Sophie - Inte en helt vanlig dag

~Sophie~

Det var svettigt och varmt. Den tajta toppen klibbade mot ryggen. Musiken var hög och Sophies huvud dunkade. Skulle hon gå ut och ta en Ipren?
Hon armbågade sej fram i trängseln mot toaletten.
Fan, det var låst! Argt sparkade hon till toalettdörren och suckade tungt.
Manda hade inte kommit fast hon hade lovat. Hon var ute och strulade med Peter. Peter med det finniga ansiktet och dåliga andedräkten och lilla
Manda.
Den lilla svarthåriga ettriga Manda. En än gång suckade Sophie.
Toalettdörren öppnades och två supersminkade fnissiga tjejer steg ut.
Sophie kände genast igen dom.
Sandra och Jessica.
Snobbtvillingarna. Dom var precis som siamesiska tvillingar. Mörka Sandra och blonda Barbiedockan Jessica.
Dom bara kastade en blick på Sophie och grinade lika illa som när man biter i en citron.
Dom hatade henne.
Hon hatade dom.
Dom tyckte Sophie var knäpp med egendomliga kläder, svarta sminkning och avvisande framtoning.
Hon i sin tur hatade deras Barbie stil, flirtiga och inställsamma sätt och korkade kommentarer.
Taskiga ord haglade i korridorerna.
Många kände sej träffade men inte Sophie.

*

På toaletten luktade det av spya och tjejparfym. Sophie rynkade på sin fräkniga näsa av avsmak och svalde snabbt två Ipren.
Snabbt borstade hon ut sitt mörkröda hår och snodde upp det i en knut. Lite mera eyeliner och så var hon ute i trängseln igen.

*

Tjugometer bort stod Barbiedockorna och flirtade med två killar. Inte för att hon egentligen brydde sej men i alla fall kisade hon med ögonen för att se vilka killarna var.
Den blonda kalufsen tillhörde 8:ornas stjärna i fotbollslaget, Fredrik Mohe. Han stod och sökte efter någon med blicken
Den andra killen med det mörka håret var Thomas Sandérs. Det mörka barret stod och drack ur en flaska.
Drack var en underdrift, tänkte hon. Han snarare halsade ur pet-flaskan märkt ”Hembränt”. För en sekund fångade Fredrik hennes blick. Besvärat skruvade Sophie på sej men hans blick synade med ett leende henne från topp till tå. Jessica stötte till honom i sidan och fnissade.
- Jorden anropar Fredde. Vad glor du på egentligen? Inte missfostret va?
Snabbt vände han sej om mot Barbie-dockan och mumlade nått till svar och garvade grabbigt.
Ögonblicket var över.
Sophie suckade och gick in i festsalen igen

*

- Tjena Babe! Vill du dansa? Vrålade en mörkhårig kille i hennes peircade öra.
- Dröm och glöm grabben! Fräste hon till.
- Slipp då missfoster!
Meningen träffade henne med fullkraft och hon kände ilskan bubbla och koka inom sej.
Smack!
I nästa sekund brände känslan av en örfil på hans kind, men innan han hann säga nått hade hon banat sej fram i trängseln runt om kring dom.

*

Plötsligt fick hon lust att dansa. Hon höjde armarna i luften och började dansa. Dansa som hon aldrig gjort förr.
Vildare och snabbare!
Musiken fyllde varje tum av hennes kropp och blodet bultade i tinningarna.
Men så slutade den snabba techno låten och byttes ut mot en lugn ballad.
Dags att lämna dansgolvet, tänkte hon dystert då en varm hand lades på hennes axel.
- Sophie, vill du dansa?
Snabbt snurrade hon runt och krockade nästan med killen bakom henne.
En leende Fredrik Mohe stod där.
Sophie kände sej med ens helt ställd.
Hjärtat började dunka snabbare och hon blev genaste väldigt medveten om hennes sminkning och frisyr.

- Visst…ja menar gärna eller eh..okej.
Han log ännu ett oemotståndligt leende och lade sina armar runt hennes midja. Sakta dansade dom tunt i en liten cirkel till den lugna musiken.
- Hur kan det komma sej att du vill dansa med ett missfoster och freak som jag?
Viskade hon retsamt i hans öra.
- Jag tycker inte du är det. Hans röst lät hes och allvarlig på samma gång.
En varm ström rann ner för hennes ryggrad då hans mjuka röst träffade hennes öra.
Under tystnad dansade dom. Hon kunde känna doften av hans rakvatten i näsan och hon blundade och kände en obeskrivlig lyckokänsla i magen. Som om tusen och åter tusen fjärilar fladdrade i hennes mage.
Det var ett magisktögonblick.

- Vad gör du missfoster?
Ögonblicket var över.
Där stod Sandra och glodde anklagande på Sophie och Fredrik.
Snabbt lossade han sina armar från hennes midja och flinade generat.
- Äsch kom så dansar vi Fredde! Pep Sandra och blinkade flirtigt.
Hon slängde med sin långa hårman och grabbade tag i hans arm och började dansa nära honom.

Det kändes som om någon hade slagit till Sophie hårt i ansiktet.
Som i slowmotion såg hon hur Sandras läppar närmade sej Fredriks och dom kysstes.
Förblindad av tårar rusade hon ut i massan av dansade par.

*

Eftersom det ändå hade varit en misslyckad kväll så kunde hon lika gärna be Steffo om lite mer citronvodka och sedan dra ifrån festen. Tänkte hon tio minuter senare då floden av tårar hade sinat.
Hon ställde sej på tå och blickade ut över horden av dansande ungdomar.
Där var han.
Steffo, skatar killen i 9:3. Han stod och snackade med Linus och Jocke.
Hon armbågade sej fram till honom och puttade till Steffo i magen för att få hans uppmärksamhet.

- Ey, Steffo! Kan jag få lite mera citronvodka?
Han snurrade runt och Sophie kunde se att han druckit åtskilliga klunkar sprit.
- Nämen är det inte lilla Sophie? Sluddrade han och en av hans händer smekte tafatt hennes kind.
- Lägg av Steffo. Langa hit lite vodka istället. Sa hon irriterat.
- Baby var inte så arg! Han tog en stor klunk ur en Fanta burk och rapade högt och ljudligt.
- Rapa i någon annans ansikte och rå hit med en burk! Nu var hon arg på riktigt.
Dom svartsminkade ögonen sköt blixtar och hennes läppar var hårt ihop knipna.
Dom tre killarna noterade snabbt att hon Sophie var arg och som om det vore en reflex backade dom tre killarna snabbt.

- Öhh... ta en burk. Han grabbade en burk full med sprit och räckte den till henne. Hon drack några snabba klunkar innan hon utan ett ord banade hon sej fram i trängseln och på väg mot utgången.

*

Den kalla nattluften slog emot henne som en vägg. Hon insöp den friska doften och vände sej om när stegen av två människor som går riktigt nära varandra hördes.
Åsynen av det hon såg fick henne att må illa.
Det var Sandra och Fredrik tätt omslingrade.
Nya tårar sipprade upp i ögonen och föll som stora silver-vita pärlor ner för hennes bleka kinder.
Hon vände sej om och sprang, sprang genom den tjocka snötäcket som glimmade av gatlyktornas gula sken.
Hon sprang tills tårarna slutade och rinna och hon var långt ifrån festen och Fredrik.

*

Hon stannade till för att hämta andan. Ur munnen kom vita rök puffar och för en sekund snurrade det till för ögonen och hon trodde att hon skulle svimma.
Delvis av allt strul som varit under kvällen och delvis av spriten.
Hon slöt ögonen och andades djupt och långsamt.
Plötsligt fick hon lust att skratta åt alltsammans.
Det lilla bubblande skrattet övergick till snyftningar och snyftningarna till gråt. Nya stora tunga tårar rann ner för hennes kinder och droppade ner i snön där dom bildade små gropar.

Det knarrade i snön bakom henne av fotsteg. Hon brydde sej inte att torka bort tårarna utan fortsatte gråta.

- Sophie är du okej? Rösten lät orolig. Det var Fredrik Mohe.
- Gå din väg! Snyftade hon fram till svar.
- Nej det tänker jag inte fören du ser ut att vara okej. Vänd dej om, snälla?
Sakta vände sej hon om. Med baksidan av handen torkade hon bort tårarna och blinkade snabbt.
- Nöjd nu? Är du nöjd nu när du har fått se mej så här? Hon visade med en gest mot sitt ansikte.
- Men…
- Så du nu kan gå tillbaka till Barbiedockorna och garva åt mej? Hennes röst lät gäll då hon avbröt honom.
Hon tog ett djupt darrande andetag men innan ordflödet fortsatte skrek Fredrik:

- Fattar du inte? Jag som trodde du va så jävla smart! Inte så trögfattad! Det är ju dej jag gillar! Inte Sandra och Jessica!
- Mej? Hennes ansikte tydde på förvåning.
- Varför tror du annars att jag dansade med dej? Tittade så på dej när du kom ut från toaletten? Jo, jag tycker du är så snygg och smart men du fattar noll!

Orden kom över henne som en jätte flod. Hon kippade efter andan och försökte komma upp till ytan och andas.
Men plötsligt lyckades hon få allting att klarna!
Hon blickade upp i hans ansikte. Ett småleende lekte över hans läppar och innan hon visste ordet av så böjde han sej fram och kysste henne.
Hans läppar var kalla och det smakade en blandning av sött och salt.
- Förstår du nu? Viskade han i hennes öra och strök henne över håret.

Månen kom fram ur ett moln och platsen badade i silvervitt ljus.
Stora vita flingor av snö föll ner från himlen.
Hon tog hans hand och kramade den mjukt.
Sakta började dom gå, mot festen, tillsammans som ett par.


















Av: Isabelle Swahn 7:2

Skriven av: Bella