Spring Ellen Spring

“Spring Ellen, spring. Ta Elias och Linuz med dig och spring”. “Men du och pappa då?”, Ellen tog Linuz i handen och Elias i bärselen. “Oroa dig inte för oss vi kommer”. “Mammaaaaaa se upp!!”. För sent eken hade redan korsat hela huset. “Ellen spring”, pappa dukade för alla stenar.

Första Anteckningen
Jag vaknade hastigt upp som i en mardrömm. Skriken efter mina föreldrar tonade sakta bort. Jag kände något blött nedför kinden, en tår. Jag tittade mig omkring. Juste jag och mina syskon fick bo hos Hanna. Min gudmor. I kväll skulle tåget komma för att hämta oss och Hanna, vi skulle leta efter ett hus i Göteborg. Ett nytt hus, en ny skola, ett nytt liv. Jag smög mig sakta förbi Linuz säng till byrån. Jag pakade ner dom lite kläderna vi hade med, två ritblock, Elias gosedjur och lite leksaker i en väska. Jag tog väskan i ena handen och skötväskan i den andra och tassade bort mot dörren. Jag ställde väskorna utanför dörren. Sedan somnade jag om i sängen. Klockan 7 väckte Hanna oss. “Ellen det är dags för frukost kom upp nu min lilla sömntuta”, sa Hanna och gick ut ur rummet igen. Linuz säng var tom vilket betyder att han redan är vaken. Det blev pannkakor till frukost. “Pangkakor”, skrek Linuz då för det lät så. “Pangkakor Pangkakor Pangkakor”, skrek han. “Linuzhhh man säger pannkakor”, Hanna uttalar Linuz så för att hon kommer från Tyskland. “Nee Pangkakor”, säger Linuz glatt. “Börja inte bråka nu”, sa jag när Hanna skulle börja tjafsa imot, “Koncentrera er på frukosten istället. Ibland känns det som om jag är den enda vuxna i hushållet. “Mmm Ellen har rätt, vi behöver mycket energi till resan se så ät nu”, sa hon och tittade strängt på Linuz. Jag hämtade en flaska välling till Elias och satte mig i den lilla soffan för att mata honom.

Andra Anteckningen
Nu sitter vi här på tågstationen. Många från ön är här. Vulkanutbrottet hade kommit så fort. Några av dom var Keishaner som oss. En slags klan som bodde utanför byn. Ändå kände jag många från byn. Några kom fram och sa hej och Vi beklagar sorjen. Men mina ögon letade helt efter något annat. André, min bästa vän. Linuz satt i mitt knä. Efter ha letat i en halvtimme gav jag upp. Jag tittade ner i golvet. “Hejsan”, sa en bekant röst. Jag tittade upp där stod han, André. “Åhh André du klarade dig”. “Japp mina fosterföreldrar och jag ska åka till Uppsala”. Jag satte ner Linuz på bänken och tog en runda med André innan tåget kom. “Vad ska du göra sen då?”, frågade jag och klev över människor för att perongen var så full. “Rymma”, sa han osäkert, “Rymma till Stockholm och..”. Men längre fram hann han inte. “Och möta mig där den 3 Juni”, sa jag. “Nej, Ellen du får inte hamna i mer trubbel”, han vände sig mot mig. Han skakade sakta på huvet. “Nej det här ska jag banne mig klara själv”, han vände på klacken och gick. Jag sprang efter honom och grabbade tag i hans arm.
“André vi har kännt varandra i över 13 år nu. Vi har skilts åt flera gånger. Jag klarar inte mera. Den 3 Juni om det går bra för dig. Utanför tunnelbanan Klockan Tre”, sen gick jag. Jag hörde hans steg som sprang efter mig. “Ellen stanna”. Jag stannade och vände mig om. “Den 3 Juni går bra. Min farbror Richard och hans son Tobias bor där. Vi kan bo hos dom ett tag och sen leta vidare!”. “Åhh André” sa jag och kramade om honom. Han gav mig hans nummer och adress till sina fosterföräldrars hus. “Jag ringer dig är jag kommer fram”, sa jag bara och gick.

Tredje Anteckningen
Folk här i Göteborg är inte som på ön. Dom är mycket strängare. Hanna lyckades få tag i ett hus, mitt i stan. Jag skrev ett brev till mina kompisar, Daniela och Sofia. Så här lät det:

Kära Sofia och Daniela!
Här i Göteborg tvingas jag gå på internatskolan för bara tjejer. Jag fick inte bo kvar med Linuz och Elias, inte ens med Hanna. När jag skriver detta sitter jag i en bänk på internatskolan Sankt Peters Internatskola för tjejer på en lektion om Politik. Ni kanske inte förstår vad jag skriver men om läraren ser att jag inte skriver skrivstil får jag kvarsittning. Skickar en översättning i brevet. Jag älskar er av hela mitt hjärta och kommer snart och hälsar på. Snarast den 3 Juni rymmer jag och André och förmodligen några andra från skolan till Stockholm där vi bor ett tag innan vi letar rätt på allas föreldrar och kommer hem.
Hjärtliga Hälsningar
Ellen Malibo

Jag tvingas gå på internatskola av staten. Det räker inte med att jag går där jag måste alltså bo där också. Hanna sa att det är så på internatskolor. Tviii. Idag är det den 19 Mars alltså är det exakt 15 dagar tills jag ska rymma. Och det är bra planerat. Exakt den dagen har vi ledigt. Olivia och Agnes som också går här har sakt att dom också följer med. Även min nya granne Alexander vill med. Så vi blir alltså 5 och 6 om Tobias följer med.

Fjärde Antecningen
Jag har inte velat att berätta för Hanna om den 3 Juni. Jag, Olivia och Agnes håller ihop på rasterna och pratar om hur vår framtid ser ut. Olivia vill ha en man och jobba som en advokat. Agnes vill ha två barn och vara hemma hela dagarna. När dom frågade vad jag ville göra sa jag att jag inte visste. Visst jag studerade just nu Historia, Politik, Konst, Hälsa och Matematik. Kanske sjukvårdare?

Fortsättning följer...
Mejla gärna vad ni tycker om berättelsen till:
[email protected]

Författare:

Publicerat

Dela: