Spökbilen

Spökbilen

Natt. I regnet på en ödslig landsväg kör en bil i hög hastighet fram på den våta asfalten.
Föraren försöker förgäves att få kontroll över sin bil, men den bara fortsätter. Med gaspedalen fastsatt i ett läge, ratten som rör sig av sig självt och vindrutorna täckta av regnet färdas föraren i kupén ovetande om var han är någonstans.
Den hysteriske föraren skriker åt bilen att stanna och trycker förgäves på bromsen, drar i handbromsen och försöker röra på ratten. När han vrider om nyckeln till tändningslåset, som sitter fast, går den av och han börjar då av ren ilska slå på ratten och förarpanelen. Sen ger han upp och sitter med händerna för ansiktet och upprepar orden: ”Jag är inte här, det här händer inte”. ”Jag är inte här, det här händer inte”. När tårarna börjar rinna ned för kinderna kvider han: ”Det här är ju overkligt, det kan inte vara sant, det här kan bara inte hända”. ”Det måste vara något fel på bilen, det måste det vara”. ”Kanske något som jag inte kan förstå mig på”.
Han beklagar sig över sitt beteende, tänder lampan och tar ur handsfacket fram manualen, och bläddrar med darriga händer fram till ett uppslag där det stod: Förarreglas. Jämnför bilderna med verkligheten och upptäcker inga fel. Han tänker efter och letar vidare fram till en sida om bensintankens volym. Den rymde ca 50 liter. Han tittar på bensinmätaren och ser att den nästan är full, och förstår att det var tillräckligt mycket för att han skulle kunna sitta här i flera timmar till. Han slänger då manualen bakom sig och stirrar ut genom fönstret.
Med gråten i halsgropen börjar han frukta för sitt liv, och tänker: ”Den här bilen kommer att ta död på mig, den kommer att köra ihjäl mig”. Han tänker på sina vänner och bekanta, och känner att han nog aldrig mer kommer att få se dem igen.
I sin förtvivlan kom han på ett ironiskt skämt och skrattar. Men glädjen övergick snabbt till meningslöshet. Han tittar på bensinmätaren igen och ser ingen minskning. När han höjer volymen på radion och märker att den brusar försöker han ratta in en station, men får inte in något. Han förstår inte varför det är så, och tar fram ett kassettband och sätter in det. Det var hans favorit band med en hårdrocksgrupp som han tyckt om länge. När han lyssnar på musiken blir han lugnare och känner hur den förändrar hans känslor. Musik är något som han uppskattar mest här i livet, det är en sätt för honom att fly från verkligheten.
Plötsligt åker kassetten ut ur stereon och det blev tyst, endast ljudet från motorn och regnets smatter hörs. Till sin förvåning tittar han på stereon, och sätter in bandet igen. Efter några sekunder åker bandet ut igen, och han sätter åter in det. Direkt åker då kassetten ut och flyger bakåt och hamnar i bakluckan. Han blir inte rädd utav det istället tar han av sig bältet och klättrar till baksätet och böjer sig över stolsryggarna till bakluckan och letar efter bandet. När han hittar det och vänder sig om till förarplatsen, ser han en svart skugga som sitter där. I sin rädsla tar han sig närmare, och ser att den svarta skuggan ser ut som en människa och har sina händer på ratten och fötter på pedalerna. Då blir han mer skrämd och försöker ta sig ut ur bilen, men dörrarna är låsta i baksätet. Han böjer sig till bakluckan och försöker öppna den, men det går inte heller.
När han lugnat sig lite frågar han vad skuggan vill. Skuggan ser ut att vända huvudet till honom och då skuggan gör det kör bilen nästan av vägen. I sista sekund får skuggan kontroll över bilen. Han tycker att det verkar som om skuggan är rädd för honom, och det kan han inte förstå. Det är väl han som ska vara rädd. Eller är han lika skrämmande för skuggan? Han försöker prata med skuggan om vad som helst, och då han gör det saktar skuggan ner farten. Till slut bromsar skuggan långsamt tills bilen stannar. När bilen står stilla försvinner skuggan. Då öppnar han fort dörren och går ut i regnet. Där står han och bilen mitt ute på en väg någonstans. Han går till förardörren, öppnar den och sätter sig i sätet. Med en rivstart kör han iväg och tittar längs vägen efter någon skylt. Efter ett tag ser han en skylt med ett namn på en stad och att det bara är några kilometer dit.
Han är väldigt trött och längtar efter att få vila ut, och kör med hög hastighet för att komma fram så fort som möjligt. Medveten om risken ökar han farten mer. När han är uppe i 180 km/h kan han inte se mycket av vägen längre genom regnet, men han bryr sig inte. ”Kan den där skuggan köra så här fort, kan jag det också” tänker han, och gasar tills varvskyddet går i. Han ser flera skyltar vina förbi, och ser hur de vita strecken i vägen blir till en rät linje. Plötsligt ser han vägen slingra sig, och trampar på bromsen. Det är försent. Bilen kastas ut i skogen och frontalkrockar med ett träd som klyver bilen i en högljud smäll. Ur bilen kom en svart skugga fram och vandrar ut i oändligheten.

Skriven av: Christer Mattsson