Skolbalen

- Asså, du är så jävla irriterande!
- Ja, fattar du inte att vi vill vara ifred?
- Förlåt, jag såg inte att ni var här, sa jag, Maria, alias äcklet, kallad så av mina klasskamrater.
- Ja, men dra nu!


Onsdag den 14/4-02
Kära dagbok.

Samma sak idag.
Vad ska jag göra för att bli uppskattad?
Jag satt i biblioteket och läste och De kommer in, och säger att jag förföljer dom!
Jag var ju där först!
Och Marcus var lika snygg/söt/underbar som vanligt.
Men även fast vi sitter bredvid varandra i klassrummet så kollar han inte ens åt mitt håll.
Jag sminkade mig idag innan jag gick till skolan, Olle skrattade högt när jag kom ner till köket.
- Du är den värsta lillebror man kan ha! skrek jag till honom. Då skrattade han ännu mer.
Mamma, som skulle skjutsa mig var nästan värre. Hon ansåg att det inte var bra för ögonfransarna att ha mascara. Men egentligen menade hon att jag skulle ta bort alltihopa, det såg man på henne, hon höll sig för skratt.
Det var tur att inte pappa var hemma den morgonen, han skulle inte kunnat hålla sig lika bra som mamma.
I skolan uppskattades det inte heller. Linda, Caroline och Alexandra mobbade mig ännu mer än vanligt.
- Ska du börja på cirkus när du blir stor eller? sa Linda till mig.
I övermorgon är det skolbal för avslutningsklasserna. Den kan jag ju glömma, man måste nämligen komma tillsammans med en kille. Men jag skulle ändå skämma ut mig. Komma i en stor, ful klänning och för höga klackar som jag inte kan gå i.
Vad vore en bal på slottet? som Askungen sa. Urtrist, jätte tråkig, men... helt underbar! Nåt sånt där var det i alla fall.
Ska sova nu...


Mamma kunde inte skjutsa mig till skolan så jag var tvungen att ta bussen.
- Odenplan, sa jag till busschauffören. Bussen var helt tom, det tyckte jag var skönt.
- Du gå längst bak i bussen, sen vi fylla på med tanter och farbröder, sa chauffören på lite invandrarsvenska och log.
Jag satte mig allra längst bak och tog fram freestylen.
När jag satt och nynnade på Backstreets boys, As long as you love me, hoppade jag plötsligt till.
MARCUS! Åh, herregud, tänkte jag och drog snabbt upp en liten fickspegel ur ryggsäcken. Lika ful som vanligt tänkte jag och tittade upp och log mot Marcus som sa hej.
- Hej hej, sa jag och fnissade. Varför gjorde jag det?! Det fanns väl inget att skratta åt?
- Vad hade vi för So-läxa? frågade Marcus och satte sig bredvid mig.
- Det var nåt om någon gammal kung från 1800-talet, svarade jag och lät riktig nervös.
- Okej, har du gjort den? frågade han.
Jag sa att jag bara hade gjort den snabbt och att den säkert inte var så bra, men han var envis och bad om att få se den så att han i alla fall visste vad det handlade om.
- Visst, sa jag och rotade i ryggsäcken tills jag fick fram ett skrynkligt papper.
Herregud, han snackar med mig! tänkte jag.
- Så, i morgon är det skolbal, sa han och verkade väldigt pratglad.
- Mm, ska du gå? frågade jag.
- Ja, det är klart! Ska inte du det? sa han förvånat.
- Nja, jag tror inte att jag blir bjuden, sa jag och tittade ner.
- Jag har inte bjudit någon än, men jag ska gå ändå, sa han och lämnade tillbaka läxan.
- Ska du inte bjuda någon alls? undrade jag.
- Jo, någon gång idag, tror jag. Jag har inte valt tjej än, sa han självsäkert, som om alla ville gå med honom. Det var i och för sig sant.
- Nähä, men jag kan ju inbilla mig att de blir jag, mumlade jag lågt.
- Vad sa du?
- Nej, ingenting, sa jag. Vi ska av nu va?
- Ja, men vi ses på lektionen sen då, sa han.
- Japp, det gör vi, sa jag, lycklig över den lilla pratstund vi hade haft.


Han hade pratat med mig.
Han hade varit snäll.
Han vill väl inte prata mej mig i skolan för att han är rädd om sitt rykte, antar jag.
Det är dålig stil av honom, ganska osäkert. Han måste ju våga stå för sina egna åsikter. Fast det gör ju inte jag heller så jag ska väl inte säga nåt.
Han sa inte hej till mig när han kom in i klassrummet tio minuter försent.
Han hade snackat med sina kompisar i 9B.
Jag ska åka buss varje dag.
Jag älskar honom.


- Hej igen, sa jag till Marcus dagen efter. Vi satt ganska långt fram i bussen den här gången.
- Hej! sa han, och verkade glad att se mig. Konstigt.
- Vem ska du gå på balen med då? frågade jag nyfiket.
- Jag tänkte faktiskt fråga dig, sa han och rodnade lite. Men absolut inte lika mycket som jag gjorde.
- Marcus, jag förstår att du tycker att jag är skitful och sådär, men då tycker jag att du ska strunta i att prata med mig istället.
- Men jag vill ju gå på balen med dig Maria!
Det var första gången som någon i skolan inte hade kallat mig för äcklet. Fast så många brukade ju inte prata med mig överhuvudtaget.
- Skämtar du inte? frågade jag osäkert.
- Jag vill gå med dig på balen, sa han och tittade mig allvarligt in i ögonen.
- Men... vi har ju bara snackat med varann två gånger, är du verkligen säker?
- Vad ska jag säga för att kunna övertala dej? sa han och log.
- Men den är ju ikväll! Jag har inget att ha på mig, sa jag och kände att jag fick panik.
Han föreslog att vi skulle åka till Globen efter sista lektionen och köpa en klänning till mig där. Jag tyckte att det var en superbra idé eftersom jag fick tillbringa mer tid tillsammans med honom. Vi bestämde att vi skulle träffas vid stenmuren efter No-lektionen.
Vi gick tillsammans in i klassrummet och jag fick avundsjuka blickar av Alexandra, Linda och Caroline. Jag log hånfullt mot dom och kände mig riktigt nöjd med mig själv.


Efter skolan åkte vi till Globen och han var så gullig mot mig hela tiden. Vi köpte en tajt klänning som passade mig perfekt. Men dyr var den. Vi bestämde att han skulle komma och hämta mig vid sju, eftersom balen började klockan åtta, och det var ju en bit att åka buss. Tänk, vi fick inte ens skjuts av våra föräldrar när vi var så finklädda. Mamma hjälpte mig faktiskt att sminka mig och jag tyckte att det blev bra.


- Hej, vad fin du är, sa han.
- Tack detsamma, jag jag och log.
- Kom så åker vi.


Det var fint i matsalen där balen hölls varje år. Lärarna hade smyckat ut den med glitter och massor av girlanger. Alla borden var intryckta mot väggarna och en DJ stod i ett bås i ett hörn.


Vi gick fram till åttorna som var servitörer, och bad om en läsk.
Sedan gick Marcus fram till Alexandra och pussade henne på kinden.
Hmm, tänkte jag. Var inte han med mig?
Jag tog mod och gick fram till dom och frågade om Marcus ville dansa.
- Tror du han vill dansa med dig som är så ful? sa Alexandra och skrattade. Hon tittade på Marcus och sa:
- Gör det där nu.
Marcus tittade osäkert på mig och hällde plötsligt all sin cola över mig. Alexandra skrattade högt. Men jag flyttade inte på mig. Jag stod kvar och lät colan rinna ner i mitt ansikte, klibba sig fast i mitt hår och förstöra min klänning. Jag var arg på mig själv som hade gått på den stora bluffen. De hade alla jobbat ihop. Nästan alla hade vetat om att han skulle hälla den där colan över mig.
Han var en idiot.


Av: Sarah Molander, 14 år.
Den här e inte en sann historia :)

Skriven av: Sarah Molander