varför? Alltid dessa jävla hormoner.
Jag kände hur någon pickade mig på armen. Det var Lars.
- Vi har gympa nu.
- Jag vet.
Vi slängde in våra grejer i skåpen och drog bort mot sporthallen.
Idag hade vi bugg. Egentligen gillade jag bugg. Jag hade dansat förut. Men nu, i skolan, var det en annan sak. Vi skulle dansa med våran parallelklass E.
Först fick vi killar lära oss våra grundsteg, och tjejerna fick lära sig sina. Sen fick vi börja ta stegen tillsammans med en partner. Rena rama barnleken. Jag fick börja att dansa med någon i den andra klassen jag inte enns kunde namnet på.
Jag kastade en blick på Semira. Mmm.. Semira.. Det smakade så bra i munnen. Hon dansade med en kille i den andra klassen. Det såg ut som hon kände honom. Hon såg glad ut. Det syntes att hon gillade det. Jag hoppades inerligt att det var sjävla dansandet som hon gillade och inte killen hon dansade med. Isåfall kunde vi bli danspartners, jag och hon, och tunera världen över och vinna priser. I slutet av våran karriär kunde vi slå oss till ro i Frankrike och gifta oss.

Efter varje nytt danssteg vi lärde oss fick vi killar ta ett steg åt vänster och byta tjej. Jag kollade på klockan. Det var bara en kvart kvar av lektionen och jag var fem tjejer ifrån Semira. Samtidigt som jag var nervös, hoppades jag på att få hinna dansa med henne och visa min dolda talang.
Nu dansade hon med Per. Plötsligt ställde hon sig intill honom, alldeles för nära för att kunna dansa. Per var lång. Han hade blont ruffsigt hår och hans haka var ovanför Semiras huvud. Hon sa någonting jag inte kunde höra vad det var, men jag hörde vad hennes tjejkompis bredvid svarade.
- Ja, ni skulle vara ett perfekt par!
Det skulle dom inte alls det! Per var aldeles för lång för henne.
Semira skrattade och klev ett steg ifrån Per igen.
Jag hade nästan tappat koncentrationen för dansen och tjejen jag hade i händerna kollade surt på mig. Jag lugnade mig med tanken att Semira skrattade åt den patetiska längdskillnaden mellan dom två.

Fortare än jag hade anat var jag framme vid Semira. Jag tog ett djupt andetag.
- Hej! Sa hon och sken som en soltråle.
- Hej! sa jag tillbaka, med känslan av att vara en isglass som smälte i solens strålar.
- Gud va roligt det här är. Viskade hon medans vi lyssnade på instruktionerna till nästa steg, karusellen, och mina dans-drömmar kändes lite mer uppnårliga.
När ledarna satt på musiken sträckte hon fram sina båda händer mot mig, de två händer jag ville hålla i resten av livet.
Jag tog tag i dom och kände att de passade perfekt i varandra. Jag undrade om hon märkte också märkte det. Hon log i alla fall.
Hennes glädje sprudlade och jag kunde inte låta bli att le jag också.
Jag snurrade henne intill mig, i världens mysigaste snurr, även kallad karusellen.
Mot min vilja, men efter dansen lagat snurrade jag ut henne efter fyra steg igen.
Hon tittade på mig.
- Du är ju jätte duktig. Har du dansat förut?

Skriven av: Sanna Mattsson