Spökar det??

Jag skulle aldrig tro det om jag inte hade sett det med mina egna ögon. Det hände förra året, innan min mamma försvann. Vi skulle fira jul i en stuga uppe i bergen, för där vi bodde blev det aldrig snö till jul. Egentligen var det inte en stuga, utan en herrgård. Det var ett gamalt par som ägde den, men de skulle flytta till en varmare breddgrad.
Vi skulle åka dit två veckor innan jul. Dagen innan vi skulle åka så packade jag ner allt som jag skulle ha med mig. Men det var ett problem. Det var att det inte fanns någon elektricitet i huset, så jag kunde inte ha med mig min lilla bärbara dator. Jag satt nämligen nästan alltid vid den och skrev noveller eller andra sagor.
Dagen vi skulle åka var det förfärligt väder. Vi skulle åka kl.9 på morgonen, men jag vaknade vid halv 6 av ovädret, som rasade utanför. Men pappa och mamma envisades att vi skulle åka.
När vi väl var framme så skulle vi välja varsitt rum. På ovanvåningen var det ett rum som var låst. Jag var så nyfiken på varför rummet var låst, så jag testade mig fram med allt. Inget tycktes hjälpa. Till slut kom jag på att man kunde ta ett gem eller något annat och försöka vända upp låste. Det funkade med mycket möda och besvär.
När jag väl öppnade dörren så stod det en jättefin himmelsäng och en stor garderob vid ena väggen. Vid andra väggen stod det ett sminkbord och ett litet dockskåp. Ovanför sminkbordet hängde det en jättefin spegel med en förgylld ram, och ovanför dockskåpet hängde det ett porträtt av en liten flicka i min egen ålder. Hon hade långa ljusa flätor och ett litet huvud. Hon såg så ledsen ut att jag undrade om hon var sjuk då hon blev avmålad.
När jag hade packat upp och gått ner till mamma sa hon:
”Du har väl inte försökt att öppna en låst dörr?” Då började jag undra varför hon frågade det, så jag svarade:
”Nä, jag har inte hunnit att leta igenom hela övervåningen. Varför undrade du?”
”Jo, ägarna till huset sa att det spökade i rummet,” svarade mamma. Då började jag genast undra varför det spökade.
Herrgården hade också ett bibliotek, så jag rusade genast dit, och sökte en bok om herrgårdens historia. Biblioteket var jättestort, och till slut, efter tre timmars letande, hittade jag vad jag sökte. Jag gick och satte mig i en soffa när mamma kom in med ett ljus och frågade vad jag höll på med. Jag sa:
”Jo mamma, jag har blivit så fascinerad av herrgården och vill veta lite mer.” Mamma tittade med en lite konstig blick på mig, sen gick hon.
Jag satte mig och läste, så jag märkte inte att det började mörknade omkring mig. Jag läste om hur byggnaden kom till och vilka familjer som hade bott här. Jag kunde inte sluta läsa när jag kom fram till familjen Gyllenstjärna. De stod att familjen bestod av en liten flicka vid namn Ida och hennes mamma och pappa. Där stod också att Idas föräldrar dog när hon bara var 6 år. Hennes farbror Adrian von Liebenholst tog han om flickan. Det stod också att natten till den 23 december 1863, så kom Adrian von Liebenholst in i Idas rum med en dolk i handen. Han sträckte sig över henne, och andades tungt.
Hon vaknade till och såg dolken i sin farbrors hans. Ida försökte att skrika, men då tog Adrian handen för hennes mun och borrade dolken in i Idas hjärta. Sen den natten har Ida spökat natten till den 23 december, för att döda den som ligger i hennes säng.
När jag hade läst det så blev jag alldeles stel i hela kroppen, och försökte komma på vilken datum det var. Så kom jag på att det var den 20 december, så det skulle vara den 21 dan efter. Då var det i övermorgon natt, som hon skulle döda mig, kom jag fram till.
Den natten kunde jag inte somna. Jag låg där och vred på mig. Tänk om det stod fel datum och det var i natt? Jag kunde inte sluta tänka. Men när klockan slog 3 så slumrade jag in i en orolig sömn.
Jag började drömma en riktigt otäck dröm. I drömmen kom Ida Gyllenstjärna in och tänkte döda mig. Jag skrek och skrek.
Helt plötsligt skakade mamma på mig och sa att jag hade en mardröm. När jag kollade på klockan så upptäckte jag att klockan var 10. Jag låg kvar i sängen och tittade upp i taket och tänkte:
”Jag måste ut från detta rummet så fort som möjligt.”
Vid frukosten så frågade mamma vad jag hade drömt om. Jag svarade inte. Jag hörde nämligen inte frågan, för att jag satt i djupa tankar.


Författare:

Publicerat

Dela: