Sista uppdraget

Han vaknade så sakta till, och låg och lyssnade i mörkret. Han sträckte sig efter den elektriska väckarklockan.
Han visste innan han tittade på klockan vad den skulle visa för tid. Klockan visade på 04.00. Den inbyggda klockan kan man lita på tänkte han. Han vaknade varje morgon vid samma tid. Han stängde av väckningen, som var inställd på 04.10. Bara för säkerhets skull tänkte han, men han mindes inte när den hade ringt senast.
Han sneglade över axeln mot frun. Hon sover lugnt som vanligt tänkte han, får vara lite tyst.
Han svängde benen över sängkanten, och ryckte till, han svor tyst för sig själv. Djävla knä, tänkte han, och så är det ryggen. Det är tacken för ett helt liv som kusk. Djävla skit ! Han linkade tyst ut i köket och tände en bänkbelysning, gick fram till fönstret och kisade ut på termometern. Den visade på -1, det är november, mörkt och ruggigt. Om man ändå fick bli liggande i den varma sängen tänkte han. Han laddade kaffebryggaren med ett par koppar kaffe, och gick till badrummet.

När han hade klätt på sig, så smög han ut i hallen och hämtade dagstidningen, tog den med sig till köket. Han bredde tre smörgåsar, och lade ost på två, och salami på en. Sedan slog han in dem i folie, och sedan i en genomskinlig plastpåse. Han tänkte att han alltid hade haft svårt för att äta så här tidigt på morgonen, så smörgåsarna var till jobbet.
Han drack ett par koppar kaffe, medan han bläddrade i dagstidningen, sneglade på klockan, snart dags att ge sig i väg tänkte han.

Han stod vid ytterdörren med den tjocka vinterrocken på sig och den stickade mössan på skallen, stickad av frun. Precis som han skulle smyga ut från lägenheten, så uppenbarade sig frun i sovrumsdörren. Hon tittade på honom, med något sorgset i blicken, och skakade på huvudet. "Inga kommentarer om jag får be"!, fräste han. Hon gick fram till honom och klappade honom lätt på kinden, sedan vände hon sig snabbt om och satte kurs mot köket.
Vid busshållplatsen stod det ingen. Han tittade på klockan, fem minuter till bussen skulle komma. Hoppas nu bara att den är i tid, tänkte han, och huttrade lite i kylan. Nu kommer bussen, han tittar på klockan, två minuter sen, nåväl det får väl duga då. Busschauffören nickade vänligt till honom. " I tid som vanligt ", sade han leende. "Ja en del håller ju tiden", morrade han tillbaka, och fick ett leende till svar.
Efter tjugotvå minuter var de framme vid hans avstigningshållplats. Busschauffören vinkade till honom i den invändiga backspegeln, när han klev av.
Han blev plötsligt andfådd och lite yr, och fick sätta sig på bänken vid hållplatsen. Är väl den kyliga luften som ställer till det lite tänkte han. Efter några minuter så tyckte han att han kände sig piggare, och reste sig från bänken. Den inhägnade arbetsplatsen ligger precis sidan om. Han går in genom grinden till bussdepån. Han stannar upp och studerar ett par bussar på väg ut från depån. Mycket nytt folk, tänkte han. Han gick in genom en dörr, ett stycke bort i byggnaden. Han kom in i ett stort upplyst rum, med en massa bord och stolar. Det var mycket folk i rummet. En del nickade vänligt till honom, andra tittade undrande på honom.
Genom en kontorsdörr uppenbarade sig en trafikmästare. Trafikmästaren sken upp när han såg honom.
"Nämen så trevligt" ! , utbrast han. Trafikmästaren vände sig in i rummet, "Får jag presentera vår gamle depåchef ".

Han blev placerad vid ett bord, en busschaufför som han kände sedan tidigare kom med en kopp kaffe. Flera chaufförer kom fram och skakade hand. Trafikmästaren slog sig ner framför honom. Själv tog han fram sina smörgåsar ur fickan. " Den välbekanta smörgåspaketen ", sade trafikmästaren med ett leende. Han bad om ursäkt när hans bärbara telefon ringde. Han reste sig och gick bort en bit i rummet.
Trafikmästaren kom tillbaka, och satte sig. Han hade ett oroligt uttryck i ansiktet.
" Det var din fru som ringde, hon undrade om du hade kommit lyckligt fram "?
" Det är väl klart att jag har, hon ska alltid lägga sig i ".
" Hur många år sedan är det nu, sedan du gick i pension " ?
" Det är väl några år sedan i december ".
" Hur mår du nu, med hälsan menar jag " ?
" Fan vad du är frågvis. Är det min kärring som har varit i farten ? Vad har hon sagt egentligen ? "
" Hon har bett mig att ombesörja så att du kommer hem ordentligt. För det är tydligen inte så länge sedan som du hade en stroke, och en hjärtinfarkt " ?
" Jaha ! Så det vet ni nu också. Bara för att det är du, så får du köra mig hem, som tack för att jag har lärt upp dig ".
Trafikmästaren gick in på sitt kontorsrum, för att hämta bilnycklarna till tjänstebilen. I rummet satt den biträdande chefen på sin plats.
“ Jag kör hem den gamle, hans fru ringde och var orolig för honom. Han har fått för sig lite konstigheter den sista tiden, och ibland så tappar han tid och rum. Du får hålla ställningarna så länge “.

Frun hörde hur ytterdörren gick upp, och skyndade ut i hallen. Där stod mannen, och började ta av sig ytterrocken, bakom honom stod trafikmästaren i sin uniform och skärmmössa.
“ Godmorgon Urban. Tack så mycket för att du skjutsade honom hem. Ska det vara en kopp kaffe “ ?
“ Nej tack frun, jag måste tillbaka till depån direkt. Det var bara hedersamt att få göra min gamle chef den tjänsten “.
De gick ut i köket. Hon hade förberett en frukost, det var fortfarande ganska tidigt på morronen. Hon hade dukat fram hans favoritpålägg, tänt ett par stearinljus, och satt fram hans doskasset med mediciner.
“ Sätt dig ner, så ska jag slå upp kaffe till dig. Var allting till belåtenhet på jobbet “ ? frågade hon.
“ Ja allting var i sin ordning. Jag vill inte ha något, jag har precis ätit mina smörgåsar. Jag går och vilar en stund, det har varit en jobbig dag “, sade han, och linkade i väg mot sovrummet.
“ Men dina mediciner “ ?
“ Senare “.
Efter ett par timmar gick hon in i sovrummet. Där låg han på rygg på den bäddade sängen, med händerna knäppta över magen. Hon lade märke till att han hade ett sällsynt nöjt och fridfullt uttryck i ansiktet.

Dagen efter lade en del märke till att man flaggade på halv stång, på stadens bussdepå.

Författare:

Publicerat

Dela: