Sluta mobba

' Du kan inte tänka! Du är en idiot , fatta! Jag fattar varför ingen kille vill vara med dej, ditt misfoster!!! Du är tjock som en gris, lång som en tall och ful som en daggmask!'

Ulrika vred sig i sängen. Orden. Orden. Dem som hade förstört hela hennes liv. Och uttrycken. Dem spydliga hatiska blickarna.
Mobbad i 3 månader. 3 månader låter inte mycket, men för en som är mobbad är det rena evig heterna.
Ulrika satte sig kapprak upp i sängen och flämtade till. Varför drömde hon jämt om det där första, hemska meddelandet?
Meddelandet som hade fått hennes hjärta att brista.
Allting hade börjat med att hon hade startat gräl mellan sina tre kompisar:
Megan , Karin, och lina.
DEm hade börjat umgås med en tjej , vid namn sara, som var bland den snobbigaste tjejen på skolan- och den elakaste.
Dem hade tyckt mer och mer om henne för varje skol dag.
De hade velat att Ulrika också skulle tycka om Sara, men det gjorde inte Ulrika .
Hon hatade Sara. Inte för att Sara hade gjort henne något specielt, utan det var mest för att sara hade mobbat många och hennes diviga look fick saken att bli ännu värre.
Hon var smal , lång , snyg, otroligt långa ögon fransar , som hon oftast använde när hon skulle flörta med killar.
Ulrikas kompisar var aldrig med Ulrika längre och dem hade förändrats helt och hållet.
De var inte längre roliga och skojjigt barnsliga och hade ingen humor kvar.
Ulrika hade skickat många sms till dem och frågat varför de hade blivit som de hade blivit , och det var då allting började...
Ulrika fick sitta ensam i maten , gömma sig på toaletterna för att gråta , och se hennes gammla vänner kasta elaka och spydliga komentarer mot henne.
Hon saknade mest Lina. Dem hade alltid haft roligt och trevligt tillsammans, och det hade varit kul att prata med henne också.
När ulrika fått sms.t av Lina om hur ful, dum , tjock och lång hon var grät ulrika.
Ulrika hade alltid varit känslig, men det här slår allt! Hon visste ju redan att hon var tjock och lång, och hon skämmdes för det! Nu när hon hade börjat bli mobbad , hade hon gått upp i vikt mycket. Hon sorg åt . Och hon åt mycket, mest godis, choklad bollar och annat med mycket fett i.
Vad skulle hon göra? Hon hade till och med försökt ta själv mord! De där orden, meningarna, dem hade fått henne att tro allt dem innehöll: Att hon inte borde finnas.
Att hon inte var värd kompisar och roliga stunder, på grund av att hon ville vara sig själv!Nej nu fick det vara nog!
Ulrika satte sig upp i sängen. Nu skulle hon dö! Hon ville det.
Hon sprang ner i köket , ner mot knivarna på dem små krokarna.
Hon greppade tag i en av dem och hög ljudligt i bröstet. Hon gav till ett skri.
- Nej! vad gör du?, hörde hon ute i korridoren.
Men det var det sista hon hörde...

p.s

Jag har skrivit lite sånt här bara för att få folk att inse hur Ulrika och andra mobbare har det. Tänk er in i situationen. Hjälp dem om nån blir mobbad.
Dem känar inte att kkänna skuld känslor över att dem finns varenda dag.
SLUTA MOBBA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Förresten,jag vill ha en mejl kompis som jag kan förlita ej på. Någon som tycker om samma saker som mej och så...
Rita, måla , skriva, rit, kompisar, och läsa! Hatar: Snobbar, mobbare och sånna som tror dem är bättre än andra.

d.s

Skriven av: Freda