Svart, bara svart

Jag satt på sängkanten. Det var nästan mörkt i rummet nu. Här hade jag suttit sen fyra på eftermiddagen. Nu var klockan nästan sju. Jag var trött men skulle inte sova. Jag var hungrig men skulle inte äta. Jag var ledsen men skulle inte, inte gråta. Jag vet faktiskt inte hur många saker jag förbjöd mig själv att göra. Jag bara satt där och försökte minnas, försökte förstå vad det var som hade gått fel. Hur många gånger jag än gick igenom det som hänt i mina tankar så kunde jag inte förstå varför, varför det gick som det gick.
Det hade hänt mitt på dagen. Klockan var kanske tolv kanske ett jag mindes inte riktigt. Jag hade bara suttit där på marken. Varför vile de skada mig så? Varför ville de att jag skulle bli så ledsen? Var det något jag hade gjort? Jag sa det många gånger i mina tankar men kunde aldrig förmå mig säga det högt. Jag hade blivit våldtagen. Egentligen så är det inte svårt att säga. Egentligen är det ett ganska lätt ord. De hade tvingat mig till sex. Men var det verkligen våldtäkt?
Jag bara satt där på sängkanten till min säng som jag inte kunde förmå mig till att lägga mig i.
Varken mamma eller mormor hade upptäckt att det var något fel. När jag kom innanför dörren hade de bara som vanligt frågat vad jag hade ätit i skolan och om jag hade några läxor. Och ändå var jag så säker på att det måste ha synts på mig på något sätt. Eller kanske var det bara jag som kände mig annorlunda. Jag tände lampan. Blinkade mot det plötsliga ljuset. Stirrade på telefonen. Varför hade jag en telefon när jag inte hade någon att ringa? Jag tittade på brevpappret på skrivbordet. Varför hade jag brevpapper och penna om jag inte hade någon att skriva till?
Jag kanske skulle skriva till pappa. Han skulle säkert ordna det med mormor och mamma. Min inre smärta bubblade upp igen precis som den hade gjort när jag gick hem på eftermiddagen. De hade slagit mig också men de kroppsdelar som syntes hade lämnats orörda. Armar och ansikte såg ut precis som vanligt. Men jag visste att över brösten löpte det en lång rispa. Det var efter en trädgren när de drog mig in i skogen. Benen, magen och underlivet var täckta av blåmärken. Jag hade ont. Det bankade och kändes som bly i benen. Det surrade liksom i underlivet, stack i brösten och värkte i magen. Men mest av allt gjorde det ont långt inne. Långt inne där ingen skulle se även om de tog av mig kläderna. Tänk att de hade gjort så med mig. Varför varför med mig? Hade jag haft mycket utmanande kläder? Jag hade haft en vit t - shirt och jeans men det var väl inte utmanande? Jag tog upp saxen. Jag höll den över pulsådern. Bara ett enda litet hugg och smärtan skulle vara över. Jag tog sats och sänkte saxen igen. Såhär kunde jag väl ändå inte göra? Men så utan förvarning innan kroppen hann med hjärnan så högg jag. Hårt så att blodet sprutade högg jag.

Skriven av: Hanna