Slottsritningarna

SLOTTSRITNINGARNA



PÅ NÅGON PLATS I FRAMTIDEN ...

Vakten sköt förskräckt upp händerna i axelhöjd så fort han insåg att det var en pistol av något slag som trycktes mot hans nacke.
”Vänd dig inte om!” Sa en mörk röst.
Vakten andades häftigt och höll kvar sin blick på katedern som stod framför honom.
Med pistolen tryckt mot hans nacke och en okänd person bakom sig fördes vakten fram till ett skrivbord och tvingades ner på sin egen stol.
Han kände hur någon med sin ena hand satte genomskinliga, självlysande gröna handbojor på honom. Först sattes hans händer fast i stolen. Och sedan sattes fötterna fast.
”Då så,” sa en okänd man och sköt fram en stol med ena foten framför vakten. Sedan slog han sig matt ner. Det ”så kallade” vapnet visade sej inte vara ett vapen utan bara en fjärkontroll. Den okända, svartklädda mannen viftade med den framför ansiktet på vakten.
Vakten störde sej väldigt mycket på att den svartklädda personens svarta mask dolde hela ansiktet utom ögonen och munnen. Det gjorde bara att vakten också kunde se ett leende som var riktigt irriterande.
Den okända mannen började stressat vifta med sina fingrar. ”Vad var det nu jag skulle säga?” Mumlade han. ''Just det ja, Jo, jag vill att du loggar in på datorns hårddisk och skriver ut alla kartor på kungaslottet. Skriv ut de nyaste och de äldsta och alla ritningar och arbetsbeskrivningar i byggandsgryningen av slottet. Allt alltså!''
Vakten harklade sej. ”Men...” sa han lågt som om han viskade med någon.
''Mm, ''men'' vadå?'' Stönade den okända mannen högt och bet av några nagelbitar och sköt ner dom på mattan med sina fingrar. Vakten tyckte inte om det. Av någon anledning viste förmodligen den här personen om att det var vakten som hade köpt den fina mattan. Och om den okända personen kände till en sådan liten detalj om vakten kunde han mycket väl känna till fler saker om honom. Säkert viste han om att vakten hade stora kopplingar mellan maffian.
''Det är bäst för dig att du har en viktig anledning att säga emot mig, vakt... för jag har bråttom! Jag har nämligen min flöjtktion om tjugo minuter och jag vill inte komma för sent!''
''Men det finns inga kartor på slottet! Och jag kan inte skriva ut något om mina händer sitter fast!'' Sa vakten en smula högre.
Den okända stönade och tvingades trycka på en av fjärkontrollens knappar. Fjärkontrollen fälldes genast ihop sig till en mycket liten laserpenna.
”Pennor som den här, vakt,” sade den maskerade mannen med en blick som påminde om en lärare som undervisade i lågstadiet. Han höll upp pennan mellan deras ansikten. ''Det är inga pennor man brukar vässa med. Den är inte en vanlig penna ska du veta. Gör mig nu en tjänst och printa ut några kartor tack.''
Vakten såg sej omkring efter nödknappen. Men den var för långt ifrån honom. Hans händer och ben satt fast i stolen med handbojor. Det var både dumt och meningslöst att försöka göra några snabba rörelser. Skurken eller vem han nu var hade en laser!
Där satt han alltså. Han hade slutat på sitt eviga jobb och gått in på ett kontor för att hämta ut några papper. Och plötsligt hade lampan i taket släkts... Och någon hade tryckt in en fjärkontroll i nacken på honom och fått honom att tro att det var en pistol! Detta gick inte! Och han skulle kanske ändå bli skjuten av laserpennan när han skrivit ut alla kartor. Han samlade mod.
”Nej!” Skrek han trotsigt och spottade i golvet. Eller tja, det var det han hade försökt göra. Oturligt nog råkade han istället spotta på den svartklädda mannens nya skor.
Han ändrade sig.

”Dator på!” Sade vakten och ovanför ett avlångt chipp dök en holografisk skärm upp.
”Där ser man,” Sade den okända mannen intresserat. ''Nu måste du visst säga lösenordet högt också! Jag som alltid har undrat vad det kan vara.''
Vakten var just på väg att säga det då han stannade och avbröt sej. ”Senare... kommer du ändå inte att kunna andvända det!” Sade han och förstärkte modet mer och mer. ”När det visar sig att någon otillåtet lärt sej lösenordet kommer det att ändras!”
Den okända funderade tyst en stund tills allt klarnat för honom. Sedan sa han häpet och förvånat: ”bra att du sa det faktiskt”! Jag måste ju se till att denna händelse inte kommer fram till fel personer! Vad smart du är! Tack! Jag hade aldrig kommit på det själv ens.''
Han lade handen på bröstet och kände hjärtats dunkningar.
”Tur,” mumlade han för sej själv.
När vakten beordrat datorn att skriva ut vartenda karta på slottet stod den maskerade mannen beredd vid skrivaren för att ta dem.
”Tack ska du ha vakt,” sa den okända mannen trevligt och bläddrade igenom kartorna.
”Många kartor det här...”
Stolen som vakten satt på hade hjul. Den okända mannen lade ner kartorna i sin svarta ryggsäck och rullade sedan fram stolen till ett okrossbart fönster i änden av rummet. Fönstret var rektangelformat och ledde från golvet och nästan enda upp till taket. Genom fönstret kunde man se ut över den stora staden. Solen hade gått ner för flera timmar sen och gatorna hade tömts på folk totalt. Men kanske inte så ovanligt när klockvisarna visade halv två på morgonen.
Den okända mannen tog fram sin laserpenna och riktade den mot fönstret innan han tryckte ner en knapp på den så att en röd stråle sköt ut ur dess spets.
Ingenting hände.
Vakten började skrocka. ”Glaset är totalt okrossbart till hundra procent!” Han vände bort blicken från rutan och log triumfen. ”Ger du redan upp?” Frågade vakten.
Den okända mannen började skrocka själv.
''Ger upp? När jag har kommit så här långt.''
Vakten vred tillbaka blicken mot fönstret som plötsligt hade blivit genomskinligt vinrött. Den okända mannen stack ut sin hand genom det röda genomskinliga fönstret. ”Man kan visst gå igenom det här.” Skrockade han. ''Nu har jag testat. Din tur vakt.''
Han började rulla stolen igenom fönstret. När en tredjedel av stolen lutade utanför fönstret började vakten snyfta. ''Snälla gör det inte! Jag gör exakt vad du önskar! Jag vill inte dö!''
”Lugna dig din gnällspik,” suckade den okända mannen och placerade några små prylar på stolens rygg. ”Jag sätter ju ett fallskärmchipp på stolen! Men när du dalar neråt mot gränden där nere kan det nog kännas lite obekvämt med tanke på att fallskärmen kommer att fällas ut på baksidan av stolen... Men efter en kvart kommer den här andra saken som jag ser till att det också följer med att dig på stolen att sända ut en nödsignal till poliskontoret. De kommer att spåra sökaren på ett litet kick.''
”Jag kommer att få sparken,” mumlade vakten tröttsamt medan stolen rullades ut ännu mer.
”Det är mycket stor chans,” sade den okända mannen muntert. Vakten morrade.
''Jag vet inte hur du kunde ta dig förbi hela säkerhetssystemet men du kommer inte att kunna ta dej ut igen det är säkert! Innan du satte fast mig i stolen så lyckades jag trycka på en lönnknapp som satt på skrivbordet utan att du märkte det! Och den knappen trycker man på om man vill att höghusets väktare ska skanna hela byggnaden efter alla sorts skutvapen! Och de vet att jag är här inne. Och de vet att jag har ett vapen. Och du har ett till. Tillsammans blir det två. De förstår alltså att en till är här inne utan tillåtelse. Och att jag tryckte på knappen kan betyda att jag är i fara och inte kan trycka på nödknappen! Skanningen lär vara färdig för länge sen. Så snart kommer en mängd med vakter att vara här. Och med den där laserpennan till vapen har du inte en chans mot dem!''
Den okända mannen log.
''Jag sa att det är en penna som man inte brukar vässa med och att den inte var vanlig. Men jag kan inte minnas att jag sa att det var ett vapen.''
Han knuffade överraskat ut stolen.

Skriven av: Johannes