Solen och Månen

I tidernas gryning var himlakropparna levande och kännande varelser och över dem alla härskade Himlaguden, universums skapare. Moder Jord kretsade runt Fader Sol som i våra dagar. Månen däremot var fri att röra sig som han ville genom solsystemet.
Nu hände det sig att Månen förälskade sig i Jorden. Till stort förtret för Solen som ville vara ensam om henne.


Månen for fram och tillbaka för att imponera på Jorden. Men hon förhöll sig kallsinnig och låtsades inte märka honom. Då närmade han sig henne och lade sig i en bana runt henne för att hon inte skulle kunna ignorera honom. I sin iver drev han upp stora tidvattenvågor i haven som ställde till stor förödelse på jorden. Men Moder Jord blev smickrad och besvarade hans inviter.


Fader Sol betraktade det på avstånd, men han kunde inte röra sig ur sin bana. Det enda sättet han kunde fånga jordens uppmärksamhet var att lysa starkare. Solen ökade sin värme. På jorden torkade skogarna ut och blev till öknar.


Månan blev svartsjuk och kretade ännu närmre henne, för att hon skulle märka honom. Han väckte slumrande vulkaner till liv och fick hennes kontinenter att skaka i våldsamma jordbävningar. Solen tog åter upp tävlan och ökade sin ljusstyrka ännu mer, så mycket att hennes polaris smälte och stora landområden dränktes.

De varelser på jorden som överlevt alla prövningar klagade nu hos Himlaguden. Han gav dem rätt och befallde Solen och Månen att de skulle sluta tävla om henne. De vägrade. Då gick han till Moder Jord och krävde av henne att hon skulle välja mellan sina älskare.
Moder Jord svarade att hon inte på något vis kunde välja mellan dem. Solen hade alltid funnits nära henne, men Månen var hennes vackra unge älskare.


Himlaguden funderade länge. När han hade tagit sitt beslut kallade han månen till sig.
- Jag dömer dig till att vandra i en fast bana runt jorden, som du aldrig får röra dig ur. Från den banan du och din rival se lika stora ut,från jorden sett. Det är ert straff. Du kommer inte kunna röra dig ur din bana och solen kan inte bli ljusare.


Och än idag jagar solen och månen varandra över himlavalvet. Solen kommer alltid att lysa klarast och Månen lyser som bekant med lånat ljus. Men då och då korsas deras banor. Månen lägger sig framför Solen och han är åter ensam med sin älskade.

Skriven av: Cassie