Svek

Sveket

Kommer jag någonsin att komma över sveket? Det är frågan som jag har vaknat upp till varje morgon i ett års tid. Våldtagen, jag! Av en manlig vän! Den intensiva smärtan sitter kvar i mitt inre och skaver som om det hände igår. Hur kunde han svika ett femtonårigt vänskapsband?
Vi har åkt på semester och varit på bjudningar tillsammans. Besökt utställningar, bio, teater och haft filmkvällar tillsammans. En gemenskap som får ett abrupt avslut genom en våldtäkt.
Under hela mitt trettiofemåriga liv har jag haft lika många manliga vänner som kvinnliga. Jag arbetar inom databranschen och har många manliga kollegor. Vi anordnar filmkvällar och afterwork fyra gånger om året. Våran chef har varit tydlig på en punkt - att inga sexuella trakasserier får förekomma på hennes avdelning. Därför flörtar ingen av kollegorna med varandra eller utsätter kvinnliga medarbetarna för sexistiska kommentarer. Alla värnar om glädjen och gemenskapen på arbetsplatsen.
På mitt föregående arbete fanns det en kollega som liknar Alvar till sin utstrålning och han blev vid ett tillfälle lite närgången. Jag minns inte hans namn i denna stund. Han sa alltid - Du har alltid ett leende på dina underbara läppar. Ditt ljusa tjocka hår ger en känsla av medelhavet när du slänger det bakåt i ditt porlande skratt. Han höjde sin hand för att stryka mig över håret, men jag väjde undan. Det är den enda gången jag minns som någon har varit närgången och försökt träda över min kropps gränser.
Alvar var barndomsvän med min dåvarande pojkvän. Det var en midsommar och en vän bjöd till fest. På kvällen gick jag ner till stranden och satte mig på en brygga. Björn dök upp ur det tomma intet. Vi satt sida vid sida och upplevde solnedgången tillsammans. Kärlek vid första ögonkastet. Den kvällen blev den första av många kvällar fram över där vi satt sida vid sida. Björn kunde till en början av vår relation inte begränsa Alvars besök hos oss. Vi bjöd med honom till alla våra aktiviteter. Jag noterade vid något tillfälle att Alvar aldrig kom med några egna förslag utan bara inväntade våra.
Min relation till Björn varade i fyra år sedan tappade jag sakta men säkert intresset för honom. Björn var ömsint, omtänksam, trevlig, engagerad och för det mesta var han på ett glatt humör. Det han däremot hade svårt för var att ta saker och ting på allvar. Hans mantra var - Allt ordnar sig. Gör det verkligen det, helt av sig självt?
Mina känslor svalnade och vi tog en paus. Det blev ingen dramatisk separation utan vi var helt överens. Vi skildes som vänner.
Efter separationen tog Alvar kontakt och berättade att Björn inte hade något emot att vi fortsatte vår vänskap. För mig var det helt ok. Alvar tinade upp när inte jag längre stod i vägen för hans tid med Björn. Fast egentligen stod jag inte i vägen tidigare heller. Alvar var alltid välkommen hem till oss. Han brukade komma på vardagskvällarna för att titta på TV eller spela spel tillsammans med Björn. Ibland var jag med och spelade ett spel, men oftast inte. Den tiden då de umgicks tillbringade jag tillsammans med en spännande bok.
Vår relation flöt på och till slut hade ingen några invändningar mot Alvars ständiga närvaro i vårt hem.
När vi separerade visade det sig att Björn faktiskt hade upplevt en irritation på Alvars ständiga närvaro. Han hade tagit upp det med honom, men Alvar hade känt sig kränkt.
Är jag ett påhäng, menar du? hade en sårad Alvar frågat. Björn kunde inte stå på sig i den känslomässig utpressning som han blev utsatt för av Alvar. Vi vet inte hur det hade blivit ifall Björn och jag hade fortsatt att vara tillsammans.
En tid efter separationen var Alvar verkligen efterhängsen, men jag förklarade för honom att jag behövde egen tid och kunde inte umgås med honom på samma sätt som Björn. Jag lyckades till slut avbryta hans önskan om kontakt varje vecka.
Av en tillfällighet träffade jag Björn på stan och frågade om han fortfarande umgicks lika intensivt med Alvar som under vår tid tillsammans. Det visade sig att Björn hade etablerat en ny relation. De var särbo, men hon ville inte ha Alvars närvaro varje dag i veckan. Hon tyckte att det räckte med en gång i månaden. Det fick mig att förstå hur efterhängsen Alvar egentligen hade varit. Han ville ersätta relationen till Björn, som i sin tur överlät till sin flickvän att sätta gränser för Alvar. Hade Björn egentligen den förväntan på mig också att jag skulle sätta gränser för hans väns intrång i vår relation?
Jag och Alvar träffades inte så ofta under några år. Min nya pojkvän var inte så intresserad av Alvars passiva närvaro i vårt gemensamma liv. Vi träffades när våra gemensamma vänner bjöd till fest. Alvar kom alltid ensam. Han förblev singel i alla dessa år. Jag funderade aldrig över det vid den tiden. Han nämnde aldrig något om en flickvän eller någon som han var intresserad av. Dessutom bjöd han aldrig hem någon till sin lägenhet. På femton år har jag aldrig varit på besök i hans lägenhet! Märkligt.
Den kvällen för ett år sedan hade det precis tagit slut mellan mig och Fredrik. Som vanligt rann mina känslor ut i sanden. Min vän Frida brukar alltid bjuda till fest och på denna kom jag för första gången på tre år som singel. Det visade sig att Frida även bjudit in Alvar. Fredrik mitt ex blev under vår tid tillsammans avogt inställd till Alvar. Därför hade vår kontakt runnit ut i sanden. Alvar blev glad över att se mig och under välkomstdrinken talade vi några ord med varandra. Jag kände inte samma glädje över att träffa honom som han över att träffa mig. Han upplevdes som ett påhäng, faktiskt.
Varje dag går jag igenom vad som hände den kvällen. Inga nya pusselbitar träder fram. När Alvar hade lämnat min lägenhet den morgonen gick jag till sjukvården. Proverna visade spår av rohypnol i blodet. Kända biverkningar är minnesförlust.
Morgonen efter festen vaknade jag och upptäcke till min bestörtning och förvåning att Alvar låg naken i min säng. En känsla av obehag drev mig ut i köket för att leta efter en huvudvärkstablett. Det kändes som en tyngd i huvudet, inte som en vanlig baksmälla. Jag malde kaffebönor för att brygga en kopp kaffe. Förmodligen var det kaffekvarnens ljud som väckte Alvar den morgonen. För han kom ut i köket i bara kalsongerna med ett leende på läpparna. Vid åsynen av Alvar i kalsonger kände jag ett kraftigt illamående.
God morgon, sa Alvar och försökte pussa mig på munnen.
Jag backade och sa - God morgon i en avmätt ton
Låter det så idag, sa Alvar sårat.
Ja, jag minns inte vad som hände igår, sa jag förvirrat.
Det minns jag. Du flirtade hela kvällen med mig och ville att jag följde med dig hem, sa Alvar med en stolt min.
Det kan inte stämma, sa jag. Vi har känt varandra i 15 års tid. Jag har aldrig velat gå i säng med dig, fräste jag fram mellan tänderna.
Du kanske drack för mycket igår kväll, sa Alvar med besvikelse i rösten.
Nej, det gjorde jag inte. Alkoholfri välkomstdrink, och två glas vin, sa jag bestämt.
Det bevisar ju att du ville och var tänd på mig, sa Alvar lugnt.
Du vet att det inte är så, sa jag ännu mer irriterat. Mitt huvud känns tungt, men inte riktigt som en baksmälla.
Hur kan jag vetat det? Du var som ett plåster hela kvällen. Jag försökte tala med dig om att vi är vänner och att jag inte ville förstöra vår vänskap, sa Alvar med irriteration i rösten.
Det har jag inget minne av. Hur kommer det sig? Jag var nykter och skulle i så fall komma ihåg det, sa jag i en arg ton.
Du kanske ångrar dig och försöker komma ur situationen genom att berätta att du inte ville, sa Alvar surt.
Du vet att det inte är så. Jag talade faktiskt inte med dig efter middagen. Det jag minns är att jag satt tillsammans med Stina och Oskar. Vi satt i soffan och diskuterade i flera timmar.
Nuu minns jag!
Du kom och frågade om jag var sugen på ett glas vin. Jag tackade ja och du serverade mig ett glas vin. Efter det minns jag ingenting. Lade du något i mitt glas? frågar jag oroligt.
Absolut inte, sa Alvar, men slog samtidigt ner ögonen och stirrade med tom blick på kaffekoppen som stod framför honom på bordet.
Du ljuger, sa jag med hög röst. Det stämmer, efter det minns jag ingenting. Jag hängde inte på dig hela kvällen. Tyngden i huvudet tilltog. Två glas vin under en hel kväll ger inte den här känslan i huvudet.
Jag måste gå, sa Alvar nervöst.
Du stannar, sa jag med bestämd röst, tills vi har rett upp det här. Du drogade mig för att få ett ligg för kvällen.
Nej, sa Alvar, lite tveksamt.
Jag får ringa och fråga Ulla om hon har diskat alla glasen, sa jag och tog upp mobilen som låg på köksbordet.
Nej, gör inte det. Jag har varit tänd på dig i alla dessa år, men du har enbart signalerat vänskap. Det har varit en plåga för mig som längtat efter dig och din kropp i femton års tid. Fattar du inte, vilken plåga det varit för mig, sa Alvar med förtvivlan i rösten.
Jag sitter och stirrar på en man som jag trodde att jag kände. Du menar att det ger dig rätten att droga och våldta mig, sa jag, efter en stund.
Kvinnor lockar män och tar inte ansvar för det, sa Alvar. Du har suttit vid min sida och skrattat. Din axel har mött min. Du slänger med håret på ett speciellt sätt när du är glad. Hela min kropp har velat ta dig i min famn, sa Alvar passionerat.
Du drogade mig, skrek jag tillbaka.
Ja, du släppte aldrig till. Jag visste att du ville ha mig, men vår vänskap stod i vägen, skriker Alvar tillbaka.
Jag har aldrig velat ha dig. Det vet du! Du har förstört vår vänskap genom att droga och våldta mig, sa jag argt.
Det har jag inte gjort. Nu har vi tillbringat en natt tillsammans och isen mellan oss är bruten. Vi är förenade i en tvåsamhet som förbinder attraktion med vänskap, sa Alvar med ett strålande leende på läpparna.
Det som återstår är en polisanmälan, sa jag allvarligt.


E. Bernhardsson

Författare:

Publicerat

Dela: