Som färger i regn

Hon betraktade ett ansikte i spegeln. Någon vars ögon var röda, blanka och omslöts av mörka ringar. Någon som liknade ett blekt spöke med rufsigt blont hår. Någon som såg trött ut.. Denna någon stirrade tillbaka på henne. En liten spricka i spegelns högra hörn fick henne att minnas kvällen innan. På bordet låg utspridda papper och en överfull askkopp. På golvet låg kläder utspridda. En spritflaska utvält med en liten pöl som vätte ett klädesplagg. I hennes säng låg någon annan. En manskropp. Födelsemärken och små sår på ryggen, en tribaltatuering på axeln.. Ett rufsigt hår och en hårig arm som hängde över sängkanten. Hennes blick vandrade över föremålen. Ting som var och fanns. Somliga hårda och kantiga andra mjuka och runda. Ingenting av det hon såg spelade i stunden någon roll. Det var bara saker som hon såg, de fanns där och hon fanns där men det var allt. Och hon betraktade rummet i det blekgråa ljuset från en gryende morgon.

Varje kväll gjorde hon sig i ordning och gav sig ut i höstmörkret. Hon gick genom regnet som sipprade mellan gatstenarna och fick trafikljusens gröna, röda och gula färger att simma i pölar vars vatten stänkte av rivstartande bilar. Detta var ännu en kväll i hennes liv och denna kväll skulle bli som alla andra kvällar. Hon skulle jobba i baren. Hälla upp ölglas och ta emot sedlar som hon skulle lägga i kassan. Hon skulle ge tillbaka växeln, säga tack eller så skulle hon inte säga någonting alls. Sedan skulle hon ta emot en ny sedel och säga tack eller ingenting alls. Kunderna skulle vara få och nyktra först. Vartefter kvällen gick skulle allt gå snabbare och kunderna skulle bli fler och fullare. Varje kväll sa kunderna saker till henne. Saker som kunde vara trevliga, och ibland saker som inte var så trevliga. Varje kväll skulle någon som luktade alkohol prata till henne med sluddrande röst. Hon brydde sig inte om ifall de stötte på henne. Hon blev varken irriterad, glad eller ledsen. Men ibland kände hon någonting väldigt som liksom slet och drog inom henne, skar henne. När hon kände så stannade hon till och tänke på att andas. In genom näsan, fylla magen med luft, och så ut genom munnen. Ibland var hon trött och tittade på klockan. Ibland lät hon bara tankarna vandra medan hon stod och väntade på att kranölet skulle fylla glaset. När de sista gästerna gått och hon var ensam kvar med de andra bakom disken tittade hon på klockan och tänkte på sin säng. Hon var mycket trött och längtade efter sitt svala duntäcke men som alla andra kvällar stannade hon alltid kvar efter stängning. En manlig bartender tog fram en flaska fernet, igår hade han tagit fram en flaska rom, och i förggår en flaska vodka, och natten dessförinnan en flaska fernet citron, men idag tog han fram en vanlig fernet. Hon tänkte på den beska smaken av fernet och kände sig lite illamående.
- Har vi ingen Fernet citron kvar, Jack?
- Nix, vi får stå ut med gamla vanliga, svarade bartendern.
Hon såg på Jack som hällde upp den bruna drycken i de små trattformade glasen. Den koncentrerade min som prydde hans ansikte under upphällningen av drycken gjorde att han påminde om någon hon sett i ett annat land någonstans långt borta.
- Så där, sa Jack, ställde flaskan på bordet, höll upp glasen och log mot henne.
De skålade och tog varsin klunk. Jacks armar var tatuerade och hans svarta t-shirt smidde åt kring hans amar. Håret var svart och bakåtkammat. Öronen hade silverringar och en silverpiercing satt i högra sidan av läppen. Bockskägget gick från öronen ner till haktippen. hon såg snabba minnesbilder framför sig över hur Jack smidigt och snabbt hade rört sig kring baren tidigare under kvällen. Bilderna berättade om sättet han hällde upp drinkar på, den snabbhet och nonchalans han utstrålade när han räknade pengar i kassan, de perfekta rörelserna av hans händer när de smidigt hittade varje spritsort, tricksade med glasen, och då och då smekte hennes rygg som hastigast. Dessa bilder fick henne att le tillbaka lika stort som Jack log mot henne. För några sekunder förenades det som fanns inom henne med det som fanns utanpå. Hela natten hade hon leende tagit mot pengar från kunderna. Pratat med bekanta i baren, kramats och nickat och skrattat. Och hela tiden hade hon inte känt någonting. Men nu när Jack stod framför henne och räckte henne ett glas med fernet som hon drack och som värmde henne från insidan kände hon att hon också log från insidan. Värme fyllde henne och hon kände sig trygg. Hon tyckte om att vara här med Jack, just i denna stund, och dricka ett glas fernet efter stängning.

De andra från baren slöt sig till dem och drack de med. De satte på musik, spelade åttiotals hits, dansade fåniga danser, och drack ännu mera.
- Klockan är halv 4, det är bäst vi sticker innan det kommer vara helt jävla dött på klubben. Sa någon och honsåg inte vem.

Ute så blåste det och regnade. Det var nästan bara fulla männniskor som rörde sig ute på gatorna. Cigaretten röktes upp av vinden och hon fanns sig själv stående utanför klubben.. Jack höll om henne, var det därför hon inte frös? De andra pratade och hälsade på vakten och han log och lyfte upp det röda repet så att de alla kunde kliva in. Ljusen och musiken exploderade i samband med att Lina kom ut från toaletten med Jack snörvlande bredvid.
- Ganska bra grejer va? Skrek Jack i hennes öra som bultade av värme.
- Jaa, det var jävligt bra.
Jack tittade på henne. Hans leende var stort, nästan förvrängt och hans pupiller stora och kolsvarta. Ögonvitorna var blodsprängda. Han höll om henne och tryckte henne till sig och kysste henne intensivt. Hans sträva tunga smakade beskt.
- Fan vad du är äcklig! Hörde hon sig själv säga till Jack.
- Va?
Hon såg på jack.
- Jag bara skoja, spänn av för fan, Jack!
- Du e ju sjuk.
- Jag vet.
Hon svepte sitt champangeglas och gick på toaletten med Jack i följe som inte log längre. De snortade mera kokain. Och Jack kysste henne igen mycket våldsamt och tryckte upp henne mot vägen. Hon stönade och såg upp i taket och följde med sin blick, fläckar och sprickor och flög rätt upp i taket och tittade ner på sig själv och Jack som smekta varandras kroppar. Jack drog ner hennes byxor och hon öppnade hans bälte.

Den stora visaren på klockan på väggen i garderoben pekade på siffran nummer fem. Hon såg hur klockan liksom gungade på väggen och smetades ut som en kaksmet. Med kisande ögon
letade hon efter garderobsbrickan i sin väska. Jack höll om henne. Eller vänta? Det var ju inte Jack. Fast han såg ut som Jack om än lite längre och bredare axlar.
- Jag måste hem. Sa hon till mannen.
- Ja visst, jag betalar taxin, det är lugnt. Sa han och det ekade i hennes öron.
Taxibilar. Svart natt. Ljus. Röda ljus och gula ljus som blinkar. Gröna ljus och en känsla i magen och ett ljud och någons kropp. Regnet som smattrar mot en ruta. Regnet är grönt, gult, rött och genomskinligt. Allting flyter och åker. Hon får se en bild på ett par i en backspegel, en blek kvinna med svarta ringar under ögonen och hängande ögonlock och rufsigt blont hår och en stor man som kysser kvinnan på halsen. I backspegeln syns bleka ljus i lång rad bort i en suddig horisont. Morgonen efter vaknade hon av det bleka morgonljuset och såg hur duggregnet simmade ner längs fönstret.

© Fredrik

Författare:

Publicerat

Dela: