Sjukdomen



Jag vaknade upp av att någon kom igenom dörren. Stegen var bestämda, han hälsade med ett robust handslag. Rösten var dyster när han berättade att jag hade en vecka kvar att leva. Dagen efter fick jag träffa min familj, dom satt och grät i flera timmar över att jag skulle lämna dom.
Klockan ett nästa dag så hälsade min bästa vän Bert Carlson på. Han försökte att inte gråta men jag såg på han att han var ledsen.

Hur mår du Gabbe, sa Bert med darrande röst.
Så där är lite rädd.
Du behöver inte vara rädd. Finns här för dig hela tiden.
Tack! kunde inte önska mig en bättre kompis.

Dagen efter så fick jag åka några timmar från sjukhuset. Jag valde att hälsa på Bert. Han var inte förberedd på det. Han bara stod i dörröppningen utan att säga ett ord.

Får jag komma in?
Ja visst. sa Bert med förvånade röst.
Jag fick lämna sjukhuset några timmar så jag tänkte att vi kunde hitta på något.
Ja visst måste bara göra mig iordning.

Jag gick in i hans rum medan han gör sig iordning. Någon minut senare hörde Bert att någon grät i hans rum han gick in och såg Gabriel sittandes i hans säg och grät.

Varför gråter du?
Jag tror inte jag kommer klara en vecka och samtidigt veta att detta är min sista vecka i liv.
Ryck upp dig och gör något bra av denna veckan det blir bara värre om du sitter och tänker på det hela tiden.
Jag vet inte om jag klarar det.
Så klart du gör den gamla Gabriel jag kände skulle inte sitta och gråta, han skulle ta tag vara på den sista veckan han har kvar att leva.
Du har väl rätt.
Och vad vill du göra,sa Bert med ett muntert leende.

När Bert var klar så gick vi på bio den var bra en av dom bästa filmerna jag har sett. Efter det var jag tvungen att ge mig av till sjukhuset.

Två dagar senare så åkte jag åkte jag hem till mina föräldrar. Det var kallare en i förgår när jag hälsade på Bert, idag var det frostig på fönsterrutorna och minusgrader. Men det hindrade inte mig från att hälsa på dom. När jag gick ur bilen så fick jag se det stora slottet. Som vår släkt har ägt i många decennier. När jag öppnade den stora porten kom jag in till den stora entrén. Jag fortsatte framåt mot sällskapsrummet. När jag öppnade dörrarna till sällskapsrummet så såg jag pappa sitta i den gamla gröna läder fåtöljen, med ett glas whisky i ena handen och i den andra en tidning medan mamma städade. Han hade också fötterna på den fulla hunden som låg framför fåtöljen. Som jag har sagt till dom att slänga. Men dom vägrar jag gick in till han och hälsade.

Hej pappa hur mår du?
Så där funderar över allt som har hänt.
Okej du behöver inte vara ledsens för att jag kommer för svinna du har ju alltid mamma.
Det är sant.

Jag stannade på middag dom hade tillagat en hel kyckling. Den luktade gudomligt men vi ska inte en prata om smakerna det var som en explosion i munnen. När jag var på väg till sjukhuset så tänkte jag,hur kan detta vara min sista middag med min familj. Imorgon skulle jag dö jag fattar inte att det är sant.

Jag vaknade upp på söndagen och åt en rejäl frukost. På eftermiddagen kom minna föräldrar och hälsade på. Jag sa att dom skulle åka vid 4 för jag ville vara själv, jag skrev det sista på mitt testament. När jag var klar med det så gick jag och la mig.
Men jag vaknade upp av massa ljud i rummet nästa dag. jag förstår ingeting när jag såg minerna på mina föräldrar, så fattar jag att jag fick leva en dag till men när docktorn kom in. Och berättade att det hade blivit ett fel så företog jag en sak det var inte mitt slut.

Slut.

Författare:

Publicerat

Dela: