Smycket

Angela tar upp det tunna silverarmbandet med bruna knoppar ur sin skrivbordslåda. Det är en tunn länk med knutar där knopparna finns. Knopparna har silverram omkring sig. Hon suckar djupt och ett leende sprids över läpparna och vidare över hela ansiktet. Plötsligt färdas hon fem år tillbaka i tiden. En sensommardag i mitten av augusti. Då var hon student, en lycklig flicka, med mycket hopp och många drömmar inom sig. Hon skulle bli lärare, men i hennes liv fanns också Tomas. Tomas som hade förändrat hela hennes liv och tog henne till en värld full av magi.

Fem år tidigare

Angela satt på uteserveringen vid Örebro universitet. Utanför vimlade det av nya studenter som var nyfikna på det nya stället, med sig hade de sina faddrar, som redan var välrutinerade på skolan. Mittemot fanns kårhuset med sina färglada färger och den gula ingången. Fontänen var igång. Dörrarna in till långhuset stod öppna. Vädret var soligt, men luften hög och kylig. Hon kände att det hade börjat slå om till höst. Mittemot henne satt Tomas, solbränd och fräknig. Så vacker! Han hade precis kommit hem från Mallorca, han hade mycket att berätta, men hon, Angela, hade slutat lyssna. Hon njöt av att titta på honom bara. Plötsligt drog han fram armbandet, en silverfärgad tå-ring och en påse godis.

- Det här är till dig, sade han bara.

Hon svarade inte utan lät Tomas öppna godispåsen och de åt av den. Godisarna såg ut som björnbär, en del röda och en del svarta till färgen, och de var verkligen goda.

- Tack, log och hon och pussade honom på munnen.

Efter den här dagen följde många andra. Tomas skämde bort Angela med gåvor, frukostar och luncher och en jul köpte han en ny julgran och pynt. Den dagen hade han tänt levande ljus längs hela lägenheten för att överaska henne. Under granen fanns ett helt berg av julkappar, stora och små, väntande på Angela. Maten stod serverad och på ett annat bord fanns nötter och julgodis. Tomas kunde åstadkomma mirakel i Angelas ögon och ingen var som han.

Angela skrattade, grät, bråkade och älskade med Tomas. Studierna upptog mycket av hennes vardag, men studierna fick vänta när Tomas kallade. Hon älskade honom som om morgondagen inte fanns. Åren gick och en dag dog den där magin Angela och Tomas delade. Den där sensommardagen glömdes bort och Tomas och Angela fortsatte leva sina liv på olika håll och med andra människor.

Fem år senare sitter Angela med arbandslänken i handen och minns det som en gång har varit hennes liv. Hon har ett stort leende på läpparna medan hon knäpper på sig armbandet, hon rör vid de bruna knopparna som ska föreställa lyckoknoppar och viskar:

- En del av dig kommer jag alltid att bära med mig. En dag återkommer magin.

Sedan stänger hon skrivbordslådan och går iväg till undervisningssalen, där hon är lärare åt tio underbara ungdomar i svenska och engelska. Det stora leendet sitter i hela dagen, likaså lyckokänslan, för att hon minns att hon en gång har älskat och att hon kommer att älska igen.

Rebeka Sallova

Skriven av: Becka83