Tamars förlorade heder

Jag vet inte om någon kommer att läsa dessa rader ,bara att det inte blir under min livstid,ty jag har gömt dokumenten väl. Bara Tamar visste att jag kunde skriva, o den hemligheten tog hon med sig i graven.Den namnlösa.För i Israel går det med kvinnor utan ära som med hundar när de dör: de begravs i nattens mörker i anonyma gravar utanför stadens murar!
Som ”ärelös änka” var hennes liv redan förbi o.förspillt innan det ens börjat
Hon var död länge innan hon dog.

Jag vet inte vem som kommer att läsa dessa nedteckningar,men ifall de förblir dolda under en lång tid ska jag kanske tala om att jag levde i närheten av kung Davids hov, i Absaloms hus, tills jag fick flytta till Salomos hus,för att passa upp på de mindre viktiga bihustrurna Salomo tar till sig endast för att seden bjuder honom. I hans hus finns det nästan 1000 kvinnor som tillhör honom.Många har han inte ens träffat.

Kung David har alla hört om,o likaså hans nya huvudstad, Jerusalem,som han valde åt sig efter att ha enat Israel ( nordriket) med Juda (sydriket)
Ni känner säkert de onda rykten som var i omlopp. Vem dräpte så lägligt kung Saul o alla hans arvtagare?
Men jag bryr mig inte om politik.Det passar sig inte ens för fria kvinnor..Min uppgift har varit att sköta om Maakas barn,de som var kungens favoriter!
Ingen son gladde hans ögon och fröjdade hans hjärta så som Absalom:Vacker som en ung Gud ,skicklig i alla sporter o. en modig jägare.. En prydnad bland kungens utländska sändebud.
Tamar! O min Tamar! Hur ljuvlig var hon inte innan katastrofen drabbade henne.? Minnet av henne får mitt hjärta att gråta ännu efter alla dessa år!
Den vackraste lilla flicka man kan tänka sig,och med en gudinnas hållning,fast hon bara var ett barn! Kung David dyrkade henne.Av alla döttrar som hans hustrur fött honom var hon en solitär.
Maaka var ju inte heller vem som helst utan dotter tilll en konung:en passande brud för kung David.
Den nya gav jag inte ens en silverslant för! En simpel soldathustru: o alla vet ju vad man sade om henne :Det var hon som anstiftade det skändliga dådet mot hennes make,fast hon använde kungen som sitt redskap!
Ock att kalla sig drottning! Kung David hade över 50 hedervärda hustrur,av vilka flera fött honom friska söner, men de kallades bara för hustru!
Vilket oerhört tilltag av denna Batseba.
En gammal man blir som vax i händerna på en ung vacker kvinna,det vet alla. .Batseba grep chansen när hon fick den. Hon har ett gott förstånd.
Men när jag åtföljde lilla Tamar,som skulle äta vid kungens bord ( att äta med kvinnor,om än inom familjen,är mycket opassande.Det var Batseba,uppkomlingen,som genomdrev det) kunde jag aldrig ana vilka tragedier som väntade vår åldrande konung.
Davids kärlek till sin dotter tog sig helt överdrivna uttryck och hade inte alla känt en sådan repekt för honom så hade han blivit bakdankad för sin svaghet.
Absalom såg det hela med välbehag....de var ju barn av samma moder..Batseba gillade det inte alls. Nej det gjorde hon inte.Vackra kvinnor som börjar vissna vill inte gärna jämföras med en flicka som Tamar....frisk som rosen av morgonens dagg.. Klokt nog teg hon.Det blev till slut hennes son Salomo som gick vinnande ur hela familjekonflikten,fast det kunde ingen ana då.
.
Amnon,den förstfödde, hade till att börja med ingenting till övers för flickan.! Det var ju Absalom, en konkurent om tronen, som bekymrade honom medan systern saknade betydelse. .
Redan många år tidigare började Amnons oro för att bli undanröjd ifrån sin plats. Varje kronprins med så många bröder känner förstås en välgrundad rädsla.
Hans myckna dryckenskap gjorde att kungen säkert frågade sig ibland ifall Amnon var rätt efterträdare!
Men den förstföddes rätt är en gammal sedvänja i Israel. Som händelserna sedan utvecklade sig så undrar jag ifall tragedierna i den kungliga familjen kunnat hejdats ifall David helt resolut hade gjort Absalom till sin arvtagare?

Ni vet ju alla hur det gick, men ingen av er var med! Jag var där redan ifrån början! Jag såg Davids dyrkan av sin dotter, jag såg maktkampen mellan bröderna, och jag tror att det var jag som först uppmärksammade sättet Amnon såg på sin halvsyster.Som om han varit en förälskad pojke o velat ta henne till brud, fast de var förbjudna för varandra av Mose lag.....
Absalom såg ingenting ,o ingen annan heller...inte det första året som Tamar började äta med sin far o jag passade upp på henne. Jag såg att Batseba lade märke till det...vi kvinnor ser sådant oftare än män, tror jag, men hon trodde inte att det kunde beröra henne ....Det förstod hon långt senare.
Så inträffade den första tragedin,och jag är säker på att det blev en fruktansvärd chock för Tamar.En prinsessa lever så skyddat!
Amnon var helt ifrån sinnen sinnen av lusta till sin halvsyster,o lurade sin far att sända hem Tamar för att vårda honom under sin sjukdom! Jag visste nog vad slags sjukdom han led av, men en ringa tjänarinna som jag får varken tala eller se på kungen ,när hon passar upp kvinnorna vid hans bord, så vad kunde jag göra?
Väl i sin broders hus utsattes Tamar för de skändligaste övergrepp!! Och när morgonen grydde lät han kasta ut henne från sitt hus,oklädd och blödande,som om hon varit en sköka.Just den där sista kränkningen var den som drabbade Tamar allra värst, anförtrodde hon mig när allt var över.
Där stod hon, halvnaken o skändad: en flicka som inte ens satt sin fot på stadens gator utan brukade bäras runt i förgylld bärstol!
Vad skulle hon göra?
I hennes eget fall var skadan skedd. Våra mäns heder sitter mellan våra kvinnors ben, lärde mig mamma när jag blev kvinna.På det viset är Israel likt mitt hemland, Egypten! I går var Tamar det bästa partet i hela riket, och kunde vänta sig giftemålsanbud ifrån prinsar, ja konungar!
O. i dag.....totalt värdelös. Hade inte David varit så svag för henne hade hon troligen blivit stenad redan samma dag.
Att tysta ner det hela: skulle det gå? Till vilket pris?
Nej, hedern krävde av kung Davis att han rentvådde sig,och troligen var han mera benägen att lägga bördan på henne, offret, än alternativet: att behöva dräpa sin förstfödde son o arvinge.
Så hon kunde inte gå hem. Ni vet ju redan att David resten av sitt liv vägrade att återse den kvinna som fläckat han heder.
Kanske har det gått väldigt lång tid innan någon läser detta, o. kanske mycket har förändrats då? Inte kan man hålla fast vid så grymma sedar i en framtida värld? Men här o nu har vi inte kommit längre. Trycket på kung David gjorde att han måste betrakta sin älskade dotter som död!
Vad gjorde då Tamar? Till vem kunde hon vända sig? Svaret var bara ett.Till sin bror Absalom, till hans hus ville hon ta sin tillflykt.
Inte i förkrossad tystnad.
Nej, det var inte Tamars stil .Hela staden o så småningom hela riket skulle få veta hur Amnon skändat sin syster! Hon hade ingenting mera att förlora.
Hon gned in sitt ansikte och sin kropp med jord o aska,o gick barfota genom staden, slitande sitt hår,berättade de som sett henne.Hennes höga klagorop väckte hela staden, fast ingen vågade gå ut på gatan.Hon skrek ifrån Forum att hennes bror, den blivande konungen,blivit galen ock skändat sin egen syster.!!

Sedan gick hon hem till Absaloms hus,det hus som varit hennes barndomshem.
Alla kan ju förstå hur Absalom kände sig när han såg sin älskade lillasyster i detta tillstånd.
Men som den sluge taktiker han var,så ville han i lugn o ro tänka ut hur han skulle vända detta till sin fördel. Att använda systern som bytesvara gick inte längre, men kanske händelsen kunde bana väg till tronen för Absalom.? Det var en mycket mänsklig reaktion.En tron är en tron.
Så han försäkrade sin syster om att han så smånigom skulle hämnas detta övergrepp.Annars stod ju hans egen heder på spel.Tamar fick alltså en slags asyl hos sin bror, men fick gå klädd o inneha rangen som ”ärelös änka.”

Kung David rasade! Mot alla i familjen ,men mest mot Amonn! Hur vanhedrande var inte detta för hela familjen? Varför hade inte Tamar kommit till hgonom, fadern, utan sökt skydd hos sin bror?
Kungen ville på äldre dagar aldrig tänka på obehagligheter så han bortsåg ifrån att han då skulle tvingats offra ett av sina barn.
Både Absalom o hans syster såg tiden ann,o med skammen (Tamar) ur huset återgick allt till det normala vid hovet.För mig innebar Tamars fall att jag inte längre fick närvara i kungens hus, men i hela staden viskades det om Absaloms förlorade heder.
Och så kom till slut tillfället han väntat på .Den stora fårklippningen,som skulle avslutas med den traditionella festen .Absalom gjorde klart för några tjänare han litade på att de skulle se till att Amnon drack flitigt hela kvällen.
(Det kan inte ha varit en alltför svår uppgift.)
När tiden var mogen stack Absalom ner sin broder med ett svärd,och återvann därigenom i sin heder.Fruktan för fadern fick honom att gå i landsflykt några år.. Han tänkte slugt att en sörjande fader kan vara farlig i sin vrede, medan en åldrande man, allt mera ensam,skulle ta emot sin favorit som den förlorade sonen i skriften.
Precis så gick det.Absalom blev förlåten av sin far,o till er som läser detta vill jag bara säga att skriften talar sant när den säger att i hela Israel fanns ingen så skön man som Absalom!.Honom hade Herren välsignat med alla gåvor,o vilken konung hade han inte blivit! Men som ni alla vet,blev det inte så.
Han började gå bakom sin åldrande faders rygg för att tillskansa sig fördelar.
Hela hovet viskade om detta, men ingen vågade inför konungen tala illa om hans älskade son.
Det var nu som Batseba såg sin chans. Lille Salomo var nästan en yngling, och med Abaslom ur vägen skulle hans chanser till tronen kanske inte vara helt uteslutna.
Batseba var fortfarnde en vacker kvinna,och mycket slug.
Jag är säker på att hon uppmuntrade Absalom i hans förehavanden o bidade sin tid.
Och den kom! När kung David till slut konfronterades med sonens svek hade han inget val utan sände ut sitt folk för att gripa denne.Han insisterade dock på att sonen inte fick komma till skada.Kanske hade ingenting hänt ifall Absalom inte fastnat så lägligt i ett träd ? Om detta tror jag vad jag vill.
Jag vet bestämt att ibland mördarna fanns män som var släkt med Batseba...

Davids sorg var fruktansvärd att skåda.Hans klagan hördes över hela palatset,o när han visade sig var han nersmord med aska.Hans klagorop ekade genom staden! ” O Absalom...min son! Min son!Om jag ändå finge dö i ditt ställe!”.Man började frukta för hans förstånd.Han lämnade alltmera sällan sin bädd där han klagade över att han ständigt frös.
Under den här tiden fanns Batseba alltid vid kungens sida fast hon nu börjat vissna och måste välja ut yngre flickor att värma Davids bädd med.Nu hade hon full kontroll över kungen o därmed över hela Israel.
Det var hon som snappade upp ryktena som gick runt om vem som skulle efterträda kungen.När hon fick höra att prins Adonis redan låtit utropa sig till efterträdare, skyndade hon till kungens sida ,där hon tröttade den gamle med sin oro för sig själv o unge Salomo. Skulle inte kungens maktlystna, evigt intrigerande äldre söner vara snara att röja Salomo, den yngste,o hans mor ur vägen? Hon hade fog för sin oro.Ingen kvinna kan upphöjas ifrån våldtäktsoffer till drottning utan att skaffa sig en mängd fiender.
Så gick då David med på att smörja Salomo till sin efterträdare,o därefter gick han hem till Herren.
Salomos första order som konung var att på sin mors förslag låta dräpa Adonis,så att denne inte skulle få några ideer om en ny maktkamp.
Ja så gick det till när Tamars förlorade heder skakade hela kung Davids dynasti!
Vem jag är? Vad jag heter? Det spelar ingen större roll.Ingen i Israel minns längre mitt namn. Jag är slavinnan från Egypten.
Fadime heter jag.


Källor:Gamla Testamentet
Dan Jacobson:The rape of Tamar 1970.
Endast Fadimes person o. tankar är skribentens påhitt.



..

Skriven av: Tintomara