Skyll på den dansande marinkårsoldaten

Någonting gott förde åtminstone regnet med sig. Framrutan på bilen blev ren. Spolarvätskan fungerade inte. Men nu blev den förbannade rutan ren. Sommaren var över, barndomen och ungdomen återgick till skolbänken, årets slentrianmässiga semesteraktiviteter var förbi och hösten närmade sig. Saker och ting började återgå till det normala. Själv visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. I juni hade jag tagit studenten. Sen hade jag jobbat sju veckor på kycklingslakteriet i stan. Men när knegarnas schemalagda semester var förbi fanns det inget arbete kvar för mig. Om någon vecka skulle jag läsa statsvetenskap på högskolan. Till vilken nytta visste jag inte. Man fick studiebidrag och arbetslöshetsstatistiken såg bättre ut. Kanske var det rentav lite sunt lutheranskt samhällsansvar från min sida. Hur som helst hade jag glömt det. Jag hade glömt allt, hur jag hade glömt allt hade jag också glömt. Trafikljusen slog om till rött. Jag stannade och såg på bilarna som körde iväg. Såg på bilarna bakom mig i backspegeln. Sen såg jag mig själv. Jag hade sett bättre ut. Orakad, grusig i ögonen och snus i mungipan. Jag drog med handflatan över munnen så snuset försvann. Jag gnuggade mig i ögonen. Men det där tråkiga, orakade och likgiltiga ansiktet fick jag leva med ett tag till. En stund senare svängde jag ner till parkeringshuset, parkerade snyggt och prydligt och la på pengar i automaten. Jag gick uppför trappan och befann mig därefter mitt i händelsernas centrum. Burger King och Mc Donalds, stadens varuhus, sportaffärerna, klädesaffärerna, systembolaget och alla människorna trängdes på samma yta. Det var ingen vacker syn. Jag gick till torget, sedan gick jag längs östra och därefter västra Storgatan förbi. I mina ögon tycktes allting se likadant ut. Jag satte mig ner på en bänk och på andra sidan gatan såg jag en mamma sitta på en likadan bänk med sitt lilla barn som låg i en vagn. Barnet tittade på sin mamma medan hon lekte med sin mobiltelefon. Ibland ringde telefonen och då pratade hon. Det där lilla barnet försökte verkligen göra sin mamma uppmärksam på att han eller hon levde och ville ha kärlek. Men mamman fortsatte att leka med sin mobiltelefon.

Efter en stund fortsatte jag promenaden genom stan och gick förbi en leksaksaffär. I skyltfönstret såg jag tre dockor; en marinkårsoldat, en blondin och en indian. Jag ställde mig framför skyltfönstret och tittade på de tre dockorna. För ett ögonblick såg jag marinkårsoldaten skjuta ihjäl indianen, redan innan indianen hann fatta pil och båge. När indianen var död började han dansa med blondinen och sen knullade han henne. Och dessa dockor ska barnen leka med efter sin hårda dag på dagis, tänkte jag och gick till en pastavagn. Jag beställde en kycklingcurry, satte mig ner vid ett bord, åt och föraktade de passerande människorna som en galen och desperat misantrop i jakt på triumf. Det gick förbi en gammal skäggig gubbe som skrek någonting för sig själv. Staden var full av fyllon och galningar och de var inte mycket för världen. Dock var dem mycket intressantare att studera än medelmåttorna. Jag blev mätt på arkitekturen och folket i stan, så jag skyndade mig till bilen och
körde hem igen.

Klockan var inte mer än två när jag hade kommit hem. Jag satte på lite kaffe och gick till bokhyllan under tiden kaffet blev färdigt. Efter många minuters letande efter en vettig bok gav jag upp och satte mig framför TV:n med mitt kaffe. De visade något om Caesars erövring av Gallien. Någon stund senare hade jag somnat. När jag vaknade igen var klockan tre, jag hade missat erövringen av Gallien och mitt kaffe var iskallt. Men det hade slutat att regna. Jag gick in i badrummet och letade upp raklöddret och rakhyveln. När jag rakat mig och kände mig fräschare än jag hade gjort på flera dagar gick jag en runda. Jag gick upp till skogen, gick igenom skogen och kände naturens skönhet genomsyra min själ. Det var en underbar känsla som bara varade i tio minuter för sen blev jag trött och gick hemåt i rask takt.

Timmarna flydde och det blev sent. Jag visste inte vad jag skulle göra för något. Därför körde jag till affären och köpte ett sexpack öl för att sysselsätta mig även denna kväll. När jag kommit in genom dörren till mitt rum satte jag mig ner på golvet vid sängen med sexpacket bredvid. Sen satt jag och stirrade ut genom fönstret, lyssnade på musik och förundrades över himlens förvandling från dag till natt. Himlen var som vackrast på kvällen. På kvällen befann sig himlen i ett gudalikt tillstånd, i gränstrakterna mellan dag och natt som förtrollade himlen och gjorde den overklig. Något i den stilen i alla fall. Hur som helst var den vacker. Emellanåt drack jag några klunkar öl, en gång i halvtimmen spottade jag ut en snus och tog in en ny och tänkte på tider som förflutit och tider som inte hade kommit än. Det var ganska skönt att inte göra något. Att bara sitta på ett golv med ett sexpack och sina tankar blandat med en berusande himmel skänkte mig harmoni mellan kropp och själ. För när allt kommer omkring är det harmonin allting handlar om. Allt annat spelar ingen som helst roll.

När ölen var slut och musiken hade tystnat satt jag kvar och såg på mörkret utanför fönstret. Än en gång hade mörkret segrat över ljuset. Jag undrade om jag någonsin skulle ta tag i mitt liv och bli en del av det marknadsekonomiska maskineriet. Fysiskt kunde jag inte välja att inte vara en del av spelet, men frågan var om jag skulle bli en del av den rådande mentaliteten. Självmord var enda utvägen för att komma undan de ryggradslösa och ansiktslösa höjdarna och dess lakejer med sina kostymer. Men självmord var inte att tänka på. Jag hade läst att varje självmord kostar samhället i genomsnitt 18,6 miljoner kronor i förlorad arbetsinkomst och andra samhällsekonomiska kostnader. Så det var ju uteslutet.

Jag reste mig upp från golvet, min häck hade somnat. Sen gick jag in på toaletten och pissade. Det kom en syndaflod. Inte märkligt med tanke på ölen jag hade druckit. När syndafloden var över satte jag mig framför TV:n och bläddrade lite mellan kanalerna. Jag fastnade för ett sexprogram. Men jag tröttnade ganska fort; ensamstående nymfomaner, översexuella tonårskillar, par som smiskade och band varandra och medelålders män som var otrogna mot sina otrogna fruar. Jag stängde av TV:n, gick in på mitt rum och satte mig på golvet igen. Det var nu man skulle fröjdas i ungdomens vår. Jag förstod inte varför jag inte gjorde det. Förmodligen var det mitt eget fel, men som alltid är det lättast att skylla sin olycka på någon annan än sig själv. Jag anklagade den dansande marinkårsoldaten i leksaksaffären för det. Han förtjänade inte blondinen. Indianen förtjänade henne, men den dansande marinkårsoldaten tog sitt höghastighetsvapen och sköt honom. Det värsta var att barnen skulle upprepa scenariot när de lekte med dockorna.

Författare:

Publicerat

Dela: