Svävar på moln!!

Det var en kall höst eftermiddag i november. När jag och mina bästa kompisar Elise och Alfred satt på café Croissant i Kristianstad.Alfred är Elise pojkvän och dom har varit ihop i ca 2 år nu. Jag beställde samma som vanligt, en latte med karamellsmak och en chokladcroissant. Elise och Alfred varsin varm chokladmjölk och chokladcroissant. Vi hade suttit ner en stund när jag hörde dörren till cafét öppna och jag var tvungen att titta upp för att se vem det var som kom. Samtidigt som jag tittade upp mötte jag blicken med en kille.
Vi kunde inte slita våra blicka ifrån varandra så tillslut tittade jag bort för jag insåg hur mycket jag har rodnat.
- Ska vi gå eller? frågade Elise.
Så vi gick och på vägen ut så möttes våra blickar igen. Vi gick till H&M när jag såg honom igen och det var precis som om han följde efter oss. Jag såg att han tittade åt vårt håll hela tiden. Tillslut så gick han mot oss och stannade framför mig. Han sa hej lite snabbt och gav mig en lapp och så gick han därifrån.
- Vad fick du för något? frågar Elise och Alfred i munnen på varandra.
- Inget, absolut inget! svarar jag drömmande.
- Kom igen Minna vad fick du? frågade Elise igen.
- Inget!! väser jag till svar.
- Okay du behöver inte bli så arg.
Vi shoppade klart för jag ville bara hem. När jag väl kom hem så luktade det spagetti och köttfärsås. Men ingen var hemma för storebrorsan spelar ishockey så dom behövde skynda sig, deras grejer står kvar på bordet.
När jag har ätit klart så sköljer jag allas grejer och springer upp på mitt rum. När jag väl är inne i rummet så hittar jag inte mobilen.
- Vart fan är den!!! skriker jag rakt ut i ilska.
Tillslut hittar jag den under mitt täcke. Och så tar jag fram mobilen och lappen. Och så börjar jag slå in numret och mitt hjärta slår i hundranittio och det gör nästan ont. Några signaler hörs och tillslut svarar en röst jag känner igen.
- Jaaa hej det är Zami, svarar en röst jag känner igen.
- Hej det är Minna, du gav mig ditt nummer innan idag. Kommer du ihåg, svarar jag.
- Ja såklart! Jag har gått och undrat sedan jag gav dig lappen när du skulle ringa.
- Mmmm, svarar jag för jag vet inte vad jag ska säga.
- Vad händer annars då? frågar Zami.
Jag känner hur röd jag blir om kinderna för att jag inte vet vad jag ska säga men jag vill inte låta tråkig.
- Iiinte såå mycket,vad göör du sjäälv, stammar jag till svar.
- Jag tänker bara på dig.
- Hah ok!
Jag hör dörren öppnas där nere och automatiskt tittar jag på klockan och ropar på mamma men får inget svar. Dom ska inte vara hemma förens om en timme.
- Jag måste lägga på, säger jag till Zami.
- Ok! svarar han missnöjd.
- Men du kan ju ringa mig.
- Ja juste hejdå, svarar han mycket gladare.
När vi har lagt på så går jag ner och möts av mamma och pappa.
- Vad har hänt? frågar jag.
- Inget vi glömde bara pengarna till Wilhelms hockeylag, svarar pappa.
- Okey ska gå och lägga mig så var tysta när ni kommer hem.
- Redan gumman? frågar mamma.
- Mamma, jag är jätte trött idag.
Utan att vänta på ett svar så går jag upp och läser en bok.
När dom kommer hem så kommer min bror Wilhelm in i mitt rum efter att ha bytat om och lägger sig bredvid mig på rygg och berättar hur det gick, så somnar vi.
Jag väcker Wilhelm för att vi inte ska komma försent till skolan. Och så får vi skynda oss för att vi inte ska komma försent.
- Varför sminkar du dig? frågar Wilhelm.
- För att jag vill vara fin, svarar jag han.
- Men du är redan jättefin.
Jag känner hur röd jag blir om kinderna. Jag och min bror har en ovanlig relation dom flesta syskonen vill vara så långt borta det går men jag och Wilhelm klarar oss inte utan varandra. Han springer ner och gör frukost till oss båda.
Efter att vi har ätit så måste vi springa ner till våra cyklar och cykla det fortaste vi kan till skolan. När vi väl är framme ser jag att Elise och Alfred vänta på mig. Vi fyra går in och precis när vi kommer in ser jag han och han ser mig. Men han tittar bort när han ser att Wilhelm kramar mig hejdå. Sen hör jag någon ropa på mig när jag är på väg till mitt skåp. Först tror jag att det är Zami men det bara Wilhelm som ropar.
- Minna kan du hjälpa mig med mina läxor efter skolan? frågar Wilhelm mig.
- Ja när slutar du då så kan vi gå tillsammans, svarar jag.
- Halv fyra du då?
- Fyra men jag kan vänta på dig men jag måste gå nu.
- Okej hejdå ses.
Sen måste jag skynda mig till lektionen men halvvägs så ställer sig Zami framför mig.
- Vem var killen som du kramade och pratade med innan? frågar han mig.
- Hej på dig med! Det är min bror, svarar jag.
Utan att svara mig så går han bara därifrån och jag behöver springa till lektionen. När jag kommer fram har läraren redan låst så jag får sitta och vänta i tio minuter tills min lärare kommer ut.
- Varför var du inte här i tid? frågar han mig
- Det var någon som ställde sig i vägen för mig och flyttade sig inte förens jag svarade på hans fråga, svarar jag.
- Okej men jag vill inte att det ska hända igen du är jätteduktig i skolan lova mig det.
- Jag lovar, svarar jag och ler samtidigt som jag får gå in.
Efter lektion har vi håltimme för vår engelsklärare är sjuk. Så jag går och letar upp Wilhelm för att vi inte ska ha så mycket läxor att göra ikväll. När jag hittar han ser jag att han står och pratar med Zami. Så jag börjar gå mot dom. När jag är framme ställer jag mig bredvid Wilhelm och han kramar mig.
- Ska vi göra läxorna nu så att du hinner med hockeyn idag? frågar jag Wilhelm.
- Har jag hockey idag, det hade jag glömt tur att du finns, svarar han och ler mot mig.
- Men ska vi eller, frågar jag igen.
- Ja kommer du med Zami.
- Ja varför inte, svarar han Wilhelm och ler retsamt mot mig.
När vi är på väg mot mitt skåp så känner jag att någon tar min hand och jag kollar ner på min hand och jag ser att det är Zamis hand. Jag känner hur jag rodnar och försöker dra tillbaka men han känner att jag försöker göra det så han håller den i ett hårdare grepp. Inte så att det gör ont bara så att jag inte kommer loss. När vi är framme vid skåpet så släpper han min hand. Jag låser upp skåpet och tar ut Wilhelms böcker.
- Varför har du hans böcker i ditt skåp? frågar Zami mig.
- För att han har dålig koll på sina grejer, svarar jag och kollar på Wilhelm retsamt.
När vi har gått ner igen och satt oss vid cafeterian så gör vi läxorna alla tre i ca 20 minuter tills Wilhelm måste gå.
- Vill du följa med Zami? frågar Wilhelm.
- Nej, jag måste stanna och göra läxor. Vi hörs sen, svarar Zami.
Utan ett ord ler han mot mig och går därifrån.
- Vad ska du göra ikväll då? frågar Zami mig.
- Inte så mycket, vara hemma, du då, svarar jag han.
- Samma vill du hitta på något?
- Mmmm varför inte.
- Ska vi säga hemma hos dig vid 6?
- Visst, svarar jag med ett leende på läpparna.
Vi sitter och småpratar tills vi båda måste gå till våra lektioner. När vi ska gå kramar han om mig och jag blir så chockad att jag bara står stilla i någon sekund och sedan så kramar jag också om honom.

Författare:

Publicerat

Dela: