Severus Snape och Milena Tiling

Trolldrycks Läraren

Kapitel 1
Den söta servitrisen i Diagongränden

Vårterminen var slut på Hogwarts och alla eleverna hade åkt hem under sommarlovet. Dom flesta lärarna bodde på Hogwarts året runt, pro. Snape var en av dom. Snape var lärare i trolldryckskonst och föreståndare för Slytherins elevhem. Han hade korpsvart hår som gick lite längre ner än till hakan. Hans näsa var ganska stor och spetsig. Snape gick alltid klädd i svart och på ena armen hade han en dödskalle tatuering som han alltid dolde.
Han var ganska nöjd med sin tillvaro förutom att han hellre skulle vilja vara lärare i försvar mot svartkonster än i trolldryckskonst. Tyvärr så hade en nervös lärare vid namn pro. Quirrell det jobbet. Snape hade aldrig gillat Quirrell, det var faktiskt så att han inte gillade många andra personer heller. Hogwarts rektor Albus Dumbledore tyckte att Snape var en utmärkt lärare men lite för egensinnig. Lite sällskap skulle nog pigga upp honom tänkte Dumbledore. Han bestämde sig för att Snape behövde en lärling. Det behövdes en vikare i många ämnen och eleverna skulle ju få extra hjälp i trolldryckskonst om det fanns två lärare. Dumbledore strök handen över sitt silverfärgade skägg och försökte komma på vem som han kunde anställa.
Det bästa vore ju att han själv åkte till Diagongränden och letade.
Redan samma dag gav sig Dumbledore iväg.
Vid middagstid kom han fram till Diagongränden. Han gick in på en liten taverna som bar det konstiga namnet Det roliga.
Albus Dumbledore välkomnades vänligt och fick vid bardisken en liten styrketår. Albus unnade sig den mer än gärna. Efter några minuter såg han en söt servitris få skäll av innehavaren. Hon såg ganska hjälpslös ut där hon stod och tog emot den ilskna mannens hårda ord. Hon försvann strax in bakom ett draperi. Albus ångrade att han inte hade gripit in. Plötsligt kom hon upp på den lilla scenen. Alla på tavernan började jubla. Musiken som förut hade varit ganska tyst och stämningsfull blev starkare. Flickan började dansa en dans som var en blandning av magdans och diskodans. Hon gjorde att springande hopp till ett av borden och dansade vidare på det rangliga bordet. Alla klappade händerna och såg glada ut, till och med innehavaren. Men flickan såg lika olycklig ut som förut. En gång satte hon ner foten snett och han såg att det gjorde mycket ont. Efter ha dansat en lång stund så försvann hon i ett rökmoln. När Albus lämnade tavernan hade han inte träffat en enda duglig person.
Lite besviken gick han ner längs gatan. Plötsligt såg han den dansande servitrisen komma ut ur en liten bakdörr. Hon tog på sig en lång kåpa och gick. Albus följde nyfiket efter henne. Hon vek av på en liten mörk gata och gick haltande genom gränderna. Efter en stund stannade hon framför en liten dörr och tog upp en nyckel. Hon öppnade dörren med stor svårighet. Albus hörde hur hon låste dörren från insidan. Han kikade försiktigt in genom det lilla fönstret. Flickan där inne tände en brasa och satte en kittel över. Han knakade på dörren. Hon öppnade försiktigt och tittade ut genom den lilla springan. Han fick plötsligt en konstig känsla av igenkännande.
” Vad vill ni?” frågade hon.
” Jag undrar om jag får komma i och prata med er om en sak?”
Flickan släppte in honom och bad honom sitta ner i en mysig gammal fåtölj som var lappade på lite olika ställen.
” Vill ni ha te? ”
” Gärna.” Svarade Albus.
Hon hällde försiktigt upp te i två små koppar och gav Albus den ene.
Albus tittade på alla sakerna i det lilla rummet som tydligen var det ända. I en gammal ekbokhylla stod hundratals böcker. På en hylla stod en massa burkar med lite olika ingredienser och en nöt trollstav låg på nattduksbordet.
” Vad var det ni ville Sir?” frågade flickan.
” Jag undrar varför den där mannen skrek på er på tavernan?”
” Han är min chef. Jag hade glömt att servera ett bord.”
” Men om ni är servitris så varför dansar ni då?”
” Det ger mig några siklar mer i månaden. Jag är mycket fattig ska ni veta.”
” Är ni en skicklig häxa?”
Hon tittade honom i ögonen. ” Ganska. Jag har gått på Hogwarts. På den tiden bodde jag med min mamma och pappa. Dom är mycket välbärgade. Mamma är häxa och pappa är mugglare. Dom var mycket stolta över mig. Fast jag fick bara gå på Hogwarts två år. Så mamma har lärt mig en hel del.”
” Varför bara två år?”
” Jag vet inte. En dag sa mamma att jag inte fick gå kvar. Jag fick aldrig reda på varför. ”
” Det var synd. Vilket elevhem tillhörde du?”
” Gryffindor.”
” Jo jag glömde fråga, vad heter ni?”
” Milena Tiling.”
Albus kände igen efternamnet. Men inte så mycket att han kunde komma ihåg vart han hört det.
” Jag är Albus Dumbledore. Rektor på Hogwarts.”
Milena blev mycket förvånad. ” Åh förlåt mig pro. Dumbledore, jag kände inte igen er.”
” Det är ingen fara. Det väl några år sedan ni gick på Hogwarts. Jag tyckte att jag kände igen er när jag såg er först.”
” Jag minns när ni gav mig denna.” Sa Milena och plockade fram ett pergament. Albus tittade på det. Det var ett diplom.

Detta diplom tilldelas Milena Tiling, tillhörande Gryffindor, för hennes flitiga studier i trollkarlshistoria och förvandlingskonst.
Hon har även visat prov på ordningsamhet och vänlighet. Milena är en av dom bästa Gryffindor eleverna vi haft. Jag, pro. Albus Dumbledore önskar henne en fortsatt bra skoltid hos oss på Hogwarts.
40 poäng tilldelas också hennes elevhem, Gryffindor.

Albus mindes nu hur han hade gett Milena diplomet. Hon hade varit så glad. Han kunde inte förstå hur han hade kunnat glömma det.
Milena la tillbaka diplomet där det hade legat. Hon mindes också.
Dumbledore visste att Milena var den skulle få bli Snapes lärling. Hon skulle vara ett bra lyft för hela skolan. Hon skulle få hela sommaren på sig att bekanta sig med dom andra lärarna.
” Du gillar inte ditt jobb på Det roliga eller hur?” frågade han.
” Nej, jag hatar det. Jag skulle ge vad som helst för att få ett nytt jobb. Jag funderar nästan på om jag ska flytta hem till mamma och pappa igen. Det var en dum ide att rymma.”
” Skulle du vilja arbeta på Hogwarts?”
Milena tittade förvånat och glatt på honom.
” Ja, gärna!” utbrast hon.
Så var det klart. Milena packade sina saker och följde med Albus. I sin hand höll hon en av sina käraste ägodelar, en speciell och hemlig trollstav som låg i en liten låda. Hon skulle nu använda den på riktigt.
I skydd av mörkret smugglade Albus in Milena på Hogwarts. Ingen annan skulle få reda på det än.
Nästa kväll berättade Albus för Snape att han skulle få en lärling. Snape hade inte blivit glad. När dom gick ner till fängelsehålorna där klassrummet för trolldryckskonst låg funderade Snape. Han hoppades att det inte skulle vara någon klumpig person. Han ville inte heller ha någon kvinna till lärling. När dom hade kommit fram till trappan stod en gestalt där iklädd en svart kåpa. Huvan var neddragen så att ansiktet var dolt. Snape antog att det måste vara en man.
Dom hälsade. Snape antog ytligare en gång att det var en man då han hade hört personens röst. Dov och mystiskt.
Hans egen röst fick folk att tänka på en orm. Han brukade oftast prata med viskningar som fick eleverna att lyssna. Han pratade alltid tydligt.
Snape och hans lärling gick ner i fängelsehålorna. Albus gick tillbaka till sitt kontor.
Väl där nere satte sig lärlingen i en stol meddans Snape hällde upp lite konjak. Han satte sig mittemot. ” Nå vad är era specialiteter?” frågade han.
” Trollkarlshistoria och illusioner.”
” Intressant. Nå pro. Tiling vad är ert förnamn?”
” Säg ert först.”
Snape muttrade lite. ” Severus.”
Lärlingen nickade. ” Milena är det namn jag bär.” Sa lärlingen med en nu lite mer kvinnligare röst. Hon drog undan huvan. Snape blev förvånad. ” Jag trodde att ni var en man pro. Tiling.” sa han.
” Snälla säg Milena.” sa hon och drog handen genom sitt mörka hår.
Hon granskade honom med sina mörka ögon.
Han hade faktiskt inget emot det. Hon log mot honom. Milena tog av kåpan. Hennes klänning var röd och på mitten gick en svart-vit randig bård. I ett bälte hängde små påsar. Bältet satt löst och vilade på hennes stora höfter. Inte förens nu hade Snape sett att hon hade haft en liten ask i handen. ” Vad är det där?”
” Kom så får du se.” sa hon.
Snape flyttade sin stol närmare. Hon öppnade lådan. Däri låg den vackraste trollstav han någonsin sett. Delen som man skulle hålla i var av den svartaste ebenholts och själva staven var ett enhörningshorn. Hon tog upp den, gjorde en lätt rörelse och flaskorna på en hylla snurrade ett varv. ” Det är den vackraste stav jag sett. ” sa han med äkta beundran.
” Jag fick den av min mor en gång för några år sedan.”
Milena hängde staven i bältet. Snape visade henne runt i klassrummet. När dom gick till andra sidan av rummet såg han att hon haltade. Han kunde inte låta bli att fråga.
” Jag stukade foten på mitt förra jobb.” svarade hon.
” Låt mig se.”
Hon satte sig på en stol och la upp foten på en pall. Han drog upp hennes klänning till knäet. Han kände försiktigt på vristen. Den var illa stukad. Milena tyckte att det kändes pinsamt att sitta där. Snape undrade varför han hade velat undersöka hennes fot. Det kunde hon få gjort på sjukavdelningen. Men något hade drivit honom att erbjuda sig. Han band ett bandage runt.
Milena reste sig och gick runt lite. Det kändes bra.
Efter några timmar kände sig Milena trött. Hon ville gå till sängs. Snape följde henne till hennes rum som låg i ett av tornen.
Det var ett stort rum med en stor eldstad. Rummet var dock tomt i undantag av den gamla sängen som var i barnstorlek. Milena var som tur var inte så lång. Dom sa god natt och Snape gick till sitt eget rum.
Nästa morgon åt Milena frukost ensam i sitt rum då Dumbledore ville att hon skulle göra entre vid middagen för dom andra professorerna. Hon smög sig sedan ner till Snape i fängelsehålorna. Han höll på med att göra en brygd som skulle få sår att läka fortare.
” God morgon pro. Snape.” Sa hon när hon kom ner.
Han vände sig om. ” God morgon. Skulle du vilja hämta en besoar åt mig. Burken står bredvid lådan med afodill.” Sa han och pekade på en hylla som stod bredvid Milena. Hon hittade burken direkt och plockade ut en besoar. En besoar är en sten som tar ut ur magen på en get.
Hon gav den till Snape som släppte ner den i kitteln. En grön ånga steg upp, men den försvann snart.
Medan Snape gick och hämtade några akoniter rörde Milena om. En frän doft uppstod, och Milena ryggade tillbaka. Hon hoppades att hon inte hade rört för fort. Hon var inte så bra på trolldryckskonst. När Snape kom tillbaka tittade han ner i kitteln och sa med ett litet leende. ” Perfekt, nu är det bara att se så att den funkar.”
” Vad ska vi testa den på?”
” Jag vet inte. Har du något sår?”
” Ja, på armen. ”
” Går du med på att prova dekokten?”
Hon nickade och drog upp ärmen. Snape tog en tygbit och doppade den i brygden. Han duttade försiktigt på såret. ” Svider det?”
” Nej, det känns faktiskt bra.” svarade hon.
” Bra.”
Såret försvann plötsligt och inte ens ett ärr blev kvar.
” Åh du lyckades. Jag förstår varför du är trolldryckslärare.”
Snape var nöjd. Han skulle visa brygden för Dumbledore nån dag. Milena drog handen över den plats på armen där såret hade funnits för några sekunder sedan.
” Hur fick du såret?” frågade han.
Milena som inte ville berätta att hon hade varit dansös och servitris ljög.
” Jag skar mig på en järnsak när jag var ute och gick för en vecka sedan.”
Egentligen så hade hon fått såret då en man på Det roliga hade försökt få tag på henne. Han hade haft otroligt långa och starka naglar. Hon hade sedan fått skäll av sin chef för att såret gjorde armen ful och hon skulle inte kunna göra samma vackra armrörelser som vanligt. Han hade dragit av några siklar på hennes lön.
Snape upptäckte inte att hon ljög. Han bad henne att sortera olika örter medan han själv skulle läsa om en speciell medeltida brygd. Han hittade inte boken. Detta förargade honom.
Snape lutade sig mot en möbel och tittade på Milena som stod och ställde in burkar i en hylla.
En duktig och söt flicka det där, tänkte han. Plötsligt började han tänka på ett sätt som han inte tyckte om. Han tittade generat bort när Milena böjde sig ner för att plocka upp en växt som hade fallit ur en burk.
” Då var det klart,” sa hon glatt.
Snape gick fram och tittade. ” Mycket bra. En bra ordning och sortering. Det är middag nu, ska du gå upp och fräsha till dig?”
” Ja.”
” Hittar du till stora salen själv?”
” Nej, jag tror inte det.”
” Jag kommer med dig och väntar på dig så går vi tillsammans till stora salen.”
” Låter bra.”
Väl inne på sitt rum borstade Milena håret och satte på sig ett pannsmycke. Ett pannsmycke sätter man fast i håret och det vilar på pannan. Hon byte medaljongen mot ett halsband som föreställde en drake.
Sen gick hon och Snape ner till stora salen. När dom kom in i salen svävade en massa tända ljus i taket. Det var fint tyckte Milena. Alla lärarna tittade nyfiket på Snapes lärling. Pro. McGonagall tyckte att Milena såg ut som en välluppfostrad flicka som stod för sina handlingar. Pro. Flitwick tyckte det samma. Pro. Sprout tyckte att hon såg lite för söt ut. Hon skulle ju faktiskt vara lärling åt en man.
Den nervöse pro. Quirrell rodnade när hon slängde en blick åt hans håll. Han var kär……. Han rättade till sin turban och försökte att inte se så nervös ut.
Milena och Snape satte sig bredvid Dumbledore som strax reste sig och började tala.
” Kära kollegor på Hogwarts, ikväll ska vi hälsa en ny lärare välkommen till vår fina skola. Låt mig få presentera Milena Tiling. Hon är främst pro. Snapes lärling men kommer också få ha lektioner i bl.a. trollkarlshistoria. Så låt oss ge henne en välkomstapplåd. ”
De gjorde dom och det ekade i den stora salen.
” Ni kan om ni vill få ställa olika frågor till pro. Tiling.”
Ett spöke vid namn Peeves hade kommit in i salen. ” Är hon singel?!” frågade han lustigt. Ingen uppskattade Peeves skämt men Milena svarade självsäkert. ” Om herr spöke så gärna vill veta så svarar jag, att det är jag.”
Peeves blev förvånad över svaret och försvann genom väggen. Av nån anledning som han själv inte förstod gav Snape upp en suck av lättnad. Den lille Pro. Flitwick reste sig. ” Vad är era specialiteter?”
” Trollkarlshistoria och illusioner.” svarade Milena.
” H..ha.r ni …g..åå..t p.å Hogw..aa.rts? stammade Quirrell.
” Ja, fast bara i två år.”
Efter några enkla frågor om hennes utbildning så var det dags för mat. Albus trollade fram en massa god mat. Milena åt med god aptit då maten hon vanligtvis åt var mycket enkel. Snape såg att Quirrell inte kunde hålla blicken från Milena. Han gav Quirrell en skrämande blick sen fortsatte han sin konversation med Milena. Han tyckte mycket om henne. Den som inte visade henne respekt skulle få med honom att göra.
” Hur är det med er fot?”
” Mycket bättre tack vare er.” svarade hon.
” Vad jobbade ni med innan ni kom hit?”
” I en liten butik i Diagongränden.”
Han nickade. Milena var glad att han inte ställde fler frågor om det. Hon ville inte att Snape skulle få veta om hur hon hade dansat på den där tavernan.

Kapitel 2
Förstaårs Eleverna

Efter några veckor kände sig Milena sig hemma på Hogwarts. Hon hade fått en massa fina möbler och kläder och alla hennes böcker hade man hämtad från hennes förra hem.
Hennes säng var underbar, det var en himmelsäng. Hon och Snape blev bättre vänner för varje dag. Hon lärde sig nya trolldrycker och växter för var dag. Milena älskade Hogwarts.
Så kom den dag då sommarlovet var slut. Milena såg framemot att få undervisa.
På morgonen samma dag som eleverna skulle anlända satt hon och Snape och pratade i hennes rum.
” Vilket elevhem har vunnit flest segrar i Quidditch?” frågade Milena.
” Slytherin såklart.”
” Jag hoppas att du inte favoriserar Slytherin för mycket.”
Snape bara skrattade. Milena bestämde sig för att om Snape var orättvis mot elever från dom andra elevhemmen så skulle hon vara orättvis mot Slytherin eleverna. Hon gillade Snape men hon gillade inte att han favoriserade Slytherin så mycket.
På kvällen blev det en välkomst fest för dom nya eleverna. Elevhemmen hade var sitt långbord i stora salen. Och längs ner i salen stod lärarnas bord.
Efter en stund kom förstaårseleverna in. Dom fick sätta sig på små pallar framför lärarnas bord. Pro. McGonagall ställde fram en hög pall och en spetsig trollkarls hatt.
” När jag ropar upp ert namn så kommer ni fram, sätter er på pallen och så sätter jag på er hatten,” sa pro. McGonagall med sin bestämda röst. Hon var föreståndare för Gryffindors elevhem.
Plötsligt började den smutsiga gamla hatten att sjunga.

Ni tycker kanske inte jag är vacker, men döm ej efter vad ni ser i dag, jag lovar äta upp mig själv om ni kan finna någon hatt mer klok än jag.
Behåll ni gärna era svarta plommonstop, och era höga hattar som ser fina ut för jag är Hogwartshatten Som Sorterar och därför slår jag alla andra utan prut. Det finns ej något dolt i era tankar som inte genast jag kan uppenbara, sätt mig på huvudet, och jag skall säga i vilket hem nu helst bör vara.
Ni kanske passar bäst i Gryffindor, där folk med mod i bröstet lever,
Vars djärvhet, kraft och tapperhet dem skiljer ut från mängden av elever;
Ni kanske hemma hör i Hufflepuff, där rättvisa och sanning styr,
Ja, Hufflepuffarna är trogna och lojala och aldrig någon möda skyr;
Måhända är ert hem det visa Ravenclaw, ty den som är lärd och kvicktänkt är och har ett gott och klart förstånd skall sina likar finna där;
Eller måhända ni i Slytherin ni era vänner ska finna, där sluga rävar nyttjar alla knep att sina mål vinna.
Så sätt nu hatten på! Förfäras ej! Grips ej av frossa! Ty jag kan lova att (fast jag inga har) ni är i säkra händer,
För jag är en Hatt Med Tankegåva!

Efter sången applåderade alla och hatten bugade sig. Pro. McGonagall tog fram en stor pergament rulle.
” Hannah Abbot!” ropade hon.
En flicka sprang fram och satte sig på pallen. Man satte på henne hatten.
” Hufflepuff!” ropade hatten.
En efter en blev barnen insorterade i elevhemmen. Efter en stund ropade McGonagall ut ett namn som fick alla att häpna.
” Harry Potter!”
Milena tittade spänt på när pojken provade hatten. Han får bara inte bli en Slytherin, tänkte hon. Det får inte ske.
Efter en stund ropade hatten. ” Gryffindor! ”
Milena log. Hon vände huvudet mot Snape. Han såg inte glad ut.
” Varför ser du så dyster ut? Ville du att Harry Potter, pojken som överlevde skulle få komma till Slytherin?” frågade hon.
” Nej.”
” Vad är det som gör dig så dyster då?”
” Inget.”
Milena suckade. När han var på det där humöret kunde ingen rå på honom. Hon tittade på Harry som satt och pratade med en rödhårig pojke. Hon hoppades att hon skulle få många lektioner med honom.
Efter banketten gick hon och Snape till biblioteket. Snape plockade fram några böcker om olika växter som var bra att använda i trolldrycker. Milena tyckte att dom flesta böckerna var tråkiga. Milena tog sig suckande igenom böckerna.
Snape som satt på andra sidan bordet hörde henne.
” Snälla, sluta sucka. Du måste lära dig dom där växterna om du vill bli duktig i trolldryckskonst,” sa han.
” Jaja…..”
Milena fortsatte läsa. Hon drömde sig bort till en vacker sjö med en massa fina gröna träd runt omkring. Hon såg sig själv bada i sjön. Det var som om hon nästan kunde känna doften av vår. Hon föll djupare in i drömmen. Hon somnade. Snape upptäckte det inte på flera minuter.
” Har du läst klart kapitel 5?” frågade han. Han fick inget svar. Han vände på huvudet. Då såg han att Milena sov. Hon såg så fridfull ut att han inte hade hjärta att väcka henne. Snape lyfte upp henne och bar henne till hennes eget rum. Han la henne på sängen. Med ett leende gick han därifrån. Det var nog inte så dumt att ha en lärling i alla fall, tänkte han. På morgonen gick han tillbaka till hennes rum. Han knackade på dörren. Inget svar. Han gick in. Där stod Milena framför en spegel iförd bara underkläder. Han förmådde inte att röra sig. Hon vände sig om. ” Ojdå,” sa hon lättsamt och drog snabbt på sig en morgonrock.
Hon gick fram till den ganska förvånade Snape. ” Det är ok. Jag var ju inte helt naken.”
Han nickade och försökte le.
” Du bar mig hit när jag somnade i biblioteket eller hur?” frågade hon.
” Ja, det var jag som gjorde det.”
” Tack. Nästa gång kan du väl ta av mig kläderna också? Det är så obekvämt att sova i vanliga kläder.”
Snape stirrade på henne. Han var chokad.
” Jag skämtade bara,” sa hon och gav honom en kram.
Snape pustade ut.
Under dom kommande veckorna hade Milena lektioner i bl.a. trollkarlshistoria och förvandlingskonst. Hon stormtrivdes. Varje kväll var hon med Snape i fängelsehålorna och i biblioteket.
Hon och Snape hade haft en gemensam lektion i trolldryckskonst. En dubbellektion med Slytherin och Gryffindor. Snape hade dragit av poäng för Gryffindor för strunt saker. Han ansåg t.ex. att Harry hade varit näsvis då han sa så här; ”Jag kan inte svaret på frågan pro. Snape med pröva med Hermione istället. Snape hade även skyllt Nevilles misslyckande på Harry.
Efter den lektionen hade Milena inte velat undervisa tillsammans med Snape längre. Hon tog även chansen att dra av poäng för Draco Malfoy, Snapes favorit, så ofta hon kunde.
Hon gillade förstås Snape fortfarande men inte hans sätt att undervisa. Om hon bara hade varit lite modigare så hade hon sagt det till honom.
Milena och Harry hade blivit goda vänner. Hon visste att Harry var en snäll pojke som aldrig gjorde något dumt med mening.
En dag när hon kom ut i slottsparken såg hon Malfoy och hans vänner som hotade Harry.
Harry var ensam mot dom. Malfoy tog upp sin trollstav, gjorde en rörelse och plötsligt tjöt Harry till. Det var en enkel formel som kändes som en elektriskstöt. Milena smög sig bakom dem. Hon tog upp trollstaven och mumlade. ” Wingardium Leviosa.”
Malfoy och hans vänner flög upp i luften ungefär två meter ovanför marken. Milena ställde sig så dom kunde se henne. Hon höll trollstaven i samma koncentrerade läge. Hon gjorde en graciös handrörelse och Malfoys vänner fick plötsligt munkavlar på sig.
” Du Draco, om jag ser dig göra så där mot Harry igen så ska du få en flygtur som du sent glömmer. Och ni två får smaka på taggbuskarna i skogen! Det blir 20 poängs avdrag för Slytherin.” hon vände sig om mot Harry. ” Vad ska jag göra med dem?” frågade hon.
” Jag vet inte.”
” Inte jag heller. Dom får nog hänga där ett tag. Kom med mig Harry så ska jag visa dig en sak. ”
Hon och Harry gick in i slottet och innan dörren stängdes gjorde Milena en skruvrörelse med trollstaven. Malfoy och hans vänner gjorde en saltomortal i luften och landade sedan på marken.
Milena och Harry gick ner till fängelsehålorna. Väl inne i klassrummet plockade Milena fram en massa burkar och en kittel.
” Vad ska vi göra?” frågade Harry.
” Jag vet hur mycket Snape hatar dig och att du inte får en tillräcklig undervisning så vi ska ha lektion nu. Vi ska blanda till en brygd som får växter att gro snabbare. Den ska du ge till pro. Sprout sedan. Hon kommer bli så nöjd. Förhoppnings vis så kommer Snape höra om det.”
” Så du menar att om jag blir bättre så kanske Snape blir vänligare?”
” Just det.”
Under en timma lärde Milena den uppmärksamme Harry i trolldryckkonst. Hon förklarade vad varje växt var till för och hur lång tid den skulle koka. När brygden var klar så hällde Milena upp den på en flaska och korkade igen den. För syns skull band hon ett snöre runt.
” Gå och lämna den till pro. Sprout med det samma. Jag kommer och hämtar dig igen snart.”
Harry tackade och sprang iväg.
Milena satte sig och tittade i en bok. Plötsligt kom en mörk skugga över henne.
” Vad gjorde Potter här i mitt klassrum vid den här tiden?” frågade en irriterad Snape.
” Jag hade en extralektion med honom då du inte kan undervisa honom rätt.”
Snape ställde sig framför henne. ” Du gör inte sådant utan min tillåtelse.”
” Straffa mig då. Eleverna är rädda för dig men inte jag. ”
” Är det du som har dragit av poäng för Slytherin?”
” Om du nu måste veta så. Ja, det var jag.”
Snape såg mycket arg ut nu.
” Det ska du låta bli!”
” Jaså, ska jag? Jag struntar i vad du säger.”
Snape var nu rasande.
” Slå till mig då! Det är ju vad du vill,” sa hon.
Snape förmådde inte höja handen. Han kunde inte göra Milena illa.
” Varför slår du inte till mig?” frågade hon.
” Jag kan inte.”
” Varför?”
” Jag tycker så mycket om dig Milena……..” sa han lågt och gick sedan.
Milena stod kvar. Snape tyckte om henne. Hon Milena Tiling var omtyckt av en man.

Kapitel 3
SeverusMilena

På kvällen knackade hon på hans dörr. Han öppnade dörren.
” Får jag komma in och prata med dig?” frågade hon.
” Hmm…..”
Hon gick in och stängde dörren noga.
” Vad vill du?” sa Snape med en viss ton av skamkänsla.
” Prata, om vad du sa till mig tidigare idag.”
” Förlåt. Jag borde inte ha sagt det.”
” Det är ingen fara. Jag tog inte illa upp, bara så du vet.”
Snape tittade förvånat på henne. Milena gick fram till honom och satte sig bredvid honom på sängen.
” På vilket sätt gillar du mig? Vänskapligt eller på det andra sättet, som man och kvinna?” frågade hon.
” Det sista du sa.”
” Jag är glad att du är ärlig.”
” Kan vi fortsätta att ha vår ``lärare och lärlings relation``? Jag lovar att mina känslor för dig inte ska förstöra något.”
” Varför skulle det förstöra?” hon tittade ner. ”Jag känner likadant för dig.”
Snapes ansikte lyste upp av lycka. Han tog hennes händer.” Menar du verkligen det?”
” Ja, det gör jag. Jag tycker mycket om dig.”
Snape la armen om henne och la andra handen på hennes kind.
” Får jag kyssa dig?” frågade han.
Milena nickade.
Snape tryckte henne emot sig och gav henne en passionerad kyss. Efter en stund slutade han. ” Åh min söta lilla lärling. Jag älskar dig.”
Han tittade henne frågande i ögonen. Hon förstod och nickade med ett leende. Snape knäppte upp dom övre knapparna på hennes klänning. Hon hade en svart bh med spetsar. Han drog handen längs hennes armar.
” Så len….. Så underbar.”
Milena la sig ner. Han la sig i bredvid henne. Dom kysste varandra igen. Han tog av sig den övre delen av sin klädnad.
Plötsligt knackade det på dörren. Snape och Milena tog snabbt på sig kläderna och hoppade ur sängen.
Snape öppnade dörren. Det var Pro. Quirrell.
” J ..aaa..gg let..aa.r e..f..tter pro Tiiling. Är hon..n hooss err?”
Snape gjorde en gest mot Milena som följde med Quirrell. Hon tittade sig om. Snape tittade efter henne när hon gick iväg med Quirrell.
Milena och Quirrell gick till hans klassrum. Dom skulle gå igenom vad dom skulle göra på den gemensamma lektionen som dom skulle ha nästa dag.
När Milena satt i sitt rum senare på kvällen kände hon sig lycklig. Hon tänkte bara på Severus. Nu kunde hon kalla honom vid hans förnamn.
Hon tyckte att han var underbar. Hennes Severus.
Innan julen hade dom knappt någon chans att träffas. Milena fick vikariera för pro. Flitwick och några andra lärare. Snape hade också massor att göra.
På julaftonsmorgonen vaknade Milena och såg ett stort paket ligga på hennes säng. Det var inslaget i blått papper med ett rött siden band knuten runt om. En etikett satt på. Med gotiska bokstäver stod det;
___________________
(Till min lärling Milena,)
(Från Severus. ∞  )

Milena öppnade försiktigt men ivrigt paketet. Däri låg en underbar röd mantel av sammet med vit päls på kanterna. Hon kände på den. Den var så mjuk och len. Hon hängde upp den. Hon skulle bära den på julfesten samma dag bestämde hon. Milena klädde sig, tog fram ett paket som låg i hennes garderob och gick till Snape. Han var inte i sitt rum så Milena gick ner till fängelsehålorna. Snape stod och sorterade torkade örter.
” God jul älskling,” sa hon och gav honom en kyss.
” God jul.”
” Tack så mycket för kappan. Den är underbar.”
” Det är du värd.”
” Jag har en liten present till dig också.”
Hon räckte honom paketet. Han öppnade det. Det var en bok, en mycket sällsynt bok. Den hete Svartkonster från antiken och tidig medeltid.
” Vart har du hittat denna? Jag har letat efter den här överallt.”
” Det är min hemlighet,” svarade hon.
” Tack så mycket älskling. Du är fantastisk. Lova mig att du bär manteln på banketten ikväll. ”
” Jag ska bära den med stolthet. ”
” Jag undrar vad som skulle passat att ge pro. Quirrell? Han är ju rädd för allting. Han är ju till och med rädd för eleverna och sitt eget ämne,” skojade Severus.
” Vad sägs som ett gäng livvakter? Då skulle han ju vara säker i alla fall.”
” Det var en bra ide men han skulle ju vara rädd för dom också,” sa Severus och skrattade.
Milena gav Snape en kram. ” Älskar dig.”
” Jag älskar dig också.”
” Jag måste gå tillbaka till elevhemmet nu. Vi ses på banketten ikväll.”
” Ja, det gör vi.”
Milena gick till Gryffindors sällskapsrum. Där inne satt Harry och hans bästa vän Ron Weasly och beundrade alla paketen.
” God jul grabbar. ” sa hon när hon kom in.
” God jul Milena,” Sa dom båda glada pojkarna i kör.
” Ska ni ta och öppna era presenter nu?”
” Ja, jag vet redan vad jag kommer få av mamma,” sa Ron.
” Jaså vadå?”
” Du får se.”
Pojkarna började öppna paketen.
Det första paketet till Ron innehöll en tröja.
” Jag visste det! Jag fick en Weaslytröja. Jag gillar den faktiskt inte.”
” Jag tycker den ser mysig ut,” sa Milena.
Harrys paket innehöll också en Weaslytröja.
” Åh vilken snäll mamma du har Ron. Hon gjorde till och med en till Harry.”
När Milena gick och åt frukost öppnade Harry det sista av sina paket.
På en liten lapp stod det att den hade tillhört Harrys pappa. Det stod inte vem det var som gav honom den. Det var en mantel. Harry tog den på sig. Plötsligt fick Ron ett förskräckt ansiktsutryck.
” Vad är det?” frågade Harry.
” Du är osynlig.”
Det stämde. Det var bara huvudet som var synligt.
” Wow,” sa båda två.
” Jag vet precis vad jag ska ha den till. Med den här kan jag ju smyga mig in i specialavdelningen på biblioteket och försöka hitta något om Nicholas Flamel och De vises sten,” sa Harry.
” Du kan ju spionera på Snape också. Han kommer nog när som helst försöka ta De vises sten. ”
” Jag gör det redan ikväll. Vill du hänga med?”
” Nej, det är för riskabelt.”
På kvällen var det en liten julbankett och alla hade klätt upp
sig. Den som kom in sist var Milena, klädd i en vit klänning och en röd mantel med päls på kanterna. Hennes pannsmycke var gjort av silver.
Harry och Ron tyckte hon såg ut som en ängel. Hon satte sig bredvid Snape som vanligt. Hon och Snape pratade mer än vanligt och Snape verkade vara på bra humör, tyckte Harry och Ron. Milena gav sedan ett paket till Dumbledore. Dumbledore trodde att han skulle få böcker men där hade han fel. Han fick en liten speldosa som spelade en vacker melodi när man öppnade den. Han fick också choklad grodor och en burk Bertie Botts Bönor I Alla Smaker.
På natten tog Harry på sig sin osynlighetsmantel och smög iväg till biblioteket. När han smög därifrån såg han Snape som hotade pro. Quirrell. Harry gick närmare. Snape vände på huvudet och ryckte till med armen mot Harrys håll. Harry hoppade bakåt.
” Du och jag får pratas vid någon annan gång,” sa Snape till Quirrell och gick. Harry följde efter. Snape gick tills han kom fram till en mörk sal med tjocka gotiska pelare. Harry tassade tyst efter. Plötsligt kom Milena fram bakom en pelare. Snape gick fram till henne och tog henne i sin famn. ” Du var så fin idag på banketten,” sa Snape lågt.
” Tack vare dig.”
Dom sa inget mer. Snape la armarna om Milena och kysste henne. Harry trodde inte sina ögon. Pro. Snape kysste Milena! Hon gjorde inte ens motstånd. Det var såg faktiskt ut som om hon ville att han aldrig skulle sluta. Harry klarade inte att se sin vän Milena stå kyssa pro. Snape. Harry avskydde Snape nästan lika mycket som Snape hatade honom.
Harry sprang tillbaka till pojkarnas sovrum. Han väckte Ron.
” Ron, vakna. Det är viktigt! Vakna!”
” hmmnh…. Vad är det?” frågade en yrvaken Ron.
” Jag kan inte säga det här. Kom med.”
Dom gick till ett lite mer avskilt ställe.
” Nå, vad ville du säga?” frågade Ron.
” Jag smög efter Snape, precis som du sa att jag skulle och det var ingen trevlig överraskning jag fick.”
” Vad såg du?”
” Snape gick till den där mörka, kusliga salen med pelarna. Plötsligt så kommer Milena fram bakom en pelare.”
” Menar du att Milena också försöker ta De vises sten?”
” Nej, det är värre……….”
” Ut med språket nu Harry. Vad såg du?”
Harry tog ett djupt andetag.
” Snape kysste Milena!”
Ron höll på att ramla baklänges. ” VA!!! Det kan inte vara sant. Slog hon till honom efter åt?” frågade en chockad Ron.
” Tvärtom. Hon var lika ivrig som han. Jag kan inte fatta det. Dom två var dom sista jag trodde kunde bli kära i varandra. Snape är ju lika trevlig som tortyrkammaren i fängelsehålorna.”
” Han kanske är snäll mot henne. Annars hade hon ju inte blivit kär honom.”
Så är det nog. Kom vi går ner i fängelsehålorna, det är en sak jag måste undersöka.
” Ok.”
Harry och Ron gick ner till fängelsehålorna. Inne i Snapes klassrum började dom leta efter något. Dom visste själva inte vad.
Harry drog ut en stor bok ur en bokhylla och la den på katedern. Han öppnade den. ” Kolla det här är Snapes anteckningsbok.” Sa Harry och vände sig till Ron.
Ron ställde sig bredvid Harry och dom bläddrade igenom boken. På dom första sidorna fanns inget intressant. Bara en massa anteckningar om örter. Men på dom senast skrivna sidorna hittade dom små bilder som föreställde Milena och hennes namn fanns skrivet lite varstans på sidorna. Ofta stod namnet skrivet i ett hjärta.
” Så detta är vad Snape gör när han sätter sig och skriver under lektionerna. Han drömmer om en söt, ung professor vid namn Milena Tiling.” Sa Ron med skrattet i halsen.
Dom började gapskratta. Efter stund slutade dom och tittade på bilderna igen. Dom var ganska bra faktiskt. Man såg genast vem det föreställde. På en av bilderna var Milena halvnaken. Hon hade bara underkläderna på sig. Ron och Harry gick skrattande därifrån.
Innan dom gick tillbaka till elevhemmet så gick dom förbi Milenas rum. Dom drog osynlighetsmanteln över sig. Harry sa tyst en formel som fick dörren att öppnas. ” Alohomora.”
Harry och Ron smög in. Milena sov djupt. Harry trampade på omslagspappret som Milenas mantel hade legat i. Harry tog upp det. Han såg då etiketten som satt på.
___________________
(Till min lärling Milena,)
(Från Severus. ∞  )

” Vad betyder dom där symbolerna?” frågade Ron.
” Den där symbolen som ser ut som en liggande 8 betyder odödlighet och oändlighet. Det andra är ett hjärta. Det betyder nog evig kärlek.”
” Kunde han inte skriva det rent ut istället för att måla någon form av krimskrams?” sa Ron frågande.
” Det fick nog inte plats.”
” Det är bäst vi sticker innan Milena vaknar.”
” Håller med.”
Nästa morgon när Snape gick ner till fängelsehålorna såg han sin anteckningsbok ligga uppslagen på katedern. Någon hade varit där inatt och snokat i hans saker. Någon visste vad han kände för Milena.
Han gick snabbt till hennes rum. ” Milena öppna. Det har hänt något!”
Hon släppte in honom.
” Vad har hänt?” frågade hon.
” Någon har varit i fängelsehålorna inatt och tittat i min anteckningsbok. Någon känner till att vi är tillsammans.”
” Men vem skulle vilja rota bland dina saker?” frågade Milena.
” Jag har ingen aning. När jag hade mitt lilla samtal med den stupida pro. Quirrell verkade det som om vi var iakttagna. Jag kände det även en liten stund när jag var med dig.”
” Men den ende som kan göra sig osynlig på Hogwarts är Dumbledore. Du kan inte mena att han spionerar på dig.”
” Nej, det tror jag inte. Vänta lite, jag minns att min fiende James Potter hade en osynlighets mantel. Någon kan ha fått tag på den.”
” Ja, det är ju en förklaring på hur det gick till, men vi vet inte vem det var.”
” Det har du rätt i. Så rätt……..” sa Severus tyst.
På kvällen satt dom i hans rum. Dom sa nästan ingenting.
” Severus, vad händer om dom upptäcker oss?”
” Jag vet inte,” svarade han och höll om henne.
” Tänk om Dumbledore ger oss sparken. Då blir vi hemlösa.”
” Det ordnar sig. Vi kan ju bo där du bodde förut. Då kan vi leva som vi vill. Då behöver vi inte smyga mer.”
” Men hur ska vi försörja oss?”
” Jag hittar alltid något och du kan väl jobba i den butiken som du jobbade i förut?”
” Nej, för det är ingen butik det är en taverna där jag serverade och dansade. Förlåt för att jag ljög för dig. Jag ville inte att du skulle tycka att jag var en slampa.”
” Det gör jag inte. Det kommer jag aldrig tycka. Du är min Milena och du är det ända som betyder något i mitt liv.”
Dom satt där och höll om varandra hela kvällen. Det rådde total tystnad. Severus blev illa till mods av Milenas oro. Han var själv inte så orolig. Det skulle antagligen inte hända något. Dumbledore kunde väl inte ge dom sparken för att dom älskade varandra? Det skulle ju vara absurt.

Kapitel 4
Våren

Våren kom och det var dags för tävlingarna i Quidditch. Harry hade blivit utsedd till att vara sökare. Milena hade aldrig prövat på Quidditch. Hon ville inte göra det heller för när hon hade gått första året på Hogwarts så hade hon suttit på läktaren och plötsligt hade två dunkare flugit på henne. En i magen och en i ansiktet. Hon hade fått ligga på sjukavdelningen i en månad. Hon var däremot inte så dålig på att flyga kvastkäpp. När Milena skulle gå upp på läktaren så greps hon av panik. Hon kunde inte. Hon såg inom sig hur dunkarna kom hon emot henne. Snape såg hur rädd hon blev, han visste varför.
” Ska jag följa dig tillbaka? Jag stannar hos dig om du vill.”
” Nej. det behövs inte. Jag klarar mig.” Svarade hon och gick tillbaka till själva huvudbyggnaden. Skolan var tom, alla tittade på Quidditch matchen. Hon satte sig i biblioteket och började läsa om Ulrik den Underliga. En tår rann längs hennes kind. Kunde hon och Severus verkligen vara tillsammans? Hon var ju nästan inte mer än bara barnet. Hon var rädd, barnslig och lite klumpig. Han var äldre än henne, han var ……….
Plötsligt stod Severus bredvid henne. ” Vem vann matchen?” frågade hon. ” Gryffindor. Du det har hänt en sak. Quirrell försökte kasta av Potter från hans kvast. Jag lyckades dock rädda honom. Av någon anledning så började det brinna i min rock. Jag tror inte det var Quirrell som gjorde det.”
Milena och Snape satt hela dan och funderade på vem som kunde gjort det. Det var en gåta.
En vacker vår kväll gick Milena och Severus ut på en promenad i månskenet. Dom gick in i en skog. Efter några minuter kom dom fram till en sjö. På vattenytan såg man en spegelbild av månen. Milena doppade handen i vattnet. Det var ljummet. Hon började klä av sig.
” Vad gör du?” frågade Severus förvånat.
” Jag ska ta ett dopp.”
” Vattnet är väl iskallt. Låt bli, du blir bara förkyld.”
” Nejdå.”
” Jo, det blir du. Du har ingen baddräkt förresten.”
” Vem behöver det.” Svarade hon och började ta av sig skorna. Efter några sekunder hoppade en naken Milena i vattnet. Severus tittade bort. Han satte sig på sten.
” Hoppa i då fegis!” ropade Milena.
” Nej.”
” Vad är du rädd för? Vattnet är skönt. Eller vill du inte klä av dig?”
Severus muttrade.
Milena skrattade och dök ner under vattnet. När hon kom upp till ytan så kände hon Severus armar runt sin midja.
” Ingen kallar pro. Severus Snape för en fegis. Inte ens Milena Tiling,” sa han.
Dom badade i sjön nästan hela natten. Det var underbart. Severus ångrade inte att han hade hoppat i vattnet. Detta var den bästa stunden i hans liv.
Samtidigt så hade Harry, Ron och Hermione tagit på sig osynlighetsmanteln och gick runt i samma skog som sjön låg i.
Dom letade efter en buske vars blad dom tänkte lura i Fluffy så att han skulle somna.
” Det där är nog rätt buske,” utropade Ron och pekade på en stor buske.
Dom började plocka några blad som dom la i en tygpåse.
Plötsligt stannade Hermione upp.
” Vad är det?” frågade Ron.
” Titta själv!”
Ron och Harry tittade upp på sjön. Där såg dom pro. Snape och Milena som skrattande simmade runt.
Ron höll på att tappa hakan när Milena kom in på det grundare vattnet och ställde sig upp.
” Hon är naken….!” Sa han chockat.
”Det är pro. Snape också.” påpekade Hermione.
” Jag tror att det bäst att vi går, ” sa Harry.
” Det tycker jag också. Jag vill inte se mer av pro. Snapes överkropp. Inget annat heller föresten.” Sa Hermione.
” Jag vill nog också gå. Fast jag tycker Milena kan gå lite närmare strandkanten.”
” Nej, Ron. Så roligt ska du inte få ha.” Sa Hermione och drog med honom.
Några veckor senare, många mil därifrån, i Diagongränden knackade en man och en kvinna på dörren till Milenas förra hem. Kvinnan hete Tracy och mannen hete John.
” Alohomora,” sa Tracy och dörren öppnades. Dom gick in.
” Det ser väldigt tomt ut här, ” sa John. ” Alla personliga saker är borta, böckerna med.”
” Jag tror inte hon bor kvar,” sa Tracy.
Dom gick. När dom hade gått förbi Gringotts trollkarlsbank så såg John en tidning som låg under en kärra. Han plockade upp den. Han blev särskilt intresserad av vad som stod på sidan 4. Det stod om vem som hade vunnit priset för den vackraste trollstaven. Vinnaren fick en årsförbrukning av chokladgrodor. Det fanns en stor bild på vinnaren som stolt höll upp staven. Det var Milena.
” Titta älskling, ” sa John.
Tracy tog tidningen.
” Åh det är ju Milena, och hon håller staven som jag har gett henne. ”
” Läs vad det står om henne.”
Tracy började läsa. ” Pro. Milena Tiling är vinnaren i trollstavstävlingen med sin fantastiskt vackra stav som är gjord av ett enhörningshorn. Pro. Tiling är lärare på Hogwarts.”
” Så det är där hon är. Då slipper vi ju leta som galningar efter henne,” sa John glatt.
” JAG skulle få leta efter henne. Du är mugglare och har bara tillåtelse att vara här om jag är med. ”
” Helt rätt. Förlåt.”
” Kom nu, vi ska åka till Hogwarts.””
” Jaja.”
Harry Potter vaknade på sjukavdelningen efter mötet med Voldemort. Han var lite yr i huvudet. Albus Dumbledore kom in till honom.
” Se du har äntligen vaknat,” sa Albus.
Harry ställde en massa frågor till Albus om Voldemort och om det förflutna. Albus berättade att De vises sten skulle förstöras. Det hade han och Nicholas Flamel kommit överens om.
Harry tog mod till sig och frågade.
” Jo pro. Dumbledore. Vad skulle hända om två lärare på Hogwarts blev kära i varandra?”
” Inget. Hur så?”
” Jag bara undrade.”
” Jag ser på dig att du ljuger. Säg nu varför du undrade om det.”
” Jo, jag vet om en hemlighet. Två lärare är kära i varandra och dom vågar inte visa det. Dom möts några gånger i veckan på natten i den stora pelarsalen. Dom är rädda att folk ska tycka att dom inte passar ihop. Att det skiljer för mycket……”
” Och vilka är dom?”
” Jag vet inte om jag vågar säga det.”
” Harry, du kan vara lugn inget kommer hända med dom. Nå vilka är det?”
” Pro. Snape och pro. Tiling.”
Albus log. ” Så stackars Snape har hittat en flicka som älskar honom.”
” Varför säger du ``stackars Snape´´?” frågade Harry.
” Pro. Snape är ganska ensam. När jag tog hit Milena var det en av anledningarna till att jag anställde henne.”
” Ville du att dom skulle bli kära?” frågade Harry.
” Jag hoppades att dom skulle bli vänner. Men detta är ju bättre.”
Harry var lättad. Milena skulle få stanna kvar på skolan.
Senare på dagen kom Milena in till Harry. Hon gav honom några chokladgrodor.
” Det var bra gjort Harry. Mycket bra. Jag är så stolt över dig. Jag önskar att jag hade en lillebror som du.”
” Jag önskar att du var min storasyster. ”
” Vi kan väl säga att du och jag är syskon på låtsas. Det blir vår lilla hemlighet.”
” Låter bra,” Svarade Harry.
Efter en stund var Milena tvungen att gå. När hon kom ut ur sjukavdelningen möte hon Snape.
” Du och jag är kallade upp till Dumbledores kontor,” sa han lite oroligt.
Tillsammans steg dom in på Dumbledores kontor.
Albus Dumbledore bad dem sitta ner.
” Jo, jag har en sak att säga er två,” sa Albus. ” En liten fågel har viskat i mitt öra att ni två har en hemlighet. Måste jag be er att inte ljuga?”
Milena och Snape tittade på varandra. Dom visste inte vad dom skulle säga.
” Säg mig varför ni två möts i pelarsalen på nätterna? Vad är ni rädda för? ”
” Att få sparken,” svarade Snape.
” Ni kommer inte få sparken,” svarade Albus. ” Så säg det nu. Jag vet redan om det men vill höra det från er.”
Snape tog ett djupt andetag. ” Jag och Milena har ett förhållande.”
” Så nu kommer sanningen fram. Nå ni behöver inte vara rädda att ni ska få sparken?” Jag gissar att ni inte vill smyga längre så nu ber jag er at sluta med det.'
Snape tog Milenas hand. ” Det låter bra. Eller vad tycker du Milena?”
” Det är perfekt.”
” Då så. Pro. Snape ni kan gå nu, jag har en överraskning åt Milena.”
Snape gick. Han var så lycklig.
Efter en stund knackade det på dörren till Albus kontor och Tracy och John kom in.
” Välkommen Mr och Mrs Tiling, ” sa Albus med högtidlig ton.
Milena kramade lyckligt sina föräldrar. ” Mamma och pappa jag har saknat er så.”
” Vi har saknat dig också lilla gumman. Vi har varit så oroliga för dig,” sa Tracy.
” Sam är saknar dig också, ” sa John.
” Vi undrar om du vill komma hem igen?” frågade Tracy.
” Nej, jag jobbar här nu. Och jag kan inte lämna Snape.”
” Vi förstår. Men vi hoppas att vi får möta den där Snape innan vi far. Vi stannar här ett tag nu.”
Milenas storebror Sam kom in genom dörren och kramade sin syster.
” Så lillasyran har blivit lärare. Vem kunde tro det.”
” Jag är glad att se dig Sam. ”
Senare på dagen stod Snape på sitt rum och rättade till kläderna. Han var nervös. Han skulle få träffa Milenas föräldrar. Han gick till fängelsehålorna där Milena väntade på honom.
” Var inte så nervös. Det kommer att gå bra,” sa hon lugnande.
” Hmm. Det gör det förhoppningsvis.”
Milena tog en kam och kammade ut Severus korpsvarta hår, kysste honom på munnen och sa; ” Ok jag hör deras steg i trappan nu så lugna ner dig. Det går bra!”
” Jaja.”
Det gjorde det också. Milenas mamma Tracy blev mycket imponerad av sin dotters ``pojkvän``.
John och Sam tyckte att han var för gammal. Johan tyckte övrigt bra om Snape. Sam hatade Snape. Men för Milenas skull sa han inget.
Vårterminen var nu slut och Milena följde Harry till tåget.
” Ha en bra sommar Harry. Här får du en brygd som du kan använda på Dudley. Den är jätterolig, jag lovar.”
Milena vinkade tillsammans med Hagrid av Harry och hon stod och tittade efter tåget tills hon inte kunde se det mer. Hon gick till den där underbara sjön som hon och Severus hade badat i för några veckor sedan.
Väl där stod Snape och väntade på henne.

Slut

Skriven av: johanna holmgren